I september beslutade Granskningsnämnden för radio och tv att fria SVT: program Fråga doktorn efter att jag anmält att programmet uppenbart stridit mot kraven på opartiskhet och saklighet. I veckan överklagade jag Granskningsnämndens beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Granskningshärvan kring Fråga doktorns ADHD-inslag fortsätter. I maj anmälde jag SVT:s ADHD-inslag i programmet Fråga doktorn till Granskningsnämnden för radio och tv (GRN). Detta då programmet uppenbart stred mot kraven på opartiskhet och saklighet. Efter att GRN i september friat SVT och Fråga doktorn efterfrågade jag en besvärshänvisning för ett överklagande av myndighetens beslut. En besvärshänvisning som jag saknade i samband med beslutet.
Granskningsnämnden beslut går inte att överklaga – eller?
I mail skriven den 2 oktober meddelar myndighetens registrator, med hänvisning till 20 kap. 6 § radio- och tv-lagen, att GRN:s beslut inte går att överklaga. I samma mail skriver dock registratorn också att ”rent formellt är det dock alltid överinstansen, i det här fallet Förvaltningsrätten i Stockholm, som avgör om ett överklagande ska tas upp till prövning eller inte” och att ”granskningsnämnden alltid ska skicka överklaganden vidare till Förvaltningsrätten.”
Efter att ha mottagit GRN:s besvärshänvisning meddelar jag myndighetens registrator att jag avser att inkomma med ett överklagande inom kort och frågar om det finns någon tidsfrist för ett sådant överklagande.
Tidsfristen för överklagande tre veckor – räknat från tre veckor och en dag tillbaka
Efter att jag meddelat GRN om min avsikt att inkomma med ett formellt överklagande blir jag nästföljande dag kontaktad av myndighetens handläggare, Tamara Mivelli. I sitt mail skriver Mivelli att hon tyvärr måste meddela mig samma sak som registraturen, nämligen att granskningsnämndens beslut inte kan överklagas. Dock skriver även Mivelli att anmälare ibland väljer att överklaga nämndens beslut ändå och att det rent formellt alltid är överinstansen, i detta fall Förvaltningsrätten i Stockholm, som avgör om överklagandet ska tas upp till prövning eller inte. I sitt mail anger Mivelli också att tidsfristen för ett överklagande är tre veckor, vilket innebär att tidsfristen löpt ut dagen innan (!) jag erhåller Mivellis mail.
Överklagande av GRN:s beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm
Jag har nu den 3 oktober inlämnat ett formellt överklagande till GRN av deras tidigare beslut den 11 september 2013 gällande ett av SVT:s ADHD-inslag. I överklagande åberopar jag även att överklagandet ska behandlas enligt gängse praxis trots att det inkommit en dag försenat sett till den av Mivelli angivna tidsfristen på tre veckor. Detta då jag fått invänta tydlig information från GRN gällande överklagningsprocessen. Du finner i mitt överklagande i sin helhet här nedanför.
Granskningsnämnden för radio och tv
Myndigheten för press, radio och tv
Förvaltningsrätten i Stockholm
Överklagande av Granskningsnämnden för radio och tv:s beslut 2023-09-11 (Dnr. 23/01552)
Härmed vill jag överklaga Granskningsnämnden för radio och tv:s beslut fattat 2023-09-11 (Dnr: 23/01552). Jag åberopar även att överklagandet, trots att den inkommer till myndigheten en dag försenad i förhållande till meddelad besvärstid på tre veckor, ska behandlas enligt gängse praxis. Anledningen till min försenade inlämning av överklagandet beror på att jag fått vänta på tydlig information från Granskningsnämnden gällande hur ett överklagande ska framställas. En information som jag erhållit först idag, den 3 oktober 2023, efter att ha efterfrågat denna den 28 september 2023.
Skälen till mitt överlagande är följande.
- Granskningsnämnden för radio och tv (GRN) förvanskar i sin bedömning, liksom programföretaget i sitt yttrande inför GRN:s beslut, delar av innehållet i min anmälan. Detta gör att de faktiska sakförhållande som jag anmäler helt förbises i GRN:s bedömning och beslut.
- Granskningsnämndens bedömning och beslut, liksom programföretagets yttrande inför GRN:s beslut, bygger på påståenden som saknar vetenskaplig grund och som strider mot aktuella kunskapsläget och internationell praxis gällande ADHD.
Jag kommer nedan att styrka mitt resonemang ovan och önskar att Förvaltningsdomstolen beviljar prövningstillstånd så att de aktuella sakförhållandena kan både synliggöras och klargöras. Ett klargörande i ärendet skulle ha betydelse, inte enbart i detta enskilda fall, utan även som prejudikat i liknande fall framöver. Frågan är av stor principiell betydelse för medierapporteringen kring ADHD i Sverige.
Granskningsnämndens och programföretagets förvanskning av delar av innehållet i min anmälan
Orsaker till ADHD
Granskningsnämnden skriver i sin sammanfattning av min anmälan att jag anser att ”både programmets återkommande läkare och den inbjudne psykiatern påstod felaktigt att ADHD förklaras av ärftlighet”. Vidare skriver GRN i sin bedömning att ”SVT har visat grund för påståendet om att ärftlighet är en av faktorerna som förklarar förekomsten av ADHD”. Med detta hänvisar GRN till programföretagets yttrande där SVT skriver att ”Det finns en konsensus inom forskningsvärlden om att uppkomsten av ADHD åtminstone delvis är kopplat till genetik”.
Av ovan kan man få en uppfattning om att jag i min anmälan framfört att det inte finns någon koppling mellan genetik och förekomsten av ADHD. Det jag i min anmälan framför är avsaknaden av vetenskapligt stöd för de i det aktuella programmets förmedlade påståendena om att ”förekomsten av ADHD till största delen kan förklaras med genetiska faktorer och biologisk ärftlighet” samt att ”80 procent av orsakerna till ADHD ligger i genetiken”. Mot bakgrund av aktuella kunskapsläget är båda dessa påståenden inte bara vilseledande utan även direkt felaktiga (se även nedan).
Dopaminets roll
I sin bedömning skriver Granskningsnämnden att ”SVT i sitt yttrande har visat stöd för att medicinen påverkar dopaminnivåerna hos användaren”. Med detta hänvisar GRN till sin sammanfattning av min anmälan, där jag påtalat att programmets återkommande läkare och den inbjuda psykiatern, utan vetenskapligt stöd, beskriver att ADHD orsakas av låga nivåer av signalsubstansen dopamin i hjärnan (”slösipprande dopaminfontän”), och att läkemedelsbehandling av ADHD fungerar genom att återställa denna kemiska obalans.
Att konstatera att ADHD-läkemedel påverkar dopaminnivåerna hos användaren har i sig inget att göra med orsakerna till ADHD. Det är allmänt känt att ADHD-läkemedlen, liksom andra centralstimulerande preparat så som kokain och amfetamin, har en dopaminhöjande effekt på användaren, oavsett diagnos eller funktionsförmåga. Därmed är konstaterandet också irrelevant och vilseledande sett till det jag faktiskt anmäler, alltså det felaktiga påståendet att ADHD orsakas av låga nivåer av signalsubstansen dopamin i hjärnan, vilket också gör att GRN i sin bedömning och i sitt beslut helt förbiser de anmälda sakförhållandena.
Genom att yttra sig om påståenden som jag aldrig uttryckt i min anmälan förvanskar Granskningsnämnden i sin sammanfattning, bedömning och beslut delar av min anmälan. Något som även gäller programföretagets yttrande gällande innehållet i min anmälan.
Granskningsnämndens bedömning och beslut bygger på påståenden som saknar vetenskaplig grund och som strider mot aktuella kunskapsläget och internationell praxis gällande ADHD
När det gäller GRN:s bedömning och beslut, liksom programföretagets yttrande inför GRN:s beslut, bygger dessa på påståenden som saknar vetenskaplig grund och som strider mot aktuella kunskapsläget och internationell praxis gällande ADHD.
Benämning på ADHD
I sitt yttrande till GRN skriver SVT att ”Socialstyrelsen använder termen neuropsykiatrisk funktionsnedsättning om ADHD”. SVT hänvisar även till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid ADHD och autism, utgivna hösten 2022, och att myndigheten i dessa riktlinjer bland annat skriver att ”Socialstyrelsen använder termen neuropsykiatriskt funktionshinder eftersom den fortfarande är mest använda på svenska”. SVT hänvisar även till ett annat dokument som av Socialstyrelsen publicerat som kunskapsstöd kring begrepp inom psykisk ohälsa, och att Socialstyrelsen i detta dokument kategoriserar ADHD inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Att Socialstyrelsen, utan relevant vetenskapligt stöd, benämner och kategoriserar ADHD som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan knappas rättfärdiga SVT:s reproduktion av denna felaktiga bild om ADHD. Det är i sammanhanget också värt att påpeka att Socialstyrelsens nyligen publicerade nationella riktlinjer redan varit föremål för kraftig kritik just utifrån avsaknaden av vetenskapligt stöd och att riktlinjerna även strider mot internationell praxis.
När det gäller avsaknaden av det vetenskapliga stödet för påståendet om ADHD som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, synliggörs denna på ett mycket belysande sätt av bland annat svenske Tomas Ljungberg, läkare och docent i farmakologi, som i sin bok ADHD i nytt ljus: 13 år senare – vad vet vi idag redogör för det aktuella forskningsläget kring ADHD.[1] Jag har själv i en tidigare artikel, Tre myter om ADHD,[2] också belyst delar av det forskningsfält som aktivt motsäger föreställningen om ADHD som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
SVT skriver i sitt yttrande även att begreppet neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som beskrivning av ADHD för övrigt inte var ett aktuellt ämne för programmet. Att genom programmet ändå, i strid mot aktuella forskningsläget, benämna ADHD som just neuropsykiatrisk funktionsnedsättning lägger en grund för hur fenomenet enligt SVT bäst kan förstås och behandlas. Hur ADHD benämns och bäst kan förstås är också centralt för resonemangen om både fenomenets förekomst och därmed också för valen av stödinsatser, liksom av behandling av de svårigheter som i Sverige ofta föranleder diagnosen.
Orsaker till ADHD
I sitt yttrande till GRN skriver SVT att ”det finns en konsensus inom forskningsvärlden om att uppkomsten av ADHD åtminstone delvis är kopplat till genetik” och att ”detta slås fast av World Federation of ADHD:s internationella konsensusuttalande utgivet i december 2022”. Att säga att det råder konsensus i forskningsvärlden är ett direkt fel, likaså att World Federation of ADHD kan ses som synonymt med eller representativt för denna forskningsvärld. Det finns ett brett forskningsfält som motsäger denna uppfattning, vilket rimligtvis också borde avspeglats i programmet.
Det jag i min anmälan anger som osakliga, vilseledande och felaktiga påståenden gällande förekomsten av ADHD är de i programmet framförda påståenden om att ”förekomsten av ADHD till största delen kan förklaras med genetiska faktorer och biologisk ärftlighet” samt att ”80 procent av orsakerna till ADHD ligger i genetiken”. Till skillnad från vad som förmedlades i det aktuella programmet medger SVT i sitt yttrande till GRN att det inte råder konsensus kring den faktiska siffran 80 procent, utan att denna siffra snarare återspeglar den inbjudne psykiaterns personliga kunskaper och erfarenheter. En enligt min mening mycket diskutabel och bedräglig grund för de i programmet framförda påstående, inte minst då påståendena saknar trovärdigt vetenskapligt stöd.
Med tanke på att både GRN och SVT förvanskar det jag faktiskt anmäler, förbiser GRN:s bedömning och beslut helt de ovan nämnda felaktiga påståenden.
Dopaminets roll
När det gäller de av mig anmälda felaktiga påståendena i programmet om dopaminets kausala koppling till förekomsten av ADHD skriver SVT i sitt yttrande bland annat att man ”genomfört en kontrollintervju med experter på Läkemedelsverket”. SVT anger bland annat att Läkemedelsverket ”bekräftar att de läkemedel som för närvarande i första hand rekommenderas och används för behandling av ADHD i Sverige verkar just genom att öka effekterna av signalämnena noradrenalin och dopamin”. Detta saknar närmast helt relevans i sammanhanget.
Det är idag väletablerad kunskap att föreställningen om dopaminsystemets kausala koppling till ADHD främst är sprungen ur centralstimulerande läkemedlens generella kortsiktiga dopaminhöjande och ”ADHD-symtom-minskande” effekter. Effekter som dock kan ses som allmänna och som omfattar bland annat ökad vakenhet, energi och fokusering samt minskad trötthet och aptit. Dessa effekter, som alltså gäller alla[3] (oavsett diagnos eller funktionsförmåga), är inte överraskande då de flesta centralstimulerande läkemedel, så som Ritalin, verkar på nervsystemet på liknande sätt som kokain och amfetamin. Faktum är att några av preparaten också är derivat av amfetamin. Men inget av detta kan ses som bevis, än mindre som vetenskapliga sådana, att ADHD skulle bero på dopaminbrist i hjärnan så som förmedlas i programmet.
Dopaminhypotesen är idag avfärdad i stora delar av forskarsamhället. Redan 2005 förklarade bland annat medredaktören för vetenskapliga tidsskriften Psychological Medicine, Kenneth Kendler, att “vi har letat efter enkla neurokemiska förklaringar till psykiatriska störningar, men vi har inte hittat dem.”[4] Och än idag har ingen kunnat påvisa vetenskapligt att dopaminsystemet skulle ha en central roll i uppkomsten av ADHD. Med detta sagt kvarstår faktumet som SVT helt missar eller väljer att bortse ifrån: det finns än idag inga vetenskapligt hållbara bevis på för att dopaminsystemet skulle vara förändrat vid ADHD, vare sig när det gäller grad av aktivitet eller i form av genetiska avvikelser.[5], [6]
Läkemedlens effekter och biverkningar
När det gäller SVT:s syn på att det som förmedlats i programmet om ADHD-läkemedel är att betrakta som nyanserad och saklig information så delar jag inte denna syn. Detta då det den samlade informationen om ADHD-läkemedel närmast uteslutande, med undantaget från ett uttalande från inbjudne gästen, var positivt.
I sitt yttrande skriver SVT även att ”resonemanget om att läkemedel är den mest effektiva nu kända behandlingsformen vid ADHD har också stöd i den tidigare refererade World Federation of ADHD:s internationella konsensusutlåtande”. Även här finns dock ett brett vetenskapligt stöd för motsatsen till det som SVT förmedlar. Något som också bidrar till att till exempel Europarådet, europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) samt FN:s barnrättskommitté i Geneve anser att läkemedel ska användas först när andra åtgärder inte har varit tillräckliga. En rekommendation som även går att läsa i svenska FASS (läkemedelsbolagens informationstjänst om läkemedel) som ligger till grund för läkemedelsanvändningen i Sverige.
Utöver att det saknas vetenskapligt stöd för att ADHD-läkemedel har långsiktiga positiva effekter, har dessa läkemedel dessutom allvarliga och väldokumenterade biverkningar.[7] För att leva upp till kraven på saklighet och opartiskhet borde programmet rimligtvis även belyst dessa forskningsfält och de åtskilliga personliga vittnesmål som motsäger den i programmet förmedlade bilden om ADHD-läkemedel.
Programmet strider mot opartiskhet och saklighet
Utöver de ovan beskrivna vilseledande och/eller felaktiga påståendena om ADHD och dess behandling finns det flera exempel på hur jag anser att programmet strider mot kraven på opartiskhet och saklighet.
I de krav och regler gällande saklighet och opartiskhet som finns uppställda i sändningstillstånden och Radio- och tv-lagen bland annat att;
- Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter. För en programverksamhet innebär opartiskhet i huvudsak tre saker, däribland att kontroversiella ämnen eller händelser inte får behandlas på ett ensidigt sätt så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar.
- Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.
- En felaktig sakuppgift måste också alltid korrigeras när det är befogat. En sådan korrigering ska sändas i eller i anslutning till ett program av samma eller liknande karaktär som det som anmärkningen gäller.
I SVT:s sändningstillstånd går det också att läsa att det i public service ska ges utrymme åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar (6 § 4 stycke). Där går också att läsa att SVT ska före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet samt att ämnesval och framställning ska ta sikte på vad som är relevant och väsentligt (13 §).
I sitt yttrande till GRN skriver SVT att ”i det aktuella programmet utgick en betydande del av innehållet från gästens livsberättelse och hans upplevelse av att leva med ADHD” samt att ”detta tydliggjordes av programledaren i programmets inledning”. Vidare skriver SVT att ”merparten av påståendena om ADHD gjordes av honom och av den inbjudne psykiatern” och att ”ett antal påståenden” gjordes eller bekräftades samtidigt av programmets återkommande läkare”.
Ser vi till de faktiska sakförhållandena så var den inbjudne psykiaterns, som också framställdes som sakkunnig inom området, roll betydligt större och mer central än den som SVT i sitt yttrande vill göra gällande. Flera av psykiaterns uttalanden och resonemang kan också ses som bärande i programmets centrala budskap om ADHD och dess behandling. Budskap som stöttades och förmedlades även, så som även SVT skriver i sitt yttrande, av den återkommande läkaren i programmet, för vem kraven på opartiskhet och saklighet ska tillämpas fullt ut, enligt Granskningsnämndens praxis.
I sitt yttrande skriver SVT att den inbjudne psykiaterns uttalanden speglar hans ”personliga erfarenheter och kunskaper”. Då dessa erfarenheter och kunskaper bevisligen saknar stöd i aktuell forskning, utan att detta uttalas och synliggörs i programmet, är ytterligare uttryck för att SVT brister mot kravet på saklighet.
För att efterleva både lagstiftningens intentioner samt innehållet i sitt sändningstillstånd borde SVT:s och programmets framställning av ADHD ha varit mycket mer nyanserad med utgångspunkt i aktuella forskningsläget.
Mot bakgrund av gällande lagstiftning och SVT:s sändningstillstånd anser jag även att SVT:s ansvar för opartiskhet och saklighet också borde avspegla sig i programredaktionens val av gäster. Att enbart bjuda in och ge utrymme för representanter för ett bland många perspektiv – ett perspektiv som dessutom saknar vetenskaplig grund – är att grovt brista i sitt ansvar för opartiskhet och saklighet. Att belysa det breda forskningsfält och de åtskilliga personliga vittnesmål som motsäger den i programmet förmedlade bilden, hade varit ett sätt att ta det ansvar som åligger SVT.
Med ovan sagt anser jag att programmet strider mot kraven på opartiskhet och saklighet och rimligen borde fällas. Med detta överklagande önskar jag att Förvaltningsrätten prövar saken och gör en rättslig bedömning i ärendet.
Stockholm, den 3 oktober 2023
Lasse Mattila
Socionom och handledare i psykosocialt arbete
lasse@lassemattila.com
Läs min ursprungliga anmälan av SVT:s Fråga doktorn >>
Nu ska alltså GRN, enligt informationen från både myndighetens registrator och handläggare Tamara Mivell, skicka överklagandet till Förvaltningsrätten i Stockholm som ska få avgöra om ärendet tas upp eller inte. Fortsättning följer…
Lasse Mattila
Läs min ursprungliga anmälan av SVT:s Fråga doktorn >>
Referenser i överklagandet
[1] Ljungberg, T. AD/HD i nytt ljus: 13 år senare – var står vi idag? Exiris Förlag & Konsult AB, 2021. https://www.exiris.se/.
[2] Mattila. L. Tre myter om ADHD. Mad in Sweden, 2023-09-15. https://madinsweden.org/2023/09/tre-myter-om-adhd/.
[3] del Campo N, Fryer TD, Hong YT, et al. A positron emission tomography study of nigro-striatal dopaminergic mechanisms underlying attention: implications for ADHD and its treatment. Brain. 2013;136(Pt 11):3252-3270. doi:10.1093/brain/awt263. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24163364/.
[4] Whitaker, R. Medicating preschoolers for ADHD: How “Evidence-Based” Psychiatry Has Led to a Tragic End. Mad in America, 2022-02-19. https://www.madinamerica.com/2022/02/medicating-preschoolers-for-adhd-leads-to-tragic-end/.
[5] Ljungberg, T. AD/HD i nytt ljus: 13 år senare – var står vi idag? Exiris Förlag och Konsult AB, 2021. https://www.exiris.se/.
[6] Timimi, S. Insane Medicine: How the Mental Health Industry Creates Damaging Treatment Traps and How you can Escape Them. 2020.
[7] Mattila, L. Tre myter om ADHD. Mad in Sweden, 2023-09-15. https://madinsweden.org/2023/09/tre-myter-om-adhd/.
