Mad in America, 2023-09-18. Av: Peter Simons. Översättning: Lasse Mattila
Forskarna kontrollerade för familjehistoria av SMI (”serious mental illness”), vilket “ger trovärdighet till en kausal tolkning” av sambandet mellan fattigdom och psykos.
En ny studie i JAMA Psychiatry visar att socioekonomisk utsatthet (deprivation) vid födseln och under barndomen leder till en ökad sannolikhet för psykos och bipolär sjukdom. Barn som upplevde en minskning av den socioekonomiska utsattheten fick sin risk för de psykiska problemen drastiskt minskad, till en nivå lika stor som för barn som aldrig upplevde socioekonomisk utsatthet.
Forskarna tillägger:
“Socioekonomiska insatser som lyfter människor ur mer utsatta miljöer tidigare i barndomen skulle minska risken för framtida SMI.”
Forskarna använder termen SMI (”serious mental illness”), men förtydligar att detta i den aktuella studien innebär psykos (såsom schizofreni) eller bipolär sjukdom.
Studien genomfördes av Yanakan Logeswaran, Jennifer Dykxhoorn och James B. Kirkbride vid University College London, och Christina Dalman vid Karolinska Institutet i Stockholm, Sverige.
Forskarna definierade områden med socioekonomisk utsatthet genom att skapa en poäng som tog hänsyn till inkomst, sociala förmåner, arbetslöshet och brottsfrekvens för vart och ett av de 9 209 “grannskapsområdena” i Sverige i registret Small Area Marketing Statistics (SAMS). De inkluderade även befolkningstäthet.
I studien ingick 26 729 personer med psykos eller bipolär sjukdom, matchade på ålder och kön med samma antal personer utan en sådan diagnos, från ett longitudinellt befolkningsregister som kallas Psykiatri Sverige.
Deras slutsatser:
“Från födseln till tidiga tonåren observerade vi starka gradienter mellan att bo i mer missgynnade och tätbefolkade områden och framtida odds för psykos, vilket överensstämmer med den sociala orsaksteorin. Dessa odds förbättrades i proportion till graden av förminskad socioekonomisk utsatthet som upplevdes under uppväxten.”
Forskarna kontrollerade för sådana faktorer som familjehistoria av SMI. De skriver att detta “ger stöd för en kausal tolkning” av deras resultat.
Det finns en anledning till att det var så viktigt att ta hänsyn till en familjehistoria av psykiatriska diagnoser. Andra forskare har teoretiserat att familjer med SMI är mer “kognitivt nedsatta” och klarar sig dåligt, vilket leder till att de lever i utsatta miljöer; deras barn får då också en diagnos av SMI eftersom det antas vara genetiskt snarare än orsakat av miljön. (Ingen studie har bekräftat någon del av dessa spekulationer).
Men om man utesluter genetik (i det här fallet genom en familjehistoria av SMI), återstår miljön som den viktigaste faktorn som orsakar SMI. Detta var fallet i den aktuella studien. Att minskad socioekonomisk utsatthet också minskade risken för en senare SMI-diagnos är ytterligare en viktig punkt som pekar på att miljön, inte genetiken, har betydelse för utvecklingen av psykiska hälsoproblem.
En annan teori som inte är underbyggd är att det förekommer “social drift”, där personer med SMI upplever en ökad social utsatthet och hamnar i sämre miljöer. I den aktuella studien fann forskarna dock att endast 2,7 % av dem med SMI faktiskt hamnade i sämre miljöer. Istället var det mer sannolikt att personer med SMI stannade kvar i liknande miljöer, snarare än att uppleva uppåtgående eller nedåtgående rörlighet i den sociala utsattheten.
Dessa resultat överensstämmer med tidigare studier, som visade att genetik, inklusive den polygena riskpoängen, förklarar en liten del – eller ingen alls – av vilka som hamnar i psykos, i motsats till socioekonomisk status, trauma och andra miljöfaktorer, som förklarar en stor del.
En viktig begränsning: forskarna noterar att eftersom deras resultat kommer från ett svenskt urval är det oklart om detta resultat skulle kunna generaliseras till andra länder utanför industriländerna.
De skriver dock att deras resultat tyder på att framtida forskare och beslutsfattare bör försöka lyfta familjer ur fattigdom och se om det kan minska framtida diagnoser av psykos och bipolär sjukdom:
“Ambitiösa försök är nu motiverade för att undersöka om flytt av människor från mer missgynnade miljöer kan förbättra SMI-risken. Såvitt vi vet har ingen studie testat sådana interventioner avseende SMI, även om Moving to Opportunity-studien har visat bevis för att flytt till grannskap av högre kvalitet resulterade i lägre psykologisk stress i tonåren, även om detta också kan ha infört oavsiktliga skador för vissa grupper, inklusive ökade psykiska hälsorisker för pojkar.”
****
Logeswaran, Y., Dykxhoorn, J., Dalman, C., & Kirkbride, J. B. (2023). Social deprivation and population density trajectories before and after psychotic disorder diagnosis. JAMA Psychiatry. Published online September 6, 2023. doi:10.1001/jamapsychiatry.2023.3220. (Länk)
Läs originalartikeln i Mad in America >>
