Brist på helhetssyn

0
204

Ju mer jag läser om hur människans kropp skadas av trauma desto mer förbryllad blir jag över den totala avsaknaden av en holistisk syn på psykisk (o)hälsa. Vad menar jag då kanske du undrar? Sitter inte psykisk (o)hälsa bara i hjärnan?

Svaret är ”nej” något som även dagens forskning är överens om. Kroppens egna försvar går igång när vi är med om saker som är överväldigande. Nervsystemet reagerar genom att kasta oss omedvetet i fäkta/fly/frys/foga (fight/flight/freeze/fawn) lägen för att försvara oss. Olika traumaresponser kommer prägla oss även i vuxenlivet efter en uppväxt med trauman eftersom man inte växer ifrån detta. Många av de symtom som är vanliga för psykisk (o)hälsa uppstår pga. att vi har fastnat eller hamnat i olika försvar, det vill säga man lever med ett oreglerat nervsystem. Trots att denna kunskap är allmänt känt och egentligen tillhör grundläggande kunskaper för att kunna läka pratar man inte om detta inom psykiatrin. Jag har på mina mer än tjugo år inom psykiatrisk vård inte hört någon förklara för mig att mitt nervsystem är oreglerat efter trauman, att de olika diagnoser man satte på mig egentligen är traumaresponser där jag är i olika försvar. Ingen har talat om för mig att mina depressioner var en frysrespons, att min ångest var ett tecken på att kroppen var i ett flykt läge eller att jag ofta agerade utifrån foga-responsen. Ingen har någonsin berättat för mig vad som händer i min kropp som leder till ett dåligt psykiskt och även fysiskt mående. Varken läkare, psykologer eller terapeuter har upplyst mig om denna så viktiga kunskap fastän alla har vetat att jag lever med komplexa trauman.

En annan sak man fullständigt ignorerar är att berätta för traumapatienter hur deras hjärnstruktur är förändrad på grund av trauman. Man vet att hjärnan ser annorlunda ut hos människor som lever med (C)-PTSD än hos de som inte gör det. Trauman under uppväxten kommer rent fysiologiskt påverka hela kroppen, något som är viktigt att känna till och som även gör att man inte skuldbelägger sig för saker man inte klarar av. Ingen talar om för en traumapatient att amygdalan är i ständigt beredskapsläge, att det är mindre aktivitet i pannloben vilket bl.a. minskar förmågan att vara medvetet närvarande i nuet eller att det finns någonting som heter neuroplasticitet som gör det möjligt att läka och träna upp hjärnan. Det är alltså inte nog med att man inte får reda på vad som faktiskt skadats av trauman utan man går heller inte in på att det går att läka från traumans konsekvenser.

En annan sak man inte pratar om inom psykiatrin (eller vården för övrigt) är betydelsen av att ha en tarmflora som är i balans. Jag tror inte någon har frågat mig någonsin hur min kost ser ut trots att man vet att det kan finnas samband mellan psykisk men även fysisk (o)hälsa och en tarmflora i obalans. Likadant är det heller ingen som undrar över huruvida man motionerar och rör på sig, något vi vet är otroligt viktigt för både kropp och knopp. Tvärtom låser man in människor med svåra psykiska problem enligt LPT (lagen för psykiatrisk tvångsvård) så att de på många sjukhus knappt har en möjligt att röra sig mer än en promenad på avdelningens korridor. Man frågar inte heller efter hur patienters sociala liv ser ut, om man exempelvis lever eller arbetar med människor som har toxiskt beteende där man inte kan känna sig trygg. Trygghet med andra människor är en förutsättning för att kunna må bättre men det faktumet ignoreras också. Det finns en total avsaknad av en holistisk syn på människor som mår dåligt och man behandlar dem som om alla problem skulle kunna åtgärdas med psykofarmaka och KBT dvs man erbjuder en slags universallösning till precis alla oavsett förutsättningar, behov och problem. Man ignorerar hur rent fysiologiska men även sociala faktorer spelar en viktig roll i våra liv.

Bianca X