I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 4 juni efterlyser två professorer och en lektor i psykologi mer kunskap om psykofarmaka för blivande psykologer. De menar att detta är nödvändigt utifrån en stadigt växande utskrivning av nämnda preparat till såväl barn som vuxna.
Artikelförfattarna säger sig eftersträva att ”kompetensen mellan läkare och psykologer bör integreras”. Vi noterar att en verklig integration skulle innebära att läkarnas studier kompletteras med ämnen som psykologi, sociologi och socialt arbete, detta är dock inget författarna skriver något om. Istället har de fokus på behovet av mer kunskap om psykofarmaka så att också psykologer ska få skriva ut dessa preparat.
Vi är väl medvetna om den närmast lavinartade ökning som skett de senaste decennierna vad gäller utskrivning av en rad farmakologiska preparat, inte sällan flera olika på en och samma gång.
I såväl praxis som forskning och påverkansarbete möter vi dagligen människor som beskriver biverkningar men också avsaknad av alternativ till psykofarmaka. Människor som efterlyser stöd i nedtrappning och svar på frågor om hur utskriven medicin påverkar deras vardag och mående. Många beskriver svårigheter att få svar på hur de ska gå tillväga när de vill trappa ner. Många vittnar om att livet inte blivit bättre utan snarare sämre efter att de fått sin diagnos och ordinerad psykofarmaka.
I nämnd artikel berörs inget av detta. Det nämns heller inget om den brist på evidens som råder vad gäller effekt av en rad preparat. Heller inget om att allt fler forskare och kliniker ifrågasätter den psykiatriska diagnostikens tillförlitlighet och att en växande skara människor vill få bort sin diagnos utifrån negativa effekter av densamma.
Trots att nämnda artikelförfattare är professorer respektive lektor i psykologi berör de inte betydelsen av sammanhang och relationer. Inte heller hur sociala, ekonomiska och sociologiska faktorer påverkar människors liv. Det är anmärkningsvärt eftersom dessa faktorer spelar en avgörande roll, inte minst när livet står på spel.
Dessvärre är författarna inte ensamma om en medicinsk förklaringsmodell. Den är så vanligt förekommande i både det offentliga samtalet och i professionella behandlingsrum att vi tidvis tenderar tro att diagnoser är något faktiskt existerande och inte ett sätt att förklara människors livsomständigheter.
Brittiska psykologförbundet lanserade 2018 The Power Threat Meaning Framework (PTMF) vilken i skrivande stund håller på att översättas till svenska. Dokumentet som författats av en rad forskare, kliniker och människor med egen erfarenhet av psykiatri är ett multifaktoriellt och kontextuellt ramverk som erbjuder ett alternativ till den medikalisering av mänskliga känslor och beteenden som sker.
Vi ser fram emot den svenska upplagan och hoppas på fruktbara samtal och konkreta alternativ. Behovet är stort.
Carina Håkanssoon, dr i psykologi, leg. psykoterapeut. Grundare av International Institute for Psychiatric Drug Withdrawal.
Lasse Mattila, socionom, handledare, chefredaktör för webbmagasinet Mad in Sweden
Alain Topor, docent vid Stockholms Universitet, Institutionen för Socialt arbete, professor vid Universitetet i Agder, Norge, Institutionen för psykosocialt arbete
