STAR*D studien, som benämns som den största och längsta studie som någonsin genomförts för att utvärdera depressionsbehandling, har tidigare benämnts som en vetenskaplig skandal. En ny analys gjord av Ed Pigott fördjupar skandalen ytterligare genom att avslöja ett vetenskapligt bedrägeri i stor skala.
STAR*D-studien, som finansierades av amerikanska National Institute of Mental Health (NIMH), var den “största och längsta studie som någonsin gjorts för att utvärdera depressionsbehandling”. Studien genomfördes med syftet att ta fram resultat från patienter i det “verkliga livet” som skulle vägleda framtida klinisk vård i USA. I en artikel publicerad i American Journal of Psychiatry i november 2006 meddelade STAR*D-forskarna resultaten: 67% av patienterna hade återhämtat sig i slutet av de fyra behandlingsstegen som ingick i studien.
Detta resultat marknadsfördes av NIMH till allmänheten och citeras än idag i media som det bästa beviset på antidepressiva läkemedlens effektivitet. Även i Sverige har resultatet använts flitigt för att påvisa antidepressiva läkemedlens effektivitet, bland annat av Svenska Dagbladet som i tidigare artikel hänvisat till STAR*D-studien och återhämtningsfrekvensen på 67 procent vid behandling med antidepressiva läkemedel.
Bedrägligt resultat
Det rapporterade resultatet har dock visat sig vara bedrägligt. En ny analys på patientnivå av försöksdata, gjord av Ed Pigott med kollegor och publicerade i BMJ Open, visar att endast 35 % av de patienter som uppfyllde inklusionskriterierna för studien återhämtade sig under studiens fyra steg. I artikeln beskriver Pigott och hans kollegor de protokollavvikelser som förvandlade en återhämtningsfrekvens på 35 % till den bedrägliga frekvens på 67 % som presenterades för allmänheten.
Verkliga återhämtningsfrekvensen 2,7 procent
Utöver de ovan nämnda fyra behandlingsstegen ingick det iI STAR*D-studien också en så kallad ”underhållsfas”. Denna fas, som pågick under ett år, syftade till att bedöma huruvida de som blivit bättre under de fyra behandlingsfasen kunde fortsätta att må bra även efteråt.
I en tidigare rapport har Pigott och Allan Leventhal påvisat att enbart 2,7 procent av de som var med i inledningen av studien fick bestående förbättring av den erhållna behandlingen. Denna siffra har sedermera även bekräftats av en av STAR*D-studiens huvudförfattare, Maurizio Fava, som i intervju med webbsidan Medscape Medical News konstaterat att Pigott och Leventahl hade rätt med sin slutsats.[1]
Detaljerad redogörelse för bedrägeriet
Webbmagasinet Mad in America har nu publicerat en rapport som beskriver kronologin i detta forskningsbedrägeri och som ger en detaljerad redogörelse för hur bedrägeriet genomfördes.
Läs rapporten i Mad in America >>
Namninsamling för återkallelse av ursprungliga artikeln
Utifrån det påvisade vetenskapliga bedrägeriet har Mad in America Foundation startat en namninsamling för att få American Journal of Psychiatry att:
- Återkalla studien från november 2006 som berättade om en 67-procentig återhämtningsfrekvens i STAR*D-studien.
- Informera media om att en ny analys av uppgifterna på patientnivå visade att om forskningsprotokollet hade följts skulle återhämtningsfrekvensen i STAR*D-studien endast ha varit 35 procent (efter de fyra behandlingsfaserna).
Namninsamlingen kommer att överlämnas till Ned Kalin, M.D., som är redaktör för American Journal of Psychiatry.
Läs mer och skriv under namninsamlingen >>
Lasse Mattila
[1] Whitaker, R. ”Holy shit!”: Psychiatry’s cognitive dissonance on display. Mad in America, 2022-08-20. https://www.madinamerica.com/2022/08/holy-shit-psychiatrys-cognitive-dissonance-display/.
