Webinar om psykiatriska diagnoser

2
95

I onsdags, den 14 oktober, höll vi i samarbete med Föreningen Alternativ till Psykofarmaka (FAP) vårt första webinarie av fem i en serie av live-webinarier som belyser det vi kallar psykisk ohälsa från olika aktuella perspektiv.

Temat för detta första inledande webinarie var psykiatriska diagnoser. Panelen under webinariet, som hölls i dialogform, bestod av;

  • Carina Håkansson, psykoterapeut, forskare, författare
  • Behroz Dehdari, MD psykiatriker
  • Ulrika Forss, beteendevetare, litteraturvetare och kundtjänstansvarig – deltar utifrån ett erfarenhetsperspektiv
  • Fanny Marell, socionom, legitimerad psykoterapeut, handledare, lärare i psykoterapi
  • Dunja Grisell, student i mänskliga rättigheter och psykiatrikritisk aktivist
  • Lasse Mattila, socionom, handledare, författare, ordförande för Föreningen Alternativ till Psykofarmaka (FAP) och chefredaktör för Mad in Sweden.

Facilitator för webinariet var Frida Åberg, Msc Psykologi

Du kan se webinariet i efterhand på FAP:s Facebooksida här. Webinariet kommer även inom kort att bli tillgängligt på Mad in Sweden samt på FAP:s hemsida.

Webinar 1: Psykiatriska diagnoser, 2020-10-14.

2 COMMENTS

  1. Jättebra och klokt det ni säger. Och modigt också, att ni som är verksamma och kan påverka, engagerar er och ger av er kunskap och tid. Ni är ju minst 100 ggr bättre än något debattprogram från svt. 🙂
    Tänkte på det om lösningsstrategier… det handlar väl också om vad man ser som rimliga målsättningar. Något kan bli ett problem om målsättningen är orealistisk, men tyvärr, tänker jag, tvingas målsättning på utifrån och utan hänsyn eller insyn till individens förmåga, bakgrund, historia, osv. Att allt inte måste “övervinnas”.

    Är man svårmatad kan man få “symptomet” “misstänksamhet”, på liknande sätt som många säkert också sägs sakna “sjukdomsinsikt”. Lite “våga tro”, som när olika starkt övertygade grupper vill få in fler medlemmar.

    Det där om “ohälsa” fick mig att tänka på det gamla citatet: “It is no measure of health to be well adjusted to a profoundly sick society.”

    Apropå “makt” så finns det ju många ingångar till det ämnet. För något år sedan träffade jag två läkare och dom vill snabbt komma igenom sin checklista, så när jag på en fråga svarade, att det är en lång historia, så fick jag något tillbaka som närmast kan likna klentroget skratt. Då känns maktrelationen av en del. Typ, som om ingenting egentligen kan vara en längre historia. Underkastelse och självreduktion kan ibland bli till något slags falskt bevis(i checklistan) på ödmjukhet eller balanserad självuppfattning. Här finns det ju också många normer kring t.ex. vad som är önskvärt givet en viss tänkt tillhörighetskategori. Många underkastar sig nog i högre grad än det etiska, och dom konsekvenser som kan uppstå, olika mallar som i grunden handlar om kortsiktig ekonomisk planering, eller säkerhet på marknaden.

    Det går visserligen att hinna med mycket på kort tid, eller nå kärnan, det som utlöst konsekvenserna, men det förutsätter väl ofta en hög grad av förtroende och att det går att vara öppen och att förmågan att uttrycka sig och lyssna finns. Att förmågan saknas behöver ju inte betyda att där finns något viktigt att ta reda på, eller som behöver sägas/förstås.

    Lång kommentar, men tack för en klok och intressant diskussion/samtal! Ser fram mot nästa.