Idag har jag lämnat in överklagandet till kammarrätten

0
1078

Den 27 november meddelade Förvaltningsrätten i Stockholm sitt beslut att avvisa mitt överklagande av Granskningsnämndens beslut att fria SVT och Fråga doktorns vilseledande ADHD-inslag. Idag har jag överklagat förvaltningsrättens beslut till kammarrätten. 

Du finner överklagandet i sin helhet här nedanför.


 

Förvaltningsrätten i Stockholm
115 76 Stockholm

Överklagande till Kammarrätten


Klagande

Lasse Mattila
Box 797
451 26 Uddevalla
lasse@lassemattila.com

Överklagad dom

Förvaltningsrätten i Stockholms beslut, mål nummer 19223-23, den 27 november 2023.

Saken

Fråga om saklighet och opartiskhet i SVT:s program Fråga doktorn och programmets inslag om Attention Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) den 17 april 2023.

______________________


YRKANDE

Jag, Lasse Mattila, yrkar att Kammarrätten meddelar prövningstillstånd och med ändring av förvaltningsrättens beslut, ändrar granskningsnämndens beslut den 11 september att fria SVT:s program Fråga doktorn, och programmets ADHD-inslag den 17 april 2023, i fråga om saklighet och opartiskhet.

BAKGRUND

Fråga doktorn är ett populärvetenskapligt program som sänds på Sveriges Television (SVT). Programmet, som når ut till en mycket bred publik i Sverige, syftar till att sprida information i olika medicinska och hälsorelaterade ämnen samt att ge tittarna möjlighet att ställa frågor och att få svar från experter och läkare. Programmet erbjuder också möjlighet för människor att få råd och tips om olika hälsoproblem och medicinska frågor.

I Fråga doktorns program den 17 april 2023 behandlades temat Attention Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD). Utifrån att flertalet påståenden som förekom i programmet om ADHD och dess förekomst och behandling gav en tendensiös och ensidig bild av nuvarande forskningsläget, samt då programmet därmed uppenbart stred mot kraven på saklighet och opartiskhet, anmälde jag programmet till Granskningsnämnden för radio och tv (GRN) den 3 maj 2023 (se bilaga 1).

Den 21 september meddelade GRN att min anmälan inkommit i tid och även för övrigt uppfyller kriterierna för hur en anmälan ska framställas, samt att det av mig anmälda programmet skulle komma att granskas. Redan 1,5 timme efter bekräftelsen meddelade GRN sitt beslut, fattat redan den 11 september, att fria programmet och det aktuella ADHD-inslaget som myndigheten ansåg inte hade brutit mot kraven på osaklighet och partiskhet.

Efter ett flertal kontakter med GRN gällande besvärshänvisning och förutsättningarna för ett överklagande av myndighetens beslut framställde och inlämnade jag ett överklagande till Förvaltningsrätten i Stockholm den 3 oktober 2023 (se bilaga 2). Ett överklagande som jag, efter att ha fått ta del av aktbilagorna i målet och därigenom även yttrande från SVT, kompletterade den 25 oktober 2023 (se bilaga 3).

Den 27 november meddelade Förvaltningsrätten i Stockholm sitt beslut att avvisa mitt överklagande. Detta med motiveringen att rätten ansåg att överklagandebestämmelserna i radio- och tv-lagen får anses vara sådana särskilda bestämmelser i en specialförfattning som avses i förarbetena till förvaltningslagen och att Förvaltningslagens bestämmelse om överklagbarhet därmed inte är tillämplig. Förvaltningsrätten anser därmed att det av mig överklagade beslut av granskningsnämndens inte är överklagbart.

Jag har under hela ovan beskrivna process, av både SVT och av GRN, förvägrats referenserna till de i programmet förmedlade felaktiga och/eller vilseledande påståendena. Först när jag efter mitt överklagande av GRN:s beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm, genom partsinsyn, fått ta del av GRN:s beslutsunderlag fick jag den 22 november underlagen av GRN. Detta också först efter min önskan om besvärshänvisning av GRN:s tidigare avslag på min begäran om utfående av allmänna handlingar den 12 oktober.

Radio- och tv-lagen och kravet på saklighet och opartiskhet

I de krav och regler som finns uppställda i sändningstillstånden och Radio- och tv-lagen står bland annat att;

  • Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter. För en programverksamhet innebär opartiskhet i huvudsak tre saker, däribland att kontroversiella ämnen eller händelser inte får behandlas på ett ensidigt sätt så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar.
  • Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.
  • En felaktig sakuppgift måste också alltid korrigeras när det är befogat. En sådan korrigering ska sändas i eller i anslutning till ett program av samma eller liknande karaktär som det som anmärkningen gäller.

I SVT:s sändningstillstånd, utfärdat av regeringen, går det även att läsa att det i public service ska ges utrymme åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar (6 § 4 stycke). Där går också att läsa att SVT ska före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet samt att ämnesval och framställning ska ta sikte på vad som är relevant och väsentligt (13 §).

Motstridiga rättsprinciper och rättslig förvirring

I min anmälan till granskningsnämnden (GRN), samt i mitt senare överklagande av GRN:s beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm, anser jag mig ha bevisat att SVT och det av mig anmälda programmet uppenbart brutit mot bestämmelserna i både SVT:s sändningstillstånd och i radio- och tv-lagen. Detta bland annat när det gäller kraven på saklighet och opartiskhet (se bilaga 1-3). Trots detta har GRN friat programmet med hänvisning till SVT:s yttrande och förvaltningsrätten avvisat mitt överklagande med motiveringen att GRN:s beslut får anses som icke överklagbart.

I förvaltningslagens 41 § framgår att ett beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt.[1] Av förarbetena till lagen framgår också att det är ett besluts faktiska verkningar som i grunden ska vara avgörande för bedömningen av beslutets överklagbarhet samt att bestämmelsen i förvaltningslagens 41 § inte är avsedd att hindra en fortsatt utveckling av praxis i denna riktning. Det framgår också att uttrycket påverka någons situation tar sikte på beslutets faktiska verkningar, och att tillämpningsområdet för bestämmelsen omfattar alla beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt.[2]

Förvaltningsrätten anser att radio- och tv-lagens överklagandebestämmelser får ses som sådana särskilda bestämmelser som gör förvaltningslagens 41 § otillämplig och det av mig överklagade beslutet av GRN därmed överklagbart. Detta trots att det är uppenbart att de sakförhållanden som jag belyser synliggör en otillbörlig myndighetsutövning och tvetydig rättstillämpning.

Sett till ovan nämnda omfattande och allvarliga negativa konsekvenser av det av mig överklagade beslutet, både på individ och på samhällsnivå, ska förvaltningslagens bestämmelser om ett besluts överklagbarhet (41 §) enligt min mening vara tillämpliga. Detta trots förvaltningsrättens tolkning om att överklagandebestämmelserna i radio- och tv-lagen får anses vara sådana särskilda bestämmelser i en specialförfattning som gör förvaltningslagens 41 § otillämplig. Ytterligare ett viktigt skäl till varför saken måste kunna prövas rättsligt är att jag, som jag nämner ovan, under hela processen förvägrats ta del av SVT:s referenser och argumentation och därmed också möjligheten att i sak bemöta dessa innan GRN:s beslut.

Diagnosen ADHD i Sverige och internationellt

Antalet personer som fått en ADHD-diagnos har ökat med närmare 600 procent i Sverige under de senaste 15 åren.[3] Den närmast explosionsartade utbredningen av diagnosen gör att många idag påverkas på ett icke obetydande sätt av de svårigheter som många gånger föranleder diagnosen, men också av konsekvenserna av den information och de föreställningar som omger den.

Internationellt finns det i huvudsak två övergripande förklaringsmodeller för hur ADHD uppkommer, och därigenom hur det ska behandlas.

Det ena synsättet innebär att man tolkar ADHD som i huvudsak genetiskt betingat och att behandling därför bör ske med läkemedel. Det andra synsättet innebär att man anser att ADHD har en multifaktoriell och kontextuell bakgrund, där både biologiska och psykosociala förhållanden utgör grunden för uppkomsten av ADHD. I enlighet med detta synsätt bör behandling ske med psykologisk/psykosocial behandling och läkemedel användas först och endast när psykologiska/psykosociala insatser visat sig vara otillräckliga.

Under de senaste åren har etablerad internationell forskning givit alltmer stöd till det senare synsättet. Det är också detta synsätt som huvudsakligen diskuteras på internationella konferenser och som återspeglar vårdprogrammen i andra länder. I Sverige har dock både myndigheter och media valt att enbart ta fasta på det äldre, neuropsykiatriska och biomedicinska, synsättet. Detta samtidigt som mycket lite utrymme ges till de psykosociala perspektiven som idag åtnjuter starkaste, och alltmer ökande, vetenskapliga stödet.

Förståelsen avgörande för behandlingsvalen och utfallet av behandlingar

Hur vi förstår ett fenomen, i detta aktuella fall ADHD, har en avgörande betydelse för hur vi förhåller oss till, bemöter och hanterar det. När det gäller ADHD har vår grundsyn på fenomenets orsaker, uppkomst och behandling en direkt avgörande betydelse för hur vi ser på och förhåller oss till dem med diagnosen, men också för våra tankar om stödinsatser och behandlingsval. Val som i sin tur påverkar utvecklingen av vårdförlopp och utfall av den valda behandlingen.

Det av programmet propagerade perspektivets negativa konsekvenser – för individer och för samhället

Varje synsätt och perspektiv har sina konsekvenser för såväl enskilda individer som för samhället. Det vi kan se som konsekvenser av det i programmet ensidigt propagerade neuropsykiatriska och farmakologiskt inriktade perspektivet är bland annat följande;

  • Psykosociala skadeverkningar
    Med vetskap om hur användandet av diagnosen ADHD många gånger; skapar en orättfärdigad sjukdomsidentitet; fokuserar på brister och problem; underminerar människors självbild, självkänsla och egenvärde; döljer psykosociala faktorers och förvärvade livserfarenheters betydelse; samt minskar människors hopp om förändring,[4] påverkar den i det aktuella programmet förmedlade bilden av ADHD människor och samhället på ett påtagligt negativt sätt. Att ADHD-diagnosen, så som den beskrivs i det aktuella programmet, i sig är en indikator för sämre utfall för flera livskvalitetsmått[5] gör också frågan om förståelseramen för diagnosen till en fråga med betydande karaktär sett till både enskilda individer och samhället.
  • Ineffektiva och/eller kontraproduktiva behandlingsalternativ
    När det gäller de behandlingsalternativen som det i programmet förmedlade neuropsykiatriska och biologiska synsättet genererar så bygger dessa närmast uteslutande på ett farmakologiskt perspektiv. Ett perspektiv som också visat sig ha en påtagligt negativ inverkan på inte bara enskilda individer utan också på folkhälsan. Detta bland annat utifrån de ofta omfattande och allvarliga negativa effekter som är kopplade till de i programmet propagerade farmakologiska behandlingarna, och som jag redogjort för i mitt överklagande till förvaltningsrätten (se bilaga 2-3).
  • Stora samhällsekonomiska kostnader
    Ett ytterligare perspektiv på den aktuella sakens konsekvenser är det samhällsekonomiska. Utöver de ökade välfärdskostnader som är kopplade till det i programmet förmedlade synsättet på ADHD och de kontraproduktiva resonemang och åtgärder som detta genererar, beräknar Socialstyrelsen förmånskostnaderna för ADHD-läkemedel år 2024 uppgå till 1,3 miljarder kronor.[6] En kostnad som ökat kraftigt under de senaste åren, och som Socialstyrelsen också beräknar öka ytterligare under de kommande åren.

Saken gäller en av de viktigaste folkhälsofrågorna i vår tid

ADHD är den i särklass vanligaste psykiatriska diagnosen i Sverige idag.[7] Sett till de omfattande och betydande negativa konsekvenser som det i programmet förmedlade ensidiga och felaktiga/vilseledande (sett till aktuella forskningsläget) bilden av ADHD så kan vi konstatera att saken i detta fall inte enbart har en stor betydelse för enskilda individer utan också för samhället. Detta sett både utifrån ett folkhälsoperspektiv och utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det är också dessa samlade konsekvenser som jag anser ska vara vägledande i den rättsliga bedömningen av det av mig överklagade beslutets överklagbarhet, liksom av själva saken.

SKÄL FÖR PRÖVNINGSTILLSTÅND

Som framkommer ovan så har jag under hela processen fram till GRN:s beslut förvägrats SVT:s referenser till och argumentation för de i programmet förmedlade ovetenskapliga och felaktiga/vilseledande påståendena. Följaktligen har jag också därmed förvägrats en möjlighet att bemöta och i sak påvisa felaktigheterna i SVT:s resonemang innan GRN:s beslut. Ett beslut som sedan av Förvaltningsrätten i Stockholm bedömts som icke överklagbart.

Att det i ärendet aktuella förfarandet möjliggör ett public service bolag (SVT) att förmedla vetenskapliga felaktigheter, och genom direkt felaktiga och i sammanhanget helt irrelevanta källor (se bilaga 3) bli befriad av en granskande myndighet (GRN) vars beslut sedan anses som icke överklagbart, kan knappast vara i linje med lagstiftarens mening. Snarare är förfarandet att ses som ett hot mot hela den demokratiska rättsordningen i Sverige.

Mot bakgrund av att jag, efter att först genom partsinsyn i förvaltningsrätten ha fått ta del av underlagen i ärendet, kunnat bevisa att granskningsnämndens (GRN) beslut att fria SVT och det aktuella programmet vilar på en osaklig grund måste beslutet rimligen kunna ogillas och omprövas. Att en myndighets (GRN) uppenbart felaktiga beslut inte skulle gå att överklaga på grund av att överordnade instansen (Förvaltningsrätten i Stockholm) tolkar Förvaltningslagens förarbeten så att beslutet kan betraktas som icke överklagbart bidrar till både en stor rättsosäkerhet och en påtaglig rättslig förvirring.

Utifrån ovan, och för att säkerställa en rättssäkerhet och rättsordning, anser jag att de bevisat felaktiga och ovetenskapliga påståendena som framkommit i programmet bör kunna både prövas och korrigeras. Detta också i enlighet med bland annat vad som anges i både SVT:s sändningstillstånd och i radio- och tv-lagen.

Sett till de konsekvenser för både enskilda och för folkhälsan som GRN:s beslut att låta skattefinansierad public service bolag osakligt och ensidigt propagera för bevisligen felaktiga och/eller vilseledande påståenden om ADHD gör också det av mig överklagade beslutets angelägenhet betydande. Förfarandet bidrar också till ett undanhållande av aktuella forskningsläget och evidensbaserad kunskap från allmänheten och till reproducerande och upprätthållande av ovetenskapliga föreställning om ADHD, dess uppkomst och behandling.

Med tanke på att granskningsnämndens beslut bevisligen vilar på osaklig grund, och då konsekvenserna av beslutet kan konstateras vara icke obetydande, inte enbart utifrån ett individperspektiv utan även utifrån ett folkhälsoperspektiv, anser jag att förvaltningslagens bestämmelse om överklagbarhet ska vara tillämplig.

Mot bakgrund av allt ovan anser jag att det ska vara det av mig överklagande beslutets samlade konsekvenser, tillsammans med frågan om rättssäkerheten och den demokratiska rättsordningen, som ska ses vägledande i de rättsliga bedömningarna i saken.

______________________

Jag yrkar att Kammarrätten meddelar prövningstillstånd och med ändring av förvaltningsrättens beslut, ändrar granskningsnämndens beslut den 11 september att fria SVT:s program Fråga doktorn, och programmets ADHD-inslag den 17 april 2023, i fråga om saklighet och opartiskhet.

Uddevalla, den 18 december 2023

Lasse Mattila

[1] Sveriges Riksdag. Förvaltningslag (2017:900). Sveriges Riksdag, 2017-09-28. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forvaltningslag-2017900_sfs-2017-900/.

[2] Sveriges Regering. En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag. Regeringens proposition 2016/17:180. Sveriges Regering, 2017-04-06. https://data.riksdagen.se/fil/757D953F-38AD-4EF5-AF60-84874DDAC0F4.

[3] Socialstyrelsen. Diagnoser, Sluten och/eller specialiserad öppenvård, Antal patienter/100 000 inv, F90 Hyperaktivitetsstörningar, Riket, Ålder: 0-85+, Båda könen. Socialstyrelsens statistikdatabas, 2023-12-07.

[4] Honos-Webb, L., & Leitner, L. M. (2001). How using the DSM causes damage: A client’s report. Journal of Humanistic Psychology, 41(4), 36–56. https://doi.org/10.1177/0022167801414003.

[5] Kazda L, McGeechan K, Bell K, Thomas R, Barratt A. Association of Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder Diagnosis With Adolescent Quality of Life. JAMA Netw Open. 2022;5(10):e2236364. doi:10.1001/jamanetworkopen.2022.36364. https://jamanetwork.com/journals/jamanetworkopen/fullarticle/2797259.

[6] Ericsson, M. Fortsatt ökad kostnad för adhd-läkemedel väntas. LäkemedelsVärlden, 2022-05-03.  https://www.lakemedelsvarlden.se/fortsatt-okad-kostnad-for-adhd-lakemedel-vantas/.

[7] Socialstyrelsen. Diagnoser, Sluten och/eller specialiserad öppen vård, Antal patienter, Riket, Ålder: 0-85+, Båda könen, 2022. Socialstyrelsens statistikdatabas, 2023-12-16.

BILAGOR

Bilaga 1 Anmälan till Granskningsnämnden för radio och tv, 2023-05-03.

Bilaga 2 Överklagande av Granskningsnämnden för radio och tv:s beslut 2023-09-11 (Dnr. 23/01552), 2023-10-03.

Bilaga 3 Överklagande av Granskningsnämnden för radio och tv:s beslut 2023-09-11 (Dnr. 23/01552): kompletterande handlingar i mål 19223-23, 2023-10-25.