Tisdagen den 9 mars kommer vi, tillsammans med Föreningen Alternativ till Psykofarmaka (FAP), att arrangera en unik svensk onlinevisning av prisbelönta dokumentärfilmen Medicating Normal. Inför visningen kommer vi att publicera intervjuer med några av de medverkande i filmen.
Andra intervjun inför filmvisningen den 9 mars är med Dr Mary Vieten som bl.a. pratar om hur långvarigt bruk av psykofarmaka påverkar vår förmåga att läka från trauma och hur psykiatriska diagnoser riskerar att isolera oss och ta ifrån oss vår agens. Dr Vietens pratar även om sitt projekt, Warfigher Advance, där krigsveteraner möts och och får möjlighet att läka tillsammans. Du kan se hela samtalet mellan Frida Åberg och Dr. Mary Vieten här.
Första intervjun med regissören och filmskaparen, Lynn Cunningham, finner du här.
Vill du prenumerera på våra kommande publiceringar på vår YouTube-kanal kan du göra här.
Vill du delta i onlinevisningen av Medicating Normal kan du anmäla dig här.
Lasse Mattila
Chefredaktör
Mad in Sweden
Kul, seriöst och lite pepp, med intervjuer före filmvisning.
Den där ex-soldaten i usas arme orkar jag dock inte lyssna på. Sa hon att hon varit i Afrika för FN:s räkning? FN gör säkert en hel del nytta, men det finns också en hel del legitim kritik mot FN att rikta, och som har koppling till psykisk ohälsa. Jag menar, sådant som folkmord i rwanda(600 000 döda) leder ju till rätt många trauman, och FN var ju dom som misslyckades att skydda mänskorna där, trots att befälhavaren var medveten om vad som var på väg att hända och begärde extra resurser. Tror han var general där och drabbades väl ganska hårt av ptsd, väl hemkommen. Sedan går det ju att se usas inflytande över fn och allt som armeer ställer till med i världen. Eller vad interventionism kan leda till, inte bara vad gäller världspoltik för områdens integritet utan även för mindre grupper och individers integritet. Det har ju tidigare nämnts vad bristande respekt för en individs integritet kan få för följder rent psykologiskt, i den där boken som rekommenderades här, skriven av någon brittisk författare med egna erfarenheter av långvarig psykisk ohälsa.
Begrepp som agens tror jag man ska vara ganska försiktig med och inte bara tolka utifrån en särskild kontext med vissa sociala normer, som absolut inte är universiella eller uppbygda med hänsyn till allas väl, eller ens majoriteten på jordklotets väl. Men jag håller ändå med om att psykofarmaka och psykiatri i allmänhet, obskyrerar både för den som är drabbad och för omgivningen. FÖrklaringsmodellerna, teorierna och psykofarmakan blir ett lock, eller kanske ett lock med fyrkantiga hål ovanpå, genom vilket enbart vissa “sanningar” går att trycka ned. Jag gillar uttalanden, när det handlat om kritik mot dagens stenålders-psykiatri, som vissa psykolog-förbund/organisationer kommit med, där det mer handlar om att se den specifika individens erfarenheter och utifrån det försöka hjälpa/lindra/hitta vägar.
Själva filmen är säkert väl värd att se, men tror inte den kommer ge mig speciellt mycket nytt på fötterna, och eftersom den är ganska lång och min uthållighet sämre än vad jag önskar,, så funderar jag på att dröja lite med att se själva filmen. Men det är ändå bara bra initiativ ni kommer med, både intervjuerna och filmen. Allt kan inte passa alla som handen i handsken.