Minnesåterkonsolidering och psykoterapi

0
145

Psykoterapi, 4/2020

Av Göran Högberg, leg läk, med dr, specialist i barn och ungdomspsykiatri, specialist i allmän psykiatri, leg psykoterapeut. Privatpraktiserande.

Detta är en skiss över området minnesåterkonsolidering och begreppets betydelse för att
förstå effekten av psykoterapi. Min bakgrund är att jag inom barn och ungdomspsykiatrin,
BUP under loppet av flera år utvecklade psykoterapeutisk behandling för ungdomar med
självmordstankar och självskadebeteende. För att kunna hjälpa dem fann jag att det
behövdes en kombination av aktiva psykoterapeutiska tekniker med element från hypnos,
kroppspsykoterapi, inre psykodrama, det vill säga aktiva tekniker som fokuserade på inre
bilder, kroppsreaktioner och humörreglering. Utvecklingen av denna metod kan ses
i tre publicerade artiklar (Högberg, G., & Hällström T. 2008; Högberg, G., Nardo,
D., Pagani, M., & Hällström, T. 2011; Högberg, G., & Hällström, T. 2018).

Under detta arbete kom jag att studera minnesfunktioner, eftersom allvarlig problematik hos unga ofta är relaterad till negativa livshändelser. Begreppet minnesåterkonsolidering blev då aktuellt. Memory reconsolidation heter det på engelska. Ungefär så här: En händelse registreras i korttidsminnet, sedan är det en process på några timmar som gör att det överförs till långtidsminnet, konsolideras. Tidigare antog man att det var rätt stabilt som långtidsminne. En ny teori om minnesåterkonsolidering hävdar dock att minnet är mer rörligt. Aktiverade minnen blir så att säga lösa igen, och återkonsolideras inom en kortare tidsperiod. De blir då ånyo konsoliderade som ett nytt minne. Denna teori kan förklara varför ett traumatiskt minne kan leda till allt mer omfattande undvikanden (fobier),
eftersom en flashback, det vill säga aktivering av minnet, blir återkonsoliderat i ett nytt sammanhang som då tillsammans blir ett nytt traumatiskt minne (Hardt, O., Örn, E., & Nader K. 2010).

Läs hela artikel i tidningen Psykoterapi här.