Karolinska Institutet/NASP, 2020-03-24
Med denna text vill Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP) uppmärksamma det potentiellt ökande antalet självmord och självskador som kan följa Coronapandemins (COVID-19) efterverkningar på samhällsnivå. Riskerna är kopplade till exempelvis de sociala, ekonomiska och vårdrelaterade konsekvenser som pandemin har fått, och fortsättningsvis kommer att få.
Varje år tar cirka 1 500 personer sina liv i Sverige, vilket motsvarar 18 självmord per 100 000 invånare i åldrarna 15 år och äldre [1]. Det finns flera exempel, dokumenterade i forskning, som pekar på att självmord tillfälligt minskar under perioder då ett samhälle befinner sig i kris, exempelvis på grund av krig eller naturkatastrofer [2, 3]. Dessa tillfälliga minskningar tenderar dock att kompenseras – och även överkompenseras – med en ökning i självmord efter att den omedelbara krisen har gått över. Sverige står just nu inför samma typ av risk i samband med Coronapandemin och dess efterverkningar.
Coronaviruset (COVID-19) pandemiförklarades i mars 2020. Incidensen av virusinfektioner ökar fortfarande i Sverige och utomlands, liksom dödligheten som är kopplad till infektionen. Svenska myndigheter har vidtagit en del preventionsåtgärder för att minska virusspridningens hastighet och liksom dess hälsokonsekvenser. En del av åtgärderna som varit nödvändiga att implementeras, eller som kommer att behöva implementeras, kan förväntas ha en stor inverkan på samhällets andra sektorer, inklusive arbetsmarknaden och ekonomin [4-6]. Rapporter om varsel och uppsägning, företagskonkurser, och börssvängningar har redan kommit och antalet sådana rapporter kommer sannolikt att öka. Organisationen International Monetary Fund predicerar en ekonomisk kris som åtminstone kommer motsvarar den som ägde rum 2008 [7].
Läs hela artikeln här.
Ja, det lär nog stämma som det påstås. Bara det att många fler kommer bli arbetslösa och få svårare att få sin ekonomi att gå ihop, lär nog påverka.
Det här var ganska bra från artikeln också:
“När man inte träffas öga mot öga eller lika regelbundet kan förändringar i en annan persons sinnesstämning eller beteende vara svåra upptäcka. Det kan därmed vara svårare att lägga märke till om någon inte mår bra eller känner sig ensam.”
Det där gäller nog generellt, men såklart kan vissa ha svårt att upptäcka beteende och sinnestämning hos andra ändå.
Finns säkert många som träffas regelbundet och tycker att dom har koll på varandra, men ändå inte har det. Är ju bara att se på hur många “plötsliga” eller “oförklarliga” självmord som inträffar/inträffat.