Svenska Dagbladet, 2008-04-06
Patienter som inte förstår varför de vårdas. Ungdomar som inte har koll på sina rättigheter. Barn som inte känner sig delaktiga i sin behandling. Det är den bild som målas upp när forskare från Örebro universitet undersöker slutenvården inom barn- och ungdomspsykiatrin.
Avhandlingen är den första i sitt slag. Att någon tittar närmare på hur svenska barn och ungdomar inom den psykiatriska slutenvården upplever sin behandling, är helt enkelt väldigt ovanligt.
Även om avhandlingen är kvalitativ och således inte gör anspråk på att ge några generella svar så talar ungdomarnas berättelser sitt tydliga språk.
Många av dem förstår inte hur de behandlas, de vet inte vem som bestämt på vad sätt de ska behandlas och de känner sig framför allt inte delaktiga i processen.
Karin Engström, forskaren som skrivit den kommande avhandlingen, hör till den pedagogiska institutionen och har en till viss del ny infallsvinkel på psykiatriämnet. Det handlar mer om kommunikation och meningsskapande och mindre om medicin och behandling; hur man når fram till en ung människa som antingen är tvingad till vård av sin läkare, eller som känner sig tvingad till vård av skola, socialtjänst eller föräldrar.
Läs hela artikeln här.
