Varje år tvångsvårdas omkring 11 000 personer i Sverige med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Ytterligare omkring 2 000 personer får vård enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV. Detta enligt statistik från Socialstyrelsen. Nu vill Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) ha en nollvision gällande kränkande tvångsåtgärder inom vården.
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) kräver att regeringen formulerar en nollvision gällande kränkande tvångsåtgärder. Det gäller såväl fastspänning i bälte som tvångsmedicinering och isolering. Det långsiktiga målet bör enligt RSMH vara att tvångsmetoderna fasas ut till förmån för mer moderna och humana metoder.
I kampanjen Hör du ropen från tvångsvården? fokuserar RSMH på metoden fastpänning i bälte. RSMH:s krav är också att:
- Barnkonventionen följs och att fastspänning av barn och unga upphör omedelbart.
- De bältesläggningar som sker, vid extrema fall, ska alltid dokumenteras och rapporteras till Socialstyrelsen.
- Tvångsåtgärder som fastspänning i bälte ska kunna överklagas i efterhand.
Bältesläggning inom psykiatrin skadar och traumatiserar patienter
I sin kampanj skriver RSMH att aktuell forskning visar att fastspänning i bälte har negativa och direkt skadliga effekter. Patienter beskriver en förlorad tillit till vården och en kränkt värdighet. Konsekvenserna av fastspänning i bälte kan bli traumatiserade patienter, minskad tillit och en otrygg upplevelse av vården.
Trots att lagen är tydlig om att bältesläggning enbart ska ske i absoluta undantagsfall är metoden vanlig och frekvent förekommande inom den psykiatriska vården i Sverige. Metoden tillämpas också i alla åldrar, från barn till vuxna. Nästan 2 000 barn och unga under 25 utsattes för fastspänning i bälte 2022. En fördubbling jämfört med för tio år sedan. 85 procent av insatserna i åldersgruppen var mot flickor.
Utifrån den frekventa användningen av kränkande tvångsåtgärder så som bältesläggning har Sverige också blivit kritiserade av både FN:s och EU:s tortyrkommissioner för bristande mänskliga rättigheter inom tvångsvården.
“Aldrig har jag känt mig så liten som i en bältessäng. “
/ Johanna, 27, Skåne“Jag vaknade upp och då var jag bältad och ensam i rummet”
/ Karin, 44, Skåne“Jag var inte arg eller aggressiv, jag var rädd…”
/ Leyla, 52, Stockholm
Alternativen finns
Även om bältesläggning är mycket vanligt förekommande i Sverige finns det också goda exempel från psykiatriska avdelningar där man lyckats minimera antalet fastspänningar i bälte. Detta bland annat genom att prova andra tillvägagångssätt. Och alternativen finns. Ett sådant kan vara lugnande rum, beskriver RSMH i sin kampanj.
I kampanjen tar RSMH också upp goda exempel från andra länder och nämner bland annat Island som ett sådant. På Island har bältesläggning varit en förbjuden metod sedan länge och man har hittat andra, mer moderna, åtgärder, skriver RSMH.
Krav på nollvision och hållbara strategier
Utifrån den rådande situationen och den utbredda användningen av tvångsåtgärder inom psykiatrin kräver nu RSMH att regeringen tar fram en nationell strategi med förslag till hur en nollvision för tvångsåtgärder kan utformas. För att vården ska få rätt förutsättningar att skapa förändring behöver regeringens nollvision också utreda vad som behövs i regionerna i form resurser, utbildning eller annat.
Läs mer om RSMH:s kampanj “Hör du ropen från tvångsvården?” >>
Lasse Mattila
