Idag har vi lämnat in vårt överklagande med begäran om prövningstillstånd till Högsta förvaltningsdomstolen i Klara-fallet. Ett ärende om psykiatrisk tvångsvård som med otäck precision synliggör maktobalanserna och rättsosäkerheten inom svensk psykiatri år 2023.
Idag har Klara levt 162 dagar som efterlyst och på flykt från svensk hälso- och sjukvård och den psykiatriska tvångsvård som hon anser skadar henne mer än den hjälper. Detta efter att hon i oktober 2022 avvek från den psykiatriska klinik som hon hade vårdats och medicinerats på mot sin vilja i en månads tid.
I november 2022 förlängde Förvaltningsrätten den psykiatriska tvångsvården i Klaras frånvaro. Då inga av de i lagen angivna kriterierna för psykiatrisk tvångsvård var uppfyllda överklagade vi Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i december 2022. I mars i år, efter närmare tre månaders väntan, kom domen från kammarrätten.
Kammarrätten avslog vårt överklagande utan motivering och med hänvisning till chefsöverläkarens bedömning om att Klara lider av en allvarlig psykisk störning och att hon är i oundgängligt behov av sluten psykiatrisk tvångsvård och tvångsmedicinering med depåinjektioner av neuroleptika.
Kammarrättens grova förbiseende av vår bevisföring
I vårt överklagande till Kammarrätten påvisade vi att inga av de lagstadgade kriterierna för psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda i ärendet. Klara kan inte anses lida av en allvarlig psykisk störning, samtidigt som den tvångsmedicinering som hon utsatts för inte kan ses som nödvändig (eller ens i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet). Vidare påtalade vi att Klara är mycket motiverad till psykologisk behandling och att förutsättningarna för vård på frivillig basis därmed är mycket goda.
Som en del i vår bevisföring bifogade vi i vårt överklagande bland annat vittnesmål från Klaras anhöriga samt en ny medicinsk bedömning genomförd december 2022 av en sakkunnig specialist (psykiater). En bedömning som stod i stark kontrast mot chefsöverläkarens bedömning om att Klara skulle lida av en allvarlig psykisk störning. Vi påtalade också att chefsöverläkaren aldrig träffat och än mindre undersökt Klara och att han, som han även själv anger i sitt yttrande till Kammarrätten, bygger sin bedömning på en granskning av fyra år gamla journaler från två vårdinrättningar. Vårdinrättningar varav den ena Klara aldrig ens vistats på (!), och en annan där Klara vistats på under sammanlagt tre (3) dygn i mars 2019.
På den aktuella vårdinrättningen finns inga utredningar gjorda som stödjer chefsöverläkarens bedömning, och inte heller några diagnoser ställda som motiverar tvångsvården och tvångsmedicineringen.
Utöver den uppenbara avsaknaden av saklig grund för tvångsvården och tvångsmedicineringen konstaterade vi också att Klara tidigare drabbats av omfattande och väldokumenterade allvarliga biverkningar av den nämnda neuroleptikabehandlingen, vilket både vården och rättsväsendet borde tagit i beaktande.
Allt detta bortsåg Kammarrätten helt ifrån.
Krav på prövningstillstånd för fortsatt rättsprocess
För att vårt överklagande nu ska kunna tas upp i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) krävs ett prövningstillstånd. HFD lämnar prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas eller om det finns synnerliga skäl till sådan prövning. Synnerliga skäl i sammanhanget kan till exempel handla om att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Jag har i tidigare kontakter med advokater och andra juridiskt kunniga fått till mig att chansen att HFD beviljar prövningstillstånd i ärenden som Klaras är mellan 0,5 och två procent. Vi hoppas och ber nu för att hamna inom denna andel.
Våra skäl för varför HFD bör meddela prövningstillstånd
Vi har i vårt överklagande och i vår begäran om prövningstillstånd hänvisat till Kammarrättens grova förbiseende av vår bevisföring samt till det flertalet principiellt viktiga frågeställningar som Klara-fallet synliggjort. Vi yrkar bland annat att;
- HFD bör meddela prövningstillstånd gällande huruvida allvarlig psykisk störning och sluten psykiatrisk tvångsvård kan fastställas utan att läkare träffat patienten personligen; utan att det gjorts en utredning som styrker läkarens bedömning; och utan att det ställts någon diagnos (med tydligt angivna diagnoskriterier som kan ställas mot patientens tillstånd).
- HFD bör meddela prövningstillstånd gällande frågan om sluten psykiatrisk tvångsvård kan fastställas för att motivera tvångsmedicinering med neuroleptika när det saknas fastställd diagnos och där differentialdiagnostiskt övervägande då heller inte gjorts. HFD bör även meddela prövningstillstånd för att klargöra om sluten psykiatrisk tvångsvård kan fastställas för att motivera tvångsmedicinering med depåinjektioner av neuroleptika när patienten får väldokumenterade allvarliga biverkningar av medicinen.
- HFD bör meddela prövningstillstånd för att klargöra om sluten psykiatrisk tvångsvård kan fastställas i de fall där det saknas dokumenterad plan för den aktuella vården.
- HFD bör meddela prövningstillstånd för att avgöra om det endast är medicinsk utvärdering som gjorts på delegation av chefsöverläkaren som kan ligga till grund för domstolens bedömning av patientens vårdbehov, eller om medicinsk utredning av sakkunnig specialist som inhämtats och åberopats av patienten har samma värde som utredning som gjorts på klinikens initiativ.
- HFD bör meddela prövningstillstånd för att tydliggöra vad som avses med “behövlig vård” när det finns alternativa behandlingsmetoder som är mindre ingripande för patienten än tvångsvård.
Vi ser alla dessa frågeställningar som nödvändiga att reda ut för en mer rättssäker hantering av den psykiatriska tvångsvården i Sverige. Inte enbart för Klara utan även för de tiotusentals människor som årligen tvångsvårdas i Sverige med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och vars ärenden dagligen behandlas inom svenskt rättsväsende.
På flykt i sitt eget land
Idag lever Klara på flykt i sitt eget land. Detta med anledning av den närmast totala rättsosäkerhet som råder inom psykiatrins område i Sverige år 2023.
Då det är uppenbart att den psykiatriska tvångsvård som Klara utsätts för och som nu drivit henne på flykt saknar laglig grund har jag trots de höga oddsen för prövningstillstånd goda förhoppningar om att Högsta förvaltningsdomstolen hjälper Klara till en upprättelse. Allt annat vore att fördjupa den redan uppenbara rättsskandalen ytterligare och att betrakta som ett fullbordat justitiemord av en ung kvinna med höga ambitioner och en stark lust att leva.
Lasse Mattila
