Vi behöver ett paradigmskifte inom området för psykisk hälsa. Det var huvudbudskapet från samtliga medverkande i seminariet ”Recovery och mänskliga rättigheter” i Litteraturhuset i Oslo måndagen den 6 mars.
Över 100 personer hade samlat för att delta i seminarium om recovery och mänskliga rättigheter, arrangerad av norska Recoverystiftelsen. Bland talarna fanns chefen för WHO:s grupp för politik, juridik och mänskliga rättigheter, Michelle Funk; FN:s tidigare särskilda rapportör kring frågor rörande mental hälsa, Dainius Puras; samt amerikanska vetenskapsjournalisten, Robert Whitaker.
Seminariet inleddes av regissören Ellen Ugelstad som berättade om kommande lanseringen av filmen ”Recovery Channel”. En film som är en blandning mellan verklighet och fiktion och som handlar om psykiatrisk tvångsvård utifrån ett brukar- och anhörigperspektiv. Syftet med filmen, som Ugelstad hade en förhandsvisning av i anslutning till seminariet, syftar till att uppmärksamma psykiatrisk tvångsvård och den ofta polariserade debatten som omger denna. – Med filmen vill jag berätta några av de historier som behöver berättas men som aldrig blir berättade, sade Ugelstad.
Ökad autonomi med basal exponeringsterapi
Kvällens andra medverkande var Didrik Heggdal, avdelsningschef och psykologspecialist vid den offentligt bedrivna BET-avdelningen vid Vestre Vikens psykiatriska mottagning. BET, eller basal exponeringsterapi, är en terapiform där patienten vid upprepade tillfällen exponeras för traumatiska minnen med hjälp av en terapeut. Detta hjälper patienterna att till slut lära om, så att minnena inte längre förknippas med akut fara.
Enligt Heggdal handlar det om vilken psykiatrisk vård vi vill se. – Utifrån den resurs- och kapacitetsbrist som råder inom psykiatrin idag så är det många som inte får sina behov tillgodosedda, konstaterade Heggdal.
Heggdal konstaterade också under sitt anförande att den idag dominerande sjukdomsmodellen står i vägen för personcentrerad, rättighetsbaserad och recoveryorienterat bemötande av behövande. – Dagens diagnostiska kategorier skapar mer lidande än vad de hjälper, vilket passiviserar människor i nöd, menade Heggdal.
Enligt Heggdal behöver vi skapa ett mellanmänskligt rum med utrymme för olika upplevelser och föreställningar av lidandet. Detta utan bemötande som sjukförklarar, stigmatiserar och begränsar. – När individens egna värderingar och föreställningar är utgångspunkten inom vården minskar behovet av tvångsvård avsevärt, avslutade Heggdal.
Nedläggning av Norges första recoveryorienterade sjukhus
Kvällens nästa talare var Ole Andreas Underland, grundare och verkställande direktör för Norges första recoveryorienterade sjukhus, Hurdalsjøen Recoverysenter.
Underland berättade om verksamheten och behandlingsutfallen på Hurdalsjön. Bland annat konstaterade Underland att cirka hälften av personalen på sjukhuset har egenupplevd erfarenhet av psykiska problem och återhämtning. Något enligt Underland gör att patientperspektivet är närvarande i verksamheten på ett helt annat sätt än på traditionella psykiatriska sjukhus.
Av de cirka 700 patienter som ingått i verksamheten sedan dess grundande 2015 har 80 procent varit nöjda med vården på sjukhuset, berättade Underland. Vidare konstaterade han att majoriteten av patienterna uppnått sina egna behandlingsmål till exempel vad gäller nedtrappning och utsättning av sina mediciner.
Trots de goda behandlingsresultaten informerade Underland att verksamheten på Hurdalsjøen Recoverysenter kommer att läggas ner den 17 april i år. Detta utifrån politiska beslut efter regeringsskiftet i Norge, där nuvarande vänsterregering beslutat att avskaffa det så kallade fria behandlinsvalet som möjliggör val av privat psykiatrisk vård finansierad med offentliga medel.
– Förändringen inom psykiatrin kommer att drivas fram genom nöjda patienter, det finns ingen annan väg, avslutade Underland innan han lämnade scenen.
Lansering av diktsamling
Förutom själva föredragen innehöll kvällen på Litteraturhuset även lanseringen av Tonje Karna Finsås diktsamling “Fra mørket til Lyset”. Karna Finsås berättade under kvällen om sin mångåriga erfarenhet av psykiska problem och sin resa genom psykiatrin. En resa där hennes vistelse på ovan nämnda Hurdalsjöns Recoverycenter haft en direkt avgörande roll för hennes återhämtning och skrivande. – De flesta av oss bär på en sorg som behöver bemötas och bearbetas, sade Karna Finsås. – Att bli sedd som Tonje istället för alla diagnoserna som jag blivit tillskriven under åren inom psykiatrin har varit avgörande för min återhämtning, konstaterade Karna Finsås.
Förändringen är möjlig
Ragnfrid Kogstad, sociolog och professor emeritus i psykisk helsearbeid vid Högskolan i Innlandet och doktor på medicinska fakulteten vid Universitetet i Oslo, pratade om paradigmskiften. Kogstad konstaerade att historien är full av vägval och paradigmskiften likt den vi befinner oss idag.
Kogstad konstaterade att den medicinska modellen överlevt trots otaliga berättelser om dess ohållbarhet. Med sina rikliga exempel påvisade dock Kogstad att förändringen är möjlig och drivs ofta fram av enskilda individers outtröttliga arbete. Kogstad nämnde Soteria-husen som ett positivt exempel i historien och pratade även om traumamedvetna insatsers betydelse för förståelsen och bemötandet av psykiskt lidande. Som ytterligare exempel nämnde Kogstad Norges medicinfria psykiatriavdelningar i både Tromsö och Hurdalsjön samt WHO:s år 2021 publicerade vägledning för personcentrerad och rättighetsbaserad vård.
Kogstad nämnde även människorättsarbetets betydelse för samhällsutvecklingen och konstaterade att mänskliga rättigheter är nyckeln till förändring. Kogstad konstaterade att även om mycket i vår samtid kan ge grund till uppgivenhet så är hon ändå optimistisk. – Förändringen är möjlig och det är många före oss som visat detta, sammanfattade Kogstad.
Behovet av förändring uppenbart
En av kvällens huvudtalare var Dainius Püras, professor i barnpsykiatri och psykisk hälsa vid Universitetet i Vilnius, samt direktör för Human Rights Monitoring Institute i Litauen, tillika FN:s tidigare särskilda rapportör för rätten till fysisk och psykisk hälsa.
Under sitt föredrag delade Püras med sig av sina erfarenheter och lärdomar från åren som FN:s särskilda rapportör i frågor rörande mental hälsa. Även Püras tog upp exempel på tidigare paradigmskiften samtidigt som han uttryckte sig se ett akut behov av ett nytt skifte här och nu.
Püras konstaterade att vi efter 40 års forskning aldrig lyckats hitta en enda biomarkör för psykiskt lidande, samtidigt som dagens farmakologiska behandlingar är både ineffektiva och skadliga. Ett faktum som Püras beskrev som ett tydligt tecken på att det är uppenbart att det behövs en förändring.
– Vi behöver ett paradigmskifte inom området för mental hälsa. Vi behöver lämna de idag dominerande biomedicinska och farmakologiskt inriktade perspektiven till förmån för mer personcentrerade och rättighetsbaserade perspektiv, uttryckte Püras.
Under sitt anförande lyfte även Püras upp hur barndomstrauma och relationella och psykosociala faktorer påverkar hjärnans utveckling och struktur samt vår både fysiska oh psykiska hälsa. Püras konstaterade också att dagens psykiatri ofta motverkar sitt eget syfte och många gånger blir traumatiserande i sig.
– För att skapa förändring behöver vi ta till oss de goda exemplen samt erfarenhetsexperternas kunskap i utvecklandet av kunskapsbasen inom psykisk ohälsa, sade Püras. Som några av goda exempel nämnde Püras peer support, Open Dialogue, Soteria-husen, medicinfria psykiatriska behandlingsenheter, basal exponeringsterapi (BET) och psykiatriska krisenheter.
”Det finns ingen hälsa utan mental hälsa och ingen mental hälsa utan mänskliga rättigheter” / Dainius Püras
Sjukdomsmodellens uppgång och fall
En annan huvudtalare för kvällen var amerikanska vetenskapsjournalisten och författaren, Robert Whitaker. Whitaker berättade om uppkomsten av den sjukdomsmodell som idag dominerar stora delar av hälso- och sjukvården och övriga samhället. Whitaker konstaterade att det finns ett specifikt datum för denna modells uppkomst, nämligen publiceringsdatumet för tredje upplagan av psykiatrins diagnosmanual, DSM, år 1980. Det var efter lanseringen av DSM-III som psykiska problem började betraktas som sjukdomar och störningar i hjärnan, enligt Whitaker. Något som kom att påverka inte bara psykiatrins utveckling utan även samhällsutvecklingen.
Whitaker berättade hur sjukdomsmodellen och synen på människors psykiska problem som något patologiskt inte bygger på några vetenskapliga fynd eller framsteg som man skulle kunna anta. – Hypoteserna om till exempel kemiska obalanser som orsak till människors lidande har aldrig blivit bekräftade, sade Whitaker. Tvärtom har de blivit övertygande motbevisade, konstaterade han.
Whitaker pratade också om den omfattande forskningsfusk som präglar vetenskapen kring psykisk ohälsa och farmakologin.
Whitaker berättade under sitt föredrag om ledande psykiater och forskare som också påtalat att sjukdomsmodellen visat sig vara både ohjälpsam och kontraproduktiv när det gäller att förstå och hjälpa människor i nöd. Som exempel nämnde Whitaker Tomas Insel, tidigare chef för amerikanska National Institute for Mental Health (NIMH) samt medicinhistorikern Edward Shorter, som båda bevittnat om den biomedicinska modellens tillkortakommanden.
I stället för den idag dominerande sjukdomsmodellen förespråkade Whitaker ett nytt perspektiv som bygger på synen på psykisk lidande som en del av livet och att vara en människa. Whitaker konstaterade att vi människor responderar på vår omgivning vilket också gör det viktigt att forma stödjande läkande miljöer för människor att vara i. Som centrala aspekter för de nya perspektiven nämnde Whitaker bland annat meningsfullhet, samhörighet och en djupare och bredare förståelse för oss själva och varandra. Som positiva exempel som bygger på de nya perspektiven nämnde Whitaker Norges initiativ till medicinfri vård vid psykiskt lidande och Soteria-husen som nu efter politiska beslut gjorts till första linjens insatser i Israel.
Även Whitaker såg en förändring som nödvändig om vi på allvar vill hjälpa människor i nöd.
Brådskande behov av personcentrerade och rättighetsbaserade perspektiv
Kvällens sista talare var Dr. Michelle Funk, chef för WHO:s grupp för politik, juridik och mänskliga rättigheter samt ledare för WHO:s arbete med organisationens nyligen lanserade riktlinjer för personcentrerade och rättighetsbaserade insatser.
Funk inledde med att konstatera att det finns en lång väg att vandra i personcentrerade och rättighetsbaserade perspektiv. Även Funk konstaterade förändringen vara inte bara behövlig utan även nödvändig. Utifrån sina erfarenheter och perspektiv från olika delar av världen beskrev Funk dagens hälso- och sjukvård inom psykiatrins område som oacceptabel sett utifrån ett humanistiskt och människorättsligt perspektiv. Som exempel på ohållbara aspekterna av dagens hälso- och sjukvård nämnde Funk institutionaliseringen och det utbredda användandet av tvång och våld inom psykiatrin. Funk beskrev sig också se ett omfattande förnekande av människors förmågor och kapacitet vilket i sig leder till stigmatiseringen och passivisering av individer i vårt samhälle.
Mot bakgrund av bland annat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) konstaterade Funk att dagens psykiatri inte lever upp till konventionens bindande intentioner.
Som kvällens övriga talare uttryckte även Funk att dagens diagnostisering och medikalisering av mänskligt lidande synliggör på ett tydligt sätt ett brådskande behov av mer holistiska, personcentrerade och rättighetsbaserade perspektiv och insatser.
– Vi behöver bekämpa stigmatisering och diskriminering och ta till oss de många positiva exemplen på verksamheter som flyttar perspektivet från den biomedicinska och symtomorienterade modellen mot mer personcentrerade och rättighetsbaserade perspektiv. En perspektivförflyttning som visar mycket positiva effekter på insatserna, avslutade Funk.
Avslutande panelsamtal
Kvällen på Litteraturhuset i Oslo avslutades med ett panelsamtal i ledning av kvällens moderator, Erik Wold. Panelen under samtalet bestod av Mette Ellingsdalen, ordförande i föreningen WSO; Vebjørn Leite Olsen, vice ordförande för Mental Helse Ungdom; Sjur Seim, psykiater och medicinsk rådgivare på Hurdalsjøen Recoverysenter; Didrik Heggdal, avdelsningschef och psykologspecialist vid BET-avdelningen vid Vestre Vikens psykiatriska mottagning, samt fem tidigare patienter från BET-avdelningen och Hurdalsjøen Reoverysenter.
Lasse Mattila