Läkartidningen, 2022-05-25
För sitt arbete med att försöka förbättra den psykiatriska vården fick läkarstudenten Hanna Larsson nyligen ta emot ett stipendium på slottet av kung Carl XVI Gustaf. Hon har själv under många år varit sjuk i anorexia.
Hur kändes det att få ta emot stipendiet?
– Jätteroligt, speciellt för att psykisk sjukdom och psykiatrin sällan får den uppmärksamhet den förtjänar.
Du har grundat den ideella organisationen Psynlighet för att uppmärksamma bristerna inom psykiatrin. Varför?
– Syftet med Psynlighet är att driva på de förändringar som behövs i svensk psykiatri. Vi är en röst för patienter inom psykiatrin, en grupp som har svårt att göra sig hörda och trodda.
– Från 14 till 19 års ålder vårdades jag själv inom slutenvården och på HVB-hem för anorexi, självskadebeteende och suicidalitet. Hade jag fått adekvat vård hade det aldrig behövt ske, så i stället för att bli friskare av vården blev jag sjukare av den. Ett av många exempel på när vården skadat mig är bältesläggningar och tvångsmedicinering jag utsattes för som 15-åring. Vården jag fick på BUP ledde till att jag utvecklade PTSD och blev ännu destruktivare. Jag tror att många tänker att jag är ett olyckligt undantag, men det fruktansvärda är att jag inte är det.