Läkartidningen, 2021-12-02
Slutreplik. Vi välkomnar Gerd Lärfars (ordförande i NT-rådet) svar på vår debattartikel om esketamin i form av nässprej (Spravato) för patienter med ökad självmordsrisk [1, 2]. Gerd Lärfars skriver »… vi håller med författarna om att det finns stora osäkerheter kring Spravato vad gäller effekt och risker både på kort och lång sikt och att kostnaden är hög för behandlingen«. Men varför då utvidga indikationen, något som Socialstyrelsen och Läkemedelsverket inte gjort?
Det kan noteras att NICE (National Institute for Health and Care Excellence) redan i början av 2020 tog ställning mot användning av esketaminsprej vid terapiresistent depression, och inte heller nämnt indikationen akut självmordsrisk. Det förs också en debatt i England i ämnet [3-6].
Gerd Lärfars nämner även att det sker jävsprövning hos NT-rådet, men någon sådan hittar vi inte, då rådets handlingar inte är offentliga. Det vi anser vara misstänkt jäv i detta fall är att en av de två experterna i NT-rådets utvärdering deltar i företagsfinansierad forskning där regionen och Janssen forskar och publicerar tillsammans. Det gäller den så kallade TRIST-studien, som kartlägger den grupp patienter som Janssen syftar till att nå med esketaminsprej [7].
Vi anser att Janssens reklam för esketamin vid »psykiatrisk nödsituation« (självmordsnära tillstånd) sker utan den tydliga reservation som är nödvändig för att ge en korrekt bild, det vill säga att informera om att esketaminsprej inte har bättre effekt gällande självmordstankar, självmordsförsök och suicid än placebo (vattensprej). Läkemedelsverket säger allmänt om reklam för läkemedel att »Reklamen får inte vara vilseledande …« [8].
Läs hela artikeln här.
