TMO: Traumamedveten omsorg

0
273

I detta inlägg ska jag skriva om vad traumamedveten omsorg är och varför det är så viktigt. Anledningen till att jag väljer att skriva om det är för att det finns en skrämmande brist inom psykiatrin men även inom vården generellt vad trauma, traumaresponser och traumamedveten omsorg är och det har och kommer fortsätta att skada patienter!

Traumamedveten omsorg kommer från det engelska uttrycket trauma informed care, också förkortat för TIC på engelska. På svenska TMO och jag kommer använda förkortningen i min text. TMO främjar säkerhet, trygghet och möjlighet att läka från trauma. Att inte använda TMO hos patienter med svåra trauman framkallar otrygghet, skadade relationer, ångest, flashbacks, undvikande att åter söka vård, affekter, dissociationer och andra traumaresponser.

En sak som missas alldeles för ofta är insikten i hur vanligt det är att patienter som söker psykiatrisk (även somatisk) vård bär på trauma. Många feldiagnosticeras när de uppvisar symtom som egentligen är traumaresponser, dvs konsekvenser av trauma. Ofta har trauman skett i barndomen och som vuxen tolkas symtom som andra diagnoser än just traumaresponser. Ett vanligt exempel är diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning s.k. eips eller borderline. Många, framförallt unga tjejer och kvinnor, får den diagnosen ofta utan utredning utan efter vilka symtom de uppvisar. När väl en utredning görs visar det sig att dessa har en bakgrund med barndomstrauman och har ptsd eller komplex ptsd (c-ptsd) istället. Det finns inget fel på deras personlighet, de uppvisar traumaresponser som kan te sig exakt likadana men som har sin orsak i trauma.

Att visitera eller undersöka en patient bör alltid ske med vetskap om att det kan finnas trauma med i bilden och TMO borde vara en självklarhet. Just kroppen bär på så många minnen (kroppsminnen, muskelminnen) och tar man på fel sätt eller på fel plats eller oväntat på en traumatiserad patient kan det framkalla extrem ångest, flashbacks av ex övergrepp mm. Är man traumamedveten förklarar man först vad man ska göra, är lugn, frågar om det är ok att ta på ngn på ett visst ställe, erbjuder att eventuellt ett annat kön undersöker en och man är uppmärksam på om patienten ryggar tillbaka, reagerar impulsivt skyddande eller undvikande och då backar man först och lugnar.

Att jobba med TMO kräver inte någon speciell teknik. Det är ett förhållningssätt. Det som behövs är extra empati, lågaffektivt bemötande, lugn och att vara uppmärksam på patientens reaktioner. Man behöver ha kunskap om vilka som är vanliga traumaresponser, hur överkänslig kroppen är och att patienten kanske inte kan delta i vissa terapier eller rehabiliteringsformer som andra p.g.a. triggers. En sort av dessa är kroppsbaserade terapier som exempelvis basal kroppskännedom, medveten närvaro, avslappningsövningar. Man behöver ha kunskap om att en traumatiserad patient ofta minns trauman när de kommer i kontakt med sin kropp. Att känna sin kropp, att röra den på ett visst sätt kan vara likt något som påminner om traumat. När en patient med trauman ombeds att slappna av eller vara medveten närvarande är risken för dessa stor att det automatiskt, utan att de kan påverka det, kommer i kontakt med känslor som de annars inte hade känt och dessa kan vara knutna till trauman och orsakar stor bl.a ångest o traumaresponser.

När en patient träffar en läkare eller terapeut för första gången (men även t.ex. en gynekolog, barnmorska mm) borde det ingå att alltid fråga vad man varit med om. På så sätt får man kunskap om den omfattande effekten av trauma och förstår potentiella vägar för återhämtning men också för triggers och risker för försämring. Man validerar och erkänner att ens bakgrund har orsakat skada och kan därefter lättare avgöra vilka behandlingar som är lämpliga och tvärtom, vilka som inte lämpar sig.

Många som varit med om barndomstrauman har berövats sin röst, deras integritet har kränkts, all trygghet försvann, känslor har trampats på och ignorerats och jaget har fyllts med självhat, skuld och skam. Det är är därför extra viktigt att patienten känner sig trygg och gör den inte det med en viss ex terapeut eller skötare bör det inte tas personligt utan det kan vara så enkelt som att en röst eller utseendet påminner om en förövare. Öppenhet och flexibilitet bör finnas för att kunna erbjuda alternativ utan att patienten känner sig som en börda. Andra saker som är viktiga är att dessa patienter ofta har ett särskilt behov av att bli lyssnade på eftersom det togs ifrån dem då. När läkare, sjuksköterska eller skötare inte lyssnar eller inte tar det de säger på allvar kan det framkalla enorma traumaresponser, ex ilska eller att inte alls prata mer för man blir ändå inte lyssnad på. Validera patientens känslor även om man inte håller med eller de går mot sunt förnuft, ofta i fråga om vems skulden är, att man är ful, smutsig etc. Talar inte ständigt emot. Här är ett klassiskt exempel. Detta är ett traumamedvetet samtal: ”Jag förstår varför du känner att det var ditt fel och det måste kännas otroligt tungt, jag är ledsen du känner så. Man kan se det från ett annat perspektiv också, skulle du vilja höra hur jag tänker?” Här har man bekräftat känslor till följd av trauma, visat empati och lugn så trygghet skapas och även är respektfull och erbjuder ett alternativ, om man vill höra den andres åsikt eller inte, för alla kan inte det utan att må dåligt sen. Så här ser motsatsen ut, ett icke traumamedvetet samtal som skuldbelägger, skapar otrygghet, invalidering: ”Men det förstår du väl att det inte var ditt fel och du är ju vuxen nu och måste lägga det bakom dig!” Fullständigt utan kunskap om traumans effekter, dess inverkan på lång sikt och patientens känslor trampas på åter igen. Här skapas ingen bra relation!

I nästa inlägg kommer jag berätta om exempel jag själv varit med om där avsaknaden av TMO har sårat mig men även framkallat kroppsminnen och traumaresponser. Avsaknad av TMO har många gånger lett till återtraumatiserande, en stor risk när man inte arbetar med TMO med traumatiserade patienter! Det borde vara ett krav för alla som arbetar med människor att lära sig förhållningssättet TMO, för det är inte svårt. Det kräver bara inlevelseförmåga, förståelse o grundläggande kunskaper om trauma utan att för den skull behöva jobba med trauma. Båda parter vinner på det. Patienten känner sig trygg o validerad o vårdgivaren har en allians med o en nöjd patient! Men även inom andra yreken såsom i skolan eller inom poliskåren hade detta behövts eftersom både lärare, pedagoger och poliser kommer i kontakt med barn o vuxna med trauma!

Bianca Andersson