Artikeln är tidigare publicerad på nätsidan Vox Vigor.
Vi inom RSMH Skåne har länge försökt synliggöra de demokratiska problemen med
Försäkringskassans regelverk kring sjukersättning, men vi har märkt att det är svårt att
belysa våra medlemmars situation i det offentliga samtalet. Vi har också sett att de
journalister vi haft kontakt med haft svårt att sätta sig in i våra frågor. Det beror dels på ett otillgängligt och missvisande myndighetsspråk, men också på att folk helt enkelt inte kan tro att det är så illa som det är. Personer med funktionshinder trängs ut ur demokratin så kraftigt att vi nu ställer oss frågan om det kan vara frågan om grundlagsbrott.
Det nuvarande regelverket kring sjukersättning trädde i kraft den 1 juli 2008. Då
förändrades villkoren för sjukpensionärer och sjukpension bytte namn till sjukersättning. Nu har det gått 14 år, och vi i RSMH Skåne har kartlagt och samlat på oss tillräckligt mycket information för att faktiskt förstå vilken demokratisk mardröm detta regelverk inneburit. Det är snårigt och sker på flera nivåer samtidigt, men eftersom det historiskt sett varit en varningsklocka för demokratin när funkisar förlorat sina rättigheter så tycker vi att det är extra viktigt att sprida vår kunskap så att allmänheten får möjlighet att förstå vad som sker.
Förvirrande myndighetsspråk
För att vi ska diskutera Försäkringskassans regelverk vid sjukersättning är det först viktigt att förstå skillnaden mellan sjukpenning och sjukersättning:
Sjukpenning är den ersättning du får när du är sjukskriven, den kallas också sjuklön.
En sjukskrivning har en början och ett slut och är till för personer som antas kunna
återvända till sitt arbete. Många människor är sjukskrivna och får sjukpenning någon gång i livet, den baseras på din inkomst och går exempelvis att räkna ut i “ersättningskollen” på
försäkringskassans webbplats.
Sjukersättning är något annat. Sjukersättning kan enbart beviljas på livstid, eller tills
du blir ålderspensionär. Sjukersättning ges oftast efter oändliga utredningar om
arbetsförmåga där alla resultat visat att du inte kommer kunna arbeta i framtiden. Personer som lever på sjukersättning tillhör den absolut fattigaste gruppen i samhället. De som lever på garantibeloppet har cirka 9 000 kr kvar efter skatt plus eventuellt bostadstillägg.
Begreppen leder såklart till förvirring, eftersom sjukpenning/sjuklön är den ersättning
du får när du är sjuk, till skillnad från sjukersättning som du får när du har ett stadigvarande funktionshinder. Hängde ni med? Det är det inte många som gör, och det är mycket vanligt i kollektivavtal och informationstexter att sjukpenning felaktigt kallas för sjukersättning, eftersom sjukpenning som sagt, till skillnad från sjukersättning, är den ersättning man får när man är sjuk. Vi är många som i olika sammanhang försökt påtala denna begreppsförvirring eftersom det blir omöjligt att driva opinion och folkbilda i frågor som inte går att förklara. Det är mycket vanligt när vi försöker driva frågan offentligt att dessa olika ersättningsformer blandas ihop och vi får veta att det vi säger inte stämmer eftersom alla är förvirrade över vilket regelverk vi pratar om.
Indragen sjukersättning och återbetalningskrav
Även om du för att få sjukersättning måste visa att din arbetsförmåga är nedsatt på livstid så kommer du regelbundet att bli utredd av försäkringskassan. De kontrollerar att du inte fått tillbaka din arbetsförmåga. Enligt Försäkringskassans webbplats är du skyldig att anmäla om du får ett ideellt uppdrag, eller om din arbetsförmåga förändrats, även om du inte arbetat eller tjänat några pengar. Om försäkringskassan vid något tillfälle anser att din
arbetsförmåga förändrats kan du bli av med din ersättning, du kan också bli
återbetalningsskyldig, retroaktivt i alla år du haft sjukersättningen.
Psykisk ohälsa kännetecknas ofta av skiftande dagsform och det är svårt att förstå
vad man är skyldig att anmäla. Det är också omöjligt vid många psykiatriska tillstånd att
korrekt värdera sitt eget sjukdomstillstånd och sin förmåga.
Personer som har sjukersättning har ofta inte heller möjlighet att söka socialbidrag
när de förlorar sin sjukersättning eftersom kraven från socialtjänsten på dokumentation,
administration och kommunikation är för höga. Därför får hot om återbetalning mycket stor
effekt.
Åttondelen
När du har sjukersättning har du rätt att vara ideellt aktiv i en åttondel av en heltidstjänst
utan att det inverkar på försäkringskassans bedömning av din arbetsförmåga. Det vill säga
du har rätt att vara föreningsaktiv max fem timmar i veckan eller 42 minuter om dage.
Tidsbegränsningen avser sammanlagd aktivitetstid inklusive eventuell inläsning och
kringarbete. Det betyder att du inte har rätt att läsa igenom handlingarna inför ett årsmöte
samma vecka som du deltar i årsmötet, du har inte rätt att vara med på de psykiatridagar
som regionerna anordnar, du har inte rätt att hjälpa en föreningskamrat genom att gå ut med dennes hund en timme om dagen, du har inte rätt att gå styrelseutbildningar hos
studieförbunden, och du kan inte delta i funkisrörelsens konferenser eller regionsnämdernas informationsdagar. Det är också mycket oklart om du har rätt att åka på läger, komma dagligen och fika på föreningen, åka med på utflykter eller prata länge i telefon med föreningskamrater.
Detta gäller alltså trots att du inte tjänar några pengar alls, trots att det du gör inte är
schemalagt, och trots det inte finns något sammanhang där du skulle kunna få lön för
liknande aktiviteter. Och det gäller på livstid. För sjukersättning ges som sagt bara till den
som antas ha en för evigt bestående nedsatt arbetsförmåga.
Om du har sjukersättning på deltid så har du inte rätt att arbeta ideellt över huvud
taget. Det finns ingen sextondel.
Arbetsförmåga utan förmåga att arbeta
Vad är det då som ska räknas som arbetsförmåga?
När det ger så stora ingrepp i individens frihet så skulle man kunna tänka sig att det
skulle avgöras av ett tydligt regelverk eller någon högre instans, men så är det inte.
Försäkringskassan gör individuella bedömningar, och dessa bedömningar kan så vitt vi
förstår göras av vanliga handläggare. Vi har trots flera års försök inte kunnat få insyn i exakt hur bedömningarna görs, och vi har fått olika och motstridiga svar från Försäkringskassan angående vad som gäller. Några gånger har vi till och med fått beskedet att om man klarar av att sköta hem och familj så har man inte tillräckligt nedsatt arbetsförmåga för att få sjukersättning, någon annan gång har vi fått veta att vi får göra vad vi vill så länge vi inte får betalt. Det är omöjligt att på förhand avgöra vad försäkringskassan kommer anse är arbetsförmåga eller fusk vilket skapar en stor otrygghet. Ingen vet vad personer med sjukersättning får göra. Hur ska någon våga vara ordförande eller kassör i en förening under dessa förutsättningar?
I Skåne har flera personer i vår rörelse blivit av med sin sjukersättning efter att de
varit aktiva i lokala RSMH-föreningar. Föreningar som alltså finns till för att personer med
psykisk ohälsa ska ha sociala sammanhang och ingå i en gemenskap där vi kan formulera
och driva våra frågor.
Demokratiska konsekvenser
Det stränga och samtidigt otydliga regelverket kring sjukersättning förhindrar dig med
livslånga funktionshinder att engagera dig i samhällslivet. Du får i praktiken inte lov att vara fritidspolitiker eller representera dina egna intresseorganisationer. Funktionshindrade trängs ut ur föreningslivet och det leder till att brukarrörelsen försvagas vilket i sin tur leder till att kränkningarna av personer med funktionshinders rättigheter kan fortgå utan
majoritetssamhällets kännedom. Det är en ond spiral. Gruppen får inte representera sig själv och alltså faller gruppens villkor ur det allmänna medvetandet. Vi hindras i vår uppgift att bilda oss och ge röst åt våra frågor. Detta trots att det är vi i folkrörelserna som är
demokratins ursprung, det är från oss staten får sin legitimitet.
Är det ett brott mot grundlagen?
På Sveriges riksdags hemsida om våra grundlagsskyddade rättigheter står det så här:
“Du ska på många sätt kunna göra din röst hörd. Ingen får hindra dig att engagera dig i
politiska frågor. I Sverige garanterar grundlagen dessa rättigheter.” Men dessa rättigheter är inte garanterade för vår grupp, grundlagen i sig garanterar ingenting om det inte finns sätt att utkräva ansvar när den inte följs. På samma sida kan vi läsa att: ”Ingen kan hindra dig från att gå med och arbeta i en förening. Din förening har kanske en webbplats där ni kritiserar politiker för att inte engagera sig tillräckligt i de frågor som ni driver. Det är helt ok.”
När statliga myndigheter drar in ersättningen för personer i ekonomisk och social
utsatthet om de arbetar i en förening, innebär inte det att personen blir hindrad att arbeta i
föreningen? Vi har svårt att se hur situationen för personer med sjukersättning ska förstås på något annat sätt.
På regeringens webbplats om grundläggande rättigheter kan vi läsa att enligt
regeringsformen ska “den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”
Hur värdigt är det att våra medlemmar inte vågar underteckna opinionstexter för att
de är legitimt oroliga för repressalier från staten? Hur mycket respekt visar det för den
enskilda människans frihet när vi har medlemmar som inte vågar följa med på utflykter
eftersom vi inte på förhand kan säga exakt hur länge vi kommer vara borta? Hur respekteras alla människors lika värde när vi ser våra föreningskamrater få sin enda möjlighet till uppehälle hotad för att de gör sådant som är helt självklarhet för alla andra, som att spela biljard eller baka kanelbullar?
Anna-Maria Olsson, skribent och samordnare hos RSMH Skåne
Kim Nilsson, intressepolitiker och sekreterare i RSMH Skånes styrelse
Källor:
https://www.riksdagen.se/sv/sa-fungerar-riksdagen/demokrati/varderingar-och-rattigheter/
https://www.regeringen.se/sa-styrs-sverige/grundlagar-och-demokratiskt-deltagande/grundla
ggande-fri–och-rattigheter/
