”Depression hos äldre måste prioriteras”

1
275

Dagens Medicin, 2020-04-22

Vi vill med denna artikel lyfta upp problemen med antidepressiva läkemedel till människor över 65 år. Äldre människor är den grupp som får mest antidepressiva medel. 17 procent av dem över 65 år använde antidepressiva mediciner år 2019 och i gruppen över 75 år omfattade denna medicinering 26 procent av kvinnorna och 16 procent av männen, enligt Socialstyrelsens statistikdatabas för läkemedel.

Vid depression är det viktigt att identifiera bakom-liggande orsaker, såväl medicinska som sociala. Hos äldre kan nedstämdhet uppstå till följd av sådant som ”tyst” stroke, hormonrubbningar, undernäring, läkemedelsbiverkningar, alkohol och andningsuppehåll i sömnen. Även svåra livskriser och social isolering ökar risken för depressioner hos äldre.

I en befolkningsstudie utförd i Västerbotten, Umeå 85+/Gerda-studien, fann man att deltagarna i genomsnitt hade drabbats av fem svåra förluster. Det handlade om förlust av vänner/närstående, förlust av vuxna barn, förlust av syn/hörsel, svår sjukdom, förlust av körkort och flytt från hemmet.

I studien var 30 procent deprimerade och hade en nästan fördubblad risk att dö inom fem år, vilket var mer än för patienterna med hjärtsvikt och cancer. Depressioner påverkade livskvaliteten mer än alla andra sjukdomar tillsammans. Efter fem år hade ytterligare 26 procent blivit deprimerade. Sjukvården hade bara upptäckt hälften av dem som var deprimerade och knappt någon hade utretts för bakomliggande orsaker till sin nedstämdhet.

Nästan ingen hade fått någon annan behandling än antidepressiv medicinering och som regel hade patienterna inte fått någon uppföljning av behandlingen.

En fjärdedel av självmorden i Sverige begås av äldre människor, visar statistik från Socialstyrelsen. Till skillnad från vad många tror så skyddar inte antidepressiva läkemedel mot självmord. Utifrån sammanställningar av forskningsstudier tycks det oroväckande nog föreligga en högre risk för självmordsförsök och självmord bland dem som får antidepressiva jämfört med dem som får behandling med sockerpiller. Se exempelvis Healy och Whitaker i Journal of Psychiatry and Neuroscience 2003 samt Hengartner och Plöderl i Psychotherapy and Psychosomatics 2019.

Det är därför viktigt att vårdpersonal slutar att felaktigt utgå ifrån att alla nytillkomna självmordstankar, självmordsförsök eller självmord hos patienter som står på antidepressiva beror på den underliggande depressionen. I stället bör de registreras som misstänkta biverkningar så att orsakssamband kan utredas. Om detta påvisas bör patienten under inga omständigheter behandlas med samma läkemedelsgrupp igen.

Läs hela artikeln här.

1 COMMENT

  1. Instämmer. Tror dock mycket bottnar i resursbrist, att tiden för att utreda inte finns och att läkare (och annan personal) vill erbjuda vad som finns i “verktygslådan”. Inte speciellt förvånande att många äldre drabbas av depression och känner sig deprimerade. Att utreda underliggande orsaker kräver ju också förtroende, tillit, vilket man kanske inte enbart känner för att någon har en legitimation.

    Förutom att mängden som tar livet av sig är oroväckande, tycker jag också risken för feldiagnos pga av otillräckligt utredda underliggande orsaker är oroande. Sedan kan ju oro också göras till något slags symptom på “sjukdom i hjärnan”. Jag har ännu inte glömt den där åldringen som fick diagnosen demens, men när demensmedicinerna sattes ut, inte hade någon demens längre.

    Resursbristen handlar ytterst om något som är politiskt-filosofiskt, och jag tror det är svårt att separera det från all annan analys kring psykiatri.