Sveriges Radio, 2020-01-10
En sjuksköterska i psykiatrin lägger mindre tid idag på att vårda en patient än för tio år sedan. Det visar en studie gjord på åtta psykiatriska avdelningar i Sydsverige.
Boel Sandström som är lektor på Blekinge Tekniska Högskola i Karlskrona och handledare för studien menar att det är en larmsignal.
– Jag tycker det är sorgligt, för att ha någon som lyssnar och har tid med en är oerhört viktigt, och studier visar att det är det patienten värdesätter, säger hon.
Studien omfattar över 100 timmars observation av tolv sjuksköterskor i psykiatrin i Sydsverige. Och det sköterskorna la mest tid på var läkemedelshantering.
Men relationsbyggande och terapeutiska samtal, som är själva fundamentet i den psykiatriska vården, hade minskat med två timmar jämfört med en undersökning som gjordes 2009.
Susanne Björkvald i Karlskrona är psykiatrisjuksköterska, och hon känner igen bilden.
– Ja det gör jag, men alla gör ju sitt yttersta både sjuksköterskor och skötare för att patienterna ändå ska få den vård de behöver, säger hon.
Läs hela artikeln och lyssna på reportaget här.
Jag borde egentligen tycka det är märkligt, men jag gör det inte. Alltså, det att det finns en brist på specialistsjuksköterskor inom psykiatri. Ja, varför ska sjuksköterskor vilja utbilda sig till psykiatrin, när tiden för patienterna ändå är så begränsad och resurserna, som i stora delar av vården, också är begränsad. Hade jag varit ssk hade jag nog aldrig funderat på att specialisera mig till psyk-ssk.
Den mindre och mindre tiden för samtal och relationsbyggande hänger väl ihop med det biopsykiatriska perspektivet, och övertron på att teknik ska lösa nutida och framtida problem, när man borde se att sambanden är mycket mer komplexa och mångfacetterade. Vem vill ens söka sig till en psykiatri som i stort sett enbart har medicin att erbjuda? Och nästan förutsätter att patienten underkastar sig biopsykiatriska förklaringsmodeller och en stor mängd diagnoser som det inte finns någon kritik eller nyansering kring, dvs. allt har en begränsad mängd specifika orsaker, som står i läroböckerna… typ.
Det är till ingen nytta om samtalet ändå är inramat av ett förutsägbart sett att se på mänskan och det som hamnar inom det psykiatriska. typ.