Denna text är tidigare publicerad i bloggen dralbinsson.
Ytterligare ett perspektiv på ADHD:
Lek med tanken att du har ont i benet. Det gör så ont så att du tvingas halta och ibland måste du sätta dig och vila benet. Du söker sjukvård och får en remiss till ortopeden som ska utreda varför du har ont i benet. Efter en kö på tre år får du träffa den högst specialiserade vården gällande ben och det görs en grundläggande utredning. Efter utredningen talar ortopeden om för dig att du har diagnosen ”Bensmärta”!
-”Vad betyder det?” undrar du. -”Det betyder att du har ont i benet” svarar ortopeden. ”Men hur kan du vara säker på att det är just Bensmärta jag lider av undrar du?”. -”För att du har ont i benet” svarar ortopeden tålmodigt. -”Kan det finnas en annan förklaring till att jag har ont i benet?” undrar du. -”Ja”, svarar ortopeden, -”men det har vi inte undersökt”.
Nöjd med din långa utredning och att du äntligen har fått en förklaring till din värk i benet berättar du nu för alla dina närstående att det äntligen finns en förklaring till dina krämpor. Du lider av ”Bensmärta!”
Så fungerar en symtomdiagnos. Den förklarar ingenting. Den sammanfattar bara symtomen.
Det finns en diagnos som kallas POTS (Postural Ortostatisk Takykardisyndrom). Det är också en symtomdiagnos, som säger att patienten får blodtrycksfall och att hjärtat rusar för att kompensera det. Att få diagnosen POTS betyder inte att man får en förklaring till varför blodtrycket sjunker eller varför hjärtat rusar – bara att det gör det.
IBS (Irritabel tarm) är också en symtomdiagnos som beskriver att patienten har en irritabel tarm vilket innebär gaser i magen och orolig mage. IBS förklarar inte varför patienten har gaser i magen. Det sammanfattar bara att den har gaser i magen.
Nu kommer jag till ADHD.
ADHD är också en symtomdiagnos som sammanfattar att patienten har koncentrationssvårigheter, svårigheter att kontrollera sina impulser och att det leder till funktionsnedsättningar. ADHD förklarar inte varför det är så. Det finns ett teoretiskt resonemang att ADHD beror på en medfödd, genetisk variation. Det kanske är så – det vet vi inte – vi kan inte bevisa det. Att utreda och ställa diagnosen ADHD är precis lika meningslöst som att utreda värk i benet och ställa diagnosen ”Bensmärta”. Å ena sidan är det väldigt enkelt att utreda och ställa diagnosen – å andra sidan är det omöjligt att vara säker på att det inte finns en annan förklaring – särskilt om man inte tittar på andra förklaringar.
Jag säger inte att diagnosen är meningslös, tvärtom. Det går mycket väl att behandla ADHD framgångsrikt. Man jag kan behandla ”Bensmärta” framgångsrikt också – med alvedon, vila och sjukgymnastik t.ex. Att en diagnos är en symtomdiagnos betyder inte att det inte går att hjälpa patienten.
Men det betyder att: det finns ingen som helst orsak att utreda en person för att den vill veta varför den fungerar som den gör. Jag vet att ADHD ofta presenteras som förklaring till varför livet inte fungerar, inte minst när utredningen är färdigställd. Tyvärr är det inte sant. Utredningen svarar inte på den frågan. Symtomdiagnoser förklarar inte symtomen – de sammanfattar symtomen.
Därför ska vi inte utreda ADHD av den orsaken.
Anders Albinsson
