Efter att ha börjat jobba nära den kliniska verksamheten sedan en tid tillbaka förs jag tillbaka till tankarna jag hade i min första artikel för ett tag sedan här i Mad in Sweden. Den handlade om känslan av att befinna sig i en bananrepublik när jag var på visit i ADHD-land. Känslan kvarstår och är tyvärr ännu mer aktualiserad.
Svd granskar läkare
Redan 2016 gjorde SvD en granskning som påvisade att flera läkare som tog fram riktlinjer för läkemedel, bland annat för barn, hade dolt att de samtidigt tog emot pengar från läkemedelsindustrin. En av dem var en mycket välrenommerad professor i gynekologi och obstetrik vid Karolinska institutet. Samtidigt som hon arbetade på KI satt hon också som vetenskapligt råd hos Läkemedelsverket och erhöll stora summor privat från läkemedelsbolag för olika konsultationer. I strid mot Läkemedelsverket egna interna regelverk hade hon inte lämnat någon jävsdeklaration det året. Läkemedelsverket kommenterade i SvD att de vid upprepade tillfällen hade bett henne om en kompletterande jävsförklaring. Hon hade nämligen ”missat” att ta upp ett par företag när hon väl redovisade sina jäv.
SvD kunde också berätta att toppläkaren hade uttalat sig positivt i media om vissa läkemedel som säljs av bolag som läkaren samtidigt hade fått pengar ifrån.
Historien upprepar sig
Angående jäv och uttalanden i media har vi även idag läkare och professorer i gynekologi/obstetrik från KI som bland annat uttalar sig om p-piller och som samtidigt erhåller ersättning från läkemedelsbolag. De är dock helt öppna med dessa samarbeten och vem som helst kan läsa deras jävsförklaringar hos Svensk förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG).
Här finns dock även en annan problematik. Internationell och även svensk forskning visar bland annat att p-piller under puberteten kan öka risken för depressiva episoder i vuxen ålder, oavsett om man slutar med behandlingen.
Ändå sitter en av dessa läkare på bästa sändningstid och basunerar om om och igen ut att ”syntetiska hormoner är snällare mot hjärnan än våra egna”. Det är alltså en sanning med modifikation. P-piller har visserligen fördelar då det har visat sig i forskning att de skyddar mot vissa cancerformer. Men innebär det att nackdelarna ska vara dolda för allmänheten?
Historien verkar alltså upprepa sig från 2016. Vi har en läkare som uttalar sig positivt i media om läkemedel som säljs av bolag som hon samtidigt får pengar av. Och som antingen har ”missat” att den nya forskningen har kommit eller avsiktligen ”missar” att upplysa allmänheten om den för att det inte skulle vara till gagn för de läkemedelsbolag som hon erhåller ersättning av.
Dubbla stolar
Det får mig återigen att tänka tillbaka på ADHD-land, och på läkaren X som som Linda van Paaschen, överläkare i psykiatri indirekt benämner för ”mediernas älsklingsexpert” i en briljant text i DN.
En expert som dessutom är med på listan Årets superkommunikatörer i reklamvärldens branschorgan Resumé. Man kan inte säga något annat än att hon verkligen är värd priset för är det något hon är så är det en superkommunikatör. Hon är den enda rösten som hörs vad gäller kvinnor och ADHD i medierna och har hittills stått helt oemotsagd men som nu börjar ifrågasättas mer och mer.
Vi har hört henne om och om igen i böcker, tidningar och TV framföra sina teorier om hur kvinnor har maskerat sina symtom hela livet genom olika kompensationsstrategier och att det är dags att vi i jämlikhetens namn fastställer att även kvinnor kan ha ADHD. Kritiken börjar dock växa i kåren. En del av denna kritik handlar om att forskningen saknas vilket hon också ofta säger själv och klarlägger att hennes verksamhet bygger mest på hennes kliniska erfarenhet. Ytterligare kritik som har uppkommit är att bland annat att hennes narrativ om kompensationsstrategier inte är rimligt, något som två av hennes branschkollegor lyfter i Läkartidningen.
”En vuxen som kan kompensera sin funktionsnedsättning fullt ut i relation till normalbefolkningen uppfyller inte kriterierna för ADHD enligt DSM-5”.
Även denna expert erhåller diverse summor från läkemedelsbolag vilket hon inte heller har några problem att berätta om. I en podd jag nyligen hörde henne i ber programledaren alltid experterna berätta om sina eventuella jäv, vilket är föredömlig, och när hon blir intervjuad radar hon gladeligen upp sina. Hade jag varit programledare för den podden hade jag dock ställt följande fråga.
”Innebär det att en läkare går ”fri” bara för att man själv upplyser om sina jäv?
Tyvärr ställde inte programledaren den frågan men jag tror att det är många som hade velat höra hennes svar.
Uppenbarligen har dessa läkare inga problem med dessa dubbla stolar medan andra tycker att det är förkastligt. Jag slängde ut frågan till en av de starkaste rösterna inom svensk barn- och ungdomspsykiatri för att fråga vad han anser. Hans svar:
”Inom BUP har det sedan 20 år tillbaka hållits konferenser om mediciner. Fram till för några år sedan sponsrades dessa av läkemedelsindustrin. När Socialstyrelsen tog fram nya riktlinjer för behandling av ADHD hade minst hälften av experterna fått ekonomisk ersättning av läkemedelsindustrin. Vi är ett fåtal som ifrågasätter. Men bara ett fåtal. Tyvärr.”
Antalet växer dock. Flera röster börjar höras både vad gäller överdiagnosticeringen och överförskrivningen av läkemedel till barn men även kvinnor och ADHD. Diagnosen har tidigare varit ifrågasatt och på grund av de de nya målgrupperna som växer fram så har kritiken återuppstått.
Kvinnor feldiagnosticerade
Vad gäller kvinnor och ADHD börjar dock pendeln svänga nu. Runt omkring i världen börjar diagnosen för kvinnor 40 plus ifrågasättas samtidigt som forskningen kring en kvinnas hjärna och hormoner fullkomligen exploderar. Kvinnor har historiskt sett varit exkluderade i forskning men Gender Medicine är det område inom forskningen som springer snabbast just nu och fokuset på hormoner och hjärna är stort. Det finns idag flera hjärnavbildningsstudier som påvisar hur ett sinande östrogen påverkar bland annat vår motivation, koncentration, energi, stressreglering osv. osv. Flera välrenommerade och framstående gynekologer i USA har börjat ifrågasätta vuxendiagnosen i olika forum då de menar att förklimakteriet kan utlösa ADHD-liknande symtom och att kvinnor blir felaktigt diagnosticerade med ADHD då symtomen kan förväxlas med sinande hormoner.
ADHD-experterna å andra sidan ”erkänner” själva i deras forum att evidensen saknas kring kvinnor och ADHD och att deras verksamhet bygger till största del på klinisk erfarenhet. I Attitude Magazine finns därför en lista på den forskningen ADHD-experterna själva efterfrågar vad gäller kvinnor och ADHD och listan är lång.
Märkligt i sammanhanget är att kvinnorna behandlas med ADHD-läkemedel som förstahandsbehandling vid ADHD i förklimakteriet. Men evidensen saknas. Grundaren av the European Network Adult ADHD har i denna lista på önskad forskning just efterfrågat vilken medicinering som är bäst för kvinnor i förklimakteriet. Det vet vi alltså inte än. Ändå medicineras kvinnor 40 plus med ADHD-läkemedel som om det inte fanns någon morgondag. Något som bör ifrågasättas då dessa läkemedel har visat sig ha biverkningar just vad gäller hjärta/kärl medan hormonbehandling minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar enligt forskningen. Och som vi vet idag är ”the killer nr 1” för kvinnor just hjärt- och kärlsjukdomar.
Disease-mongering och vuxen-ADHD
Kritiken i USA är ännu hårdare mot vuxendiagnosen. Nassir Ghaemi, psykiater och professor ifrågasätter hela vuxendiagnosens uppkomst och använder begreppet ”disease-mongering”. I intervjuer beskriver han att konceptet vuxen-ADHD ”råkar” sammanfalla med när Eli Lilly lanserade Strattera 1996. Han nämner ofta att sedan dess så marknadsförs diagnosen av diverse experter, ofta läkare, framförallt mot kvinnor. Och att detta har blivit en miljonindustri.
Värt att nämna är också tre amerikanska läkare Dr Joseph Biederman, Dr Thomas Spencer och Timothy Wilens som blev utredda av senaten i slutet av 2000-talet då de i sin forskning kring ADHD-läkemedel för vuxna hade ”missat” att uppge sina jäv. Efter utredningen visade det sig att de hade erhållit mer än 4,5 miljoner dollar från läkemedelsbolagen för sin forskning mellan 2000-2007 UTAN att redovisa inkomsten bland annat för Harvard där de verkade. Påföljderna är en helt annan historia. Men tankarna om att vuxendiagnosen skapats på ett märkligt sätt och att kvinnor riskerar att vara feldiagnosticerade börjar höras mer och mer. Inte minst då ADHD-federationen själva nyligen gått ut med i en internationell konsensus att utifrån hjärnavbildningsstudier så har det visat sig att skillnaderna är för små mellan en neurodivergent hjärna och en neurotypisk för att kunna sätta en diagnos.
Pendeln svänger
Mediabevakningen har utan tvekan haft en stor roll i vuxendiagnosens framväxt. Det får mig att tänka på ett uttalande som självaste Socialstyrelsen har gjort om en annan diagnos med vag evidens:
”Utmattningssyndromsdiagnosen innebär egentligen bara ett antagande. När ett sjukdomstillstånd blir en ”modediagnos” och får stor massmedial uppmärksamhet kan det leda till en överdiagnostik”.
Kanske får vi aldrig veta om vuxendiagnosen för ADHD egentligen bara är ett påhitt av läkemedelsbolag, läkare betalda av bolagen och media. Det vi åtminstone kan hoppas är att de ifrågasättande gynekologerna lyckas övertyga kvinnor om att de ska göra en hormonell bedömning innan de startar sin läkemedelsbehandling för ADHD.
Och kanske är målgruppen kvinnor 40 plus nu färdig-diagnosticerad för nu verkar nästa målgrupp växa fram. Och det är personer 65 plus. Det fick vi nyligen höra i SVT som hade ett program med ovanstående expert. Nu hjälper även public service till att fastställa nya målgrupper. Vilket för tankarna till att mediaredaktionerna i Sverige borde göra en jävsresearch innan de låter experterna tala, eller varför inte upplysa om de jäv som finns hos de experter de anlitar? Så att allmänheten åtminstone fick chansen att tänka själva? Nu fungerar mest kanalerna som reklamkampanjer för olika läkemedel.
Och sist men inte minst. Sverige har äntligen fått sin första diagnosticerade 92-åring. En kvinna. Vi får hoppas att den stackars kvinnan inte sätts på amfetamin sina sista år. Eller vem vet – hon kanske får en av sitt livs bästa trippar på ålderns sista höst.
Det finns egentligen bara en sak att säga.
Welcome to Sweden – här är bollen rund och allt kan hända.
Katarina Wilk
