En visit i en bananrepublik

0
1037

Redan 2015 kritiserade FN:s barnrättskommitté Sverige för den höga förskrivningen av ADHD-medicin. Trots detta ökade förskrivningen av ADHD-mediciner över 100 procent under år 2015-2023.

Förskrivningen av läkemedlet Elvanse (Takeda) har stigit i höjden samtidigt som förfrågningarna till Giftinformationscentralen gällande ADHD-läkemedel och överdosering har ökat med nära 250 procent de senaste tio åren.

Läkemedelsverket fick nyligen i uppdrag av regeringen att se över om en utökad förskrivningsrätt av ADHD-läkemedel kan minska trycket på psykiatrin då det nu sker en explosion av diagnoser. Är det verkligen rätt väg att gå är det många som frågar i efterspelet.

Jag har som grävande journalist bevakat forskningen kring hormoner och hjärnan i över 10 år och även skrivit en bok om detta översatt till sju språk. Mina teorier har främst, utifrån evidensen, belyst problematiken med utmattningssyndrom vs förklimakteriet då många kvinnor blivit feldiagnosticerade, sjukskrivna och satta på antidepressiv medicinering.

Efter diskussioner med mitt internationella nätverk och insikten att det helt plötsligt, utöver en utmattningsepidemi, även sker en explosion av kvinnor 40 plus som får en diagnos i Sverige gav jag mig in i ADHD-land.

Det blev en chockerande visit i något som liknar en bananrepublik.

Ökningen av diagnoserna idag och förskrivningarna av centralstimulerande handlar idag till viss del om flickor och kvinnor. De har fått sina utredningar och sin ADHD-medicin ”för sent” säger experterna. Argumentet är att flickor/kvinnor är diskriminerade som inte får sin riktiga diagnos. Att kunskapen inte har funnits. Här finns en dubbel problematik då flickor/kvinnor ofta har hormonella svängningar som inte tas hänsyn till alls. Något som först och främst kanske borde behandlas med eventuella hormoner och inte med centralstimulerande medel. Forskningen saknas dock inom detta område. Det finns idag ingen forskning överhuvudtaget som bevisar att man de facto har en diagnos eller om man ”bara” befinner sig i förklimakteriet då symtomen är helt överlappande.

Den forskningen som man idag kan hitta är hur ADHD-mediciner kan hjälpa kvinnor med kognitiva symtom vid menopaus UTAN att ha en diagnos. Man testar alltså medicinering på kvinnor som inte ens har ADHD-diagnosen. Det finns dock ett fåtal studier som visar att hormonbehandling minskar ADHD-symtom men istället för att fokusera på hur hormoner skulle kunna vara tillräckligt vill forskarna inom denna nisch påvisa hur ADHD-medicinering kan vara svaret på flickors/kvinnors märkliga symtom. Det vill säga visa på hur centralstimulerande läkemedel är svaret på allt. Du är inte i puberteten, du är inte heller i klimakteriet. Du behöver bara lite centralstimulerande sen är alla dina problem lösta.

Ett av de största problemen i adhd-utredningsindustrin är de privata aktörerna som har exploderat de senaste åren. Ett av de största företagen omsätter över 100 miljoner och har en vinstmarginal som skulle få vilket techföretag som helst att bli gröna av avund. Och om man nu betalar över 30 tusen för en utredning – hur villiga tror ni dessa aktörer är att ge ett negativt besked? Vissa av dessa aktörer har dessutom varit drivande vad gäller den utökade förskrivningsrätten.

Det ingen dock pratar om är dessa aktörers intima koppling med läkemedelsindustrin vilket verkar vara mer regel än undantag enligt min granskning.

Så var är Uppdrag Granskning? Kalla fakta? Hur kan det komma sig att ingen vågar lyfta på det här locket? Ett lock som faktiskt handlar om våra barns framtida liv.

Paolo Machiarini sa en gång – du behöver inte tro på Gud – låt mig använda mina händer istället. De är guds händer. Jag ser en likhet här med privata aktörer som tjänar miljoner på att utreda och behandla barn. Du behöver inte tro på Gud – lyssna på mig istället. På min röst och jag ska ge dig svaren. Sen om svaret är det riktiga eller bara är ett experiment med din hjärna, det kan ingen svara på för evidensen är bristfällig, framförallt den långsiktiga. Men miljonerna rullar iallafall in. Både till de privata aktörerna och deras bästa kompisar läkemedelsbolagen.

Hur kan detta få fortgå i ett land som vill framstå som att vi har världens bästa vård? De som verkligen behöver hjälp bör naturligtvis ha rätt till det. För det krävs tydligare diagnosticeringsverktyg och färre utredningar. De som verkligen behöver hjälp ska naturligtvis få det men som åtta forskare nyligen skrev i DN – ”diagnoserna ska vara förbehållna de individer som har störst funktionsnedsättning”. Som det ser ut idag drunknar de mest behövande på grund av alla dessa tusentals utredningar. Man bör också tillföra resurser till att få fram andra behandlingsalternativ utöver läkemedel. Men vad gäller kvinnor 40 plus måste man ta till sig den internationella forskningen vad ett sinande östrogen gör med en kvinnas hjärna. Utan detta neuroendokrina perspektiv kommer vården fortsätta skicka kvinnor på utredningar eller ge dem diagnosen utmattningssyndrom när de kommer sömnlösa, ångestfyllda med koncentrationssvårigheter och hjärndimma och då går vi en mycket mörk framtid till mötes.

Det vi inte behöver mer av är privata aktörer med kopplingar till big pharma som har gjort våra barns och vår hjärnhälsa till deras specifika affärsidé.

Katarina Wilk, medicinsk journalist och författare