Mad in America, 2024-08-19 Av: Peter Simons. Svensk översättning: Lasse Mattila
God “mental hälsa” beror på att färre dåliga saker händer dig, inte på genetik eller hjärnkemi.
I en ny studie fann forskare att nästan alla barn som utsattes för “multipla motgångar” fick en psykiatrisk diagnos redan som unga. De få barn som inte gjorde det (de som kallades “motståndskraftiga”) hamnade ändå i dåliga resultat i vuxen ålder.
Forskarna föreslår därför att fokus bör ligga på att förebygga svåra barndomserfarenheter snarare än på att främja “motståndskraft”.
“Motståndskraft mot svåra barndomserfarenheter var ovanligt. Individer som verkade motståndskraftiga i barndomen riskerade försenade sämre resultat i vuxen ålder. Folkhälsoinsatser bör prioritera att minimera tidig exponering för svåra barndomserfarenheter i stället för att främja motståndskraft”, skriver de.
Studien, som publicerades i American Journal of Psychiatry – den officiella tidskriften för American Psychiatric Association – leddes av William Copeland vid University of Vermont.
Detta resultat tyder på att psykiska problem inte orsakas av ännu okända gener eller “sjukdomar” i hjärnan, utan av vanliga, förebyggbara miljömässiga och socioekonomiska erfarenheter, inklusive trauma och andra motgångar i barndomen.
Forskarna skriver: “Bestående psykisk hälsa var starkt förknippad med minimal exponering för svåra barndomserfarenheter. Dessa individer är lyckligt lottade.”
Det vill säga, att ha en god “mental hälsa” beror på att man har turen att råka ut för färre dåliga saker.
Den normala reaktionen på att råka ut för dåliga saker är faktiskt att man blir ledsen, orolig eller nedstämd. Forskarna uttryckte detta i psykiatriska termer: “Utvecklingen av en viss nivå av psykiska problem är det normala svaret på betydande motgångar.”
Copeland har tidigare konstaterat att barndomstrauma är förknippat med en ökad risk för psykiska problem i vuxen ålder, även efter att man tagit hänsyn till en rad olika möjliga störningsfaktorer. I en annan studie fann Copeland att bara genom att ge familjer pengar – för att kompensera för en del av dessa svårigheter – förbättrades den psykiska hälsan avsevärt, även årtionden efter utbetalningen. Ju mer pengar familjerna får, desto bättre blir resultaten.
Andra studier har visat att fattigdom i barndomen är kopplad till psykos, till ökad självmordsrisk hos ungdomar och till ökad depression hos universitetsstudenter. Forskare har också kopplat systemisk rasism, inklusive inkomstskillnader, till det faktum att svarta amerikaner är mycket mer benägna att få diagnosen schizofreni.
Och just dessa ojämlikheter gör också behandlingen av psykisk ohälsa mindre effektiv. Att sitta på terapeutens soffa och prata om sina problem verkar vara mycket mindre effektivt för att förebygga ångest när problemet är att man inte har tillräckligt med pengar för att överleva.
I den aktuella studien ville forskarna utforska effekterna av svåra barndomserfarenheter, särskilt genom att inkludera en jämförelsegrupp av barn som var “motståndskraftiga” – de som inte upplevde psykiatriska problem i barndomen trots flera motgångar. De ville se om motståndskraft, en komplext och dåligt förstått fenomen, också kan ha en skyddande effekt i vuxen ålder.
Uppgifterna kom från Great Smoky Mountains Study, en studie av barn främst på landsbygden i sydöstra USA och som inleddes 1993 och följde deltagarna till vuxen ålder. I den aktuella studien användes data från uppföljningar vid 25 och 30 års ålder. Totalt ingick 1 266 deltagare. Ungefär hälften var kvinnor. Ungefär en fjärdedel tillhörde den amerikanska ursprungsbefolkningen, men andelen svarta och latinamerikaner var lägre än befolkningsandelen.
Forskarna inkluderade fem typer av motgångar i barndomen: fattigdom, två typer av “familjedysfunktion”, omsorgsbrist i barndomen och mobbning. Ett av problemen med tidigare forskning är att den endast fokuserar på specifika typer av motgångar i barndomen, såsom omsorgsbrist och/eller sexuella övergrepp. Genom att inkludera fem olika typer av motgångar ger den aktuella studien en mycket bättre bild av hur barndomsupplevelser påverkar den psykiska hälsan.
För att bättre fånga motgångars påverkan på psykisk hälsa definierade forskarna även ‘psykiatriska problem’ till att omfatta ‘subkliniska’ symtom (psykiskt lidande som inte uppfyller alla kriterier för en specifik diagnos).
“Totalt sett hade 75 procent av urvalet åtminstone subkliniska symtom under barndomen. Den stora majoriteten av dem som inte hade det – de som hade goda psykiska hälsoresultat – var de som aldrig utsattes för flera motgångar i barndomen.”
“I den här studien utsattes nio av tio barn som aldrig uppvisade psykiatriska problem för motgångar inom endast ett område, eller så utsattes de inte för några motgångar i barndomen alls”, skriver forskarna.
Av dem som utsattes för flera motgångar hade 87,8 procent psykiatriska problem i barndomen. De återstående 12,2 procent ansågs således vara motståndskraftiga.
Motståndskraft hade inte den skyddande effekt som vissa har teoretiserat. Barn som visade motståndskraft och barn med psykiatriska problem hade samma sannolikhet att få en psykiatrisk diagnos i vuxen ålder.
”Det fanns inga skillnader i risken för diagnos av psykiatriska diagnoser i vuxen ålder mellan motståndskraftiga individer och de med en diagnos i barndomen”, skriver forskarna.
Risken för ångest i vuxen ålder var ungefär tre gånger större hos barn som upplevt motgångar, även om de var motståndskraftiga, än hos dem som inte upplevt motgångar; risken för depression var 4,5 gånger större. De som upplevde motgångar, även om de var motståndskraftiga, hade också sämre fysisk hälsa och sämre ekonomiska och utbildningsmässiga resultat i vuxen ålder än de som inte upplevde motgångar.
Värre var att motståndskraftiga barn faktiskt var nästan tre gånger mer benägna att fortsätta uppleva traumatiska händelser i vuxen ålder än de med psykiatriska problem i barndomen och åtta gånger mer benägna än de som inte upplevde motgångar (23,3 procent jämfört med 8,3 procent respektive 2,9 procent).
Forskarna menar att “även om motståndskraftiga individer kan komma relativt oskadda ur barndomen, kan stressen att upprätthålla psykisk hälsa trots motgångar komma i kapp dem senare i utvecklingen”.
Det fanns dock några positiva saker: Barn som var motståndskraftiga var inte mer benägna att ha missbruksproblem i vuxen ålder än de som inte upplevde motgångar. De hade också liknande nivåer av social funktion och kriminellt beteende som de som inte upplevt motgångar.
Att främja motståndskraft är enligt forskarna en komplex uppgift som ännu inte har lösts. Och även om den skulle vara det, verkar fördelarna vara små.
De hävdar dock att utsatthet för motgångar i barndomen är en påverkbar och betydelsefull riskfaktor för dålig psykisk hälsa. Att förebygga motgångar, även med enkla ekonomiska medel, är en genomförbar politisk lösning som skulle ha en stor inverkan på förebyggandet av så kallad “psykisk ohälsa”.
“Att minska barns exponering för motgångar skulle kunna främja hälsan på lång sikt och ha en mer betydande och långvarig inverkan på folkhälsan. Att till exempel minska barnfattigdomen, som ofta betraktas som en “risk för risk”, skulle kunna vara en lovande strategi. Barnfattigdom förekommer ofta samtidigt med och ger upphov till många andra former av motgångar. En möjlig lösning skulle kunna vara en utvidgning av skatteavdraget för barn eller införandet av en allmän basinkomst.”
****
Copeland, W. E., Halvorson-Phelan, J., McGinnis, E., & Shanahan, L. (2023). Adult mental health, substance use disorders, and functional outcomes of children resilient to early adversity. Am J Psychiatry 180, 906-913. doi: 10.1176/appi.ajp.20230038 (Länk)
