Psykiatrins och primärvårdens detaljkunskaper om biologiska orsaker till psykisk ohälsa har ökat markant sedan 1980-talet med de nya genetiska och endokrina kunskaperna. Kunskapsökningen är positiv ur flera aspekter.
Idag vet vi att kromosomavvikelser, genskador, obalanser i kroppens och hjärnans transmittorsubstanser, nedsatta hjärnfunktioner, förlossningsskador, neurologiska mikroskador och tumörer är några av de många biologiska faktorer som kan skapa ångest, nedstämdhet och mentala avvikelser, vilka bestående kan orsaka psykisk sjukdom hos människor.
Gener, mikrobiologi och symtomdiagnostik
Parallellt med den gen- och mikrobiologiska kunskapsökningen har Socialstyrelsens psykiatrienhet successivt också gjort flera betydande diagnostiska förändringar. Nya diagnoser har tillkommit, kriterier har förändrats och gamla diagnoser har tagits ur psykiatrins diagnosmanual. Idag är det patientens symtom som ska värderas, inte orsaker till psykisk sjukdom eller psykiska ohälsa, och diagnoser måste sättas vid varje mottagningsbesök eller kontakt.
Provmedicinering med generös valfrihet
Provmedicinering är sedan länge en vedertagen metod inom sjukvården, och det är idag alltid tillåtet att medicinera alla psykiatriska tillstånd hos barn och unga med psykofarmaka.
Först kan BUP-läkaren exempelvis ordinera heloroliga tioåringar, som både har ADHD-symtom och är misshandlade inom familjen, Concerta, och när den medicinen inte verkar tilläggs Abilify, ett antipsykotikum avsett för vuxna och ungdomar från 15 år som hallucinerar. Rådgivning men inga andra insatser ordineras vanligen, och patienten sätts även på väntelista för uppföljande medicinkontroll inom ett år.
Sjukvårdens valmöjlighet vad gäller behandling med psykofarmaka är mycket stor, och alternativen är många. För ADHD finns exempelvis fem stora läkemedelsgrupper, och ett enskilt läkemedel kan kompletteras med andra mediciner. Däremot har behandlingsalternativen med psykoterapi och psykologisk behandling blivit kraftigt begränsade av Socialstyrelsen. Idag rekommenderas bara kognitiv beteendeterapi.
Massiv kritik
Kritiken mot dagens psykiatri och Socialstyrelsen har länge varit massiv och handlar om flera viktiga ansvar och arbetsuppgifter. Kritiken handlar om psykiatrins oförmåga att samarbeta med vårdgrannar. Den handlar om kraftig överdiagnostik och övermedicinering av ångest och depression av barn och vuxna. Kritiken handlar om övertro på psykofarmaka och användandet av en ensidig biomedicinsk förklaringsmodell. Kritiken handlar om långa väntetider och att Socialstyrelsen är oförmögen att lyssna på sakkritik.
Socialstyrelsens överförenkling av psykiatrins orsakslära och differentialbiologi
Jag ska lägga till ytterligare kritik. Socialstyrelsen har överförenklat psykiatrins orsakslära, etiologin, med övergången till symtomdiagnostiken. Myndigheten har då inte bara rensat ut gammalt orsakstänkande ur diagnosmanualen.
Myndigheten har också rensat ut alla vardagliga psykosociala, differentialaffektiva och kulturmoraliska orsaker ur psykiatrins förklaringsmodell. Tongivande idag är mikrobiologiska orsaksfaktorer, transmittorsubstanser och genmutationer.
Det kanske allvarligaste med den nya symtomdiagnostiken och psykiatrins förklaringsmodell är att grunden i psykiatrins utrednings- och kartläggningsarbete har monterats ner. Numer räcker en bedömning och en diagnos för att börja behandla barn och unga med psykofarmaka och för att behandla ledsna och nedstämda vuxna sörjande med antidepressiva som enda insats.
Vi är många som menar att patient och behandlare tillsammans först behöver genomföra en kartläggning och beskrivning av sökorsak, problembild, besvärens allvar och förlopp (anamnes), patientens funktionsnivå och orienteringsförmågor, patientens behov, önskemål och motivation samt troliga orsakssamband.
Psykisk ohälsa är multifaktoriell
Etiologi handlade en gång i tiden om att försöka skilja mellan psykogena och endogena orsaker till ett psykiatriskt tillstånd. Idag vet vårdens alla yrkesgrupper att den psykiska ohälsans orsaker oftast är multifaktoriella, och allt oftare är det omöjligt att reda ut alla samrelaterade och mikroskopiska orsakssamband.
Att då som Socialstyrelsens psykiatrienhet förändra etologin och hävda att all psykisk ohälsa har biologiska grundorsaker är inte bara en överförenkling. Det är också att förvränga fakta om människans mentala förutsättningar.
Människans genetiska kod är till 100 % även social, affektiv och kognitiv
Människan är förvisso till hundra procent biologi. Men den genetiska koden är också social, affektiv, kreativ och kognitiv. Människan är multifunktionell. I hennes kött och blod det måste finnas upplevelser, mental kraft och ett rikt mentalt innehåll.
Varje människa är unik på flera sätt, genetiskt, biologiskt, socialt, kognitivt och affektivt, och det unika mentala innehållet i individens hjärna formas av upplevelser i livsmiljön vilket gör henne till den sociala individ som hon också är.
Det är precis som om Socialstyrelsens psykiatrienhet inte förstår att människans differentialaffekter, sociala funktioner och behov av säkerhet, trygghet och självkänsla också finns i människans differentialbiologi och samverkar med livsmiljön och kulturella faktorer.
Vi är många som länge varit kritiska och seriöst påtalat att den psykiska ohälsan har ökat av orsaker som finns i livsmiljön. Exempelvis på grund av stress, våldsupplevelser, mobbning, konflikter och bråk i familjen, hot och tvång från andra, mutor, utanförskap, övergivenhet, svindleri, betygshets, inlärningssvårigheter, orealistiska krav, tidigt missbruk, ofullständiga betyg och/eller helt misslyckad skolgång.
Återkommande negativa sociala upplevelser i livsmiljön är inte sällan avgörande för flera psykiatriska sjukdomsförlopp som ångest och depression. Upprepade hot, nedvärderingar återkommande kränkningar på fritiden eller i familjen resulterar ofta i stark mental smärta och dåligt självförtroende. Vi har många exempel på att kompis- och familjekonflikter resulterar i social stress och hjärntrötthet, vilket feltolkas som biologiska orsaksfaktorer.
Människan är multifunktionell och multibegåvad
Den humanistiska psykologin har sedan 1950-talet visat och beskrivit att varje människa föds social av naturen och att individens behov av säkerhet, skydd, trygghet, omtanke, kärlek och respekt också finns nedärvda i individens differentialbiologi. Den psykologiska forskningen har lika länge bekräftat att människor föds sociala med många affekter, begåvningar, emotioner, behov och funktioner. Människan är multifunktionell och multibegåvad.
Människan blir enligt humanistisk psykologi välfungerande på grund av många faktorer, inte minst på grund av livets goda stunder och värden. Omtänksamhet, gemenskap, glädje, respekt, kärlek och skapande, liksom arbete, humor, sång, musik, engagemang och försoning ger upphov till goda relationer, klokskap och psykisk hälsa. Medan människan får psykisk ohälsa av olyckor, virus, katastrofer, slag, hot, överstress och sjukdomar. Men också av småaktigheten, ondskan, dumheten och elakheten i sin livsmiljö.
De positiva och goda upplevelserna, omsorgerna, kunskaperna och sociala värderingarna i individens hjärna och kropp behövs för framgång över olycka, ovisshet, smärta, elakhet och sorg. Hjärnans synapser, lober och strukturer vore intet utan minnen, drömmar, känslor, tankar, ambitioner och goda innehåll. En hjärna med hormoner och transmittorsubstanser men utan mentalt innehåll skulle vara hjärndöd och haverera likt en tom ballong!
Socialstyrelsen klarar inte uppdraget vetenskapligt
Det är dags att avskaffa Socialstyrelsens psykiatrienhet. Ansvaret för psykiatrin bör utformas på ett annat sätt än idag. Socialstyrelsen har allt för många komplexa uppgifter och misslyckas vetenskapligt med för många delar av psykiatriuppdraget. Kritiken mot Socialstyrelsen och psykiatrin är befogad. Socialstyrelsen klarar helt enkelt inte av uppdraget att vara Sveriges nationella kunskapsmyndighet för psykiatrin.
Ulf Hjelm, barnpsykolog, leg psykolog
