Depression: Vad myndigheter inte berättar

0
1099

Mad in America, 2024-06-28. Av: Justin Karter. Svensk översättning: Lasse Mattila

Ledande webbplatser om psykisk ohälsa beskriver felaktigt depression som en orsak till sina egna symtom, vilket upprätthåller en betydande missuppfattning hos allmänheten.

Diagnosen depression ställs utifrån förekomsten av “symtom” som sägs vara karakteristiska för sjukdomen. Diagnosen ger inte någon kausal förklaring till symtomen, eftersom det inte finns någon känd biologisk markör som förklarar de bakomliggande orsakerna till symtomen. I en nyligen publicerad studie fann Jane Kajanoja och Jussi Valtonen dock att framstående myndigheter och hälsoorganisationer regelbundet presenterar depression som ett tillstånd som orsakar sina symtom, vilket – som de skriver – är vilseledande och vetenskapligt felaktigt.

Genom att analysera auktoritativa webbplatser för psykisk hälsa fann forskarna att många ledande organisationer, däribland Världshälsoorganisationen (WHO) och amerikanska psykiatrikerföreningen (APA), bidrar till detta missförstånd genom att blanda ihop beskrivande diagnoser med orsaksförklaringar. Denna vanliga praxis på auktoritativa webbplatser vidmakthåller ett grundläggande missförstånd om psykiatriska diagnosers natur.

“Vi har märkt att människor ofta talar om psykiatriska diagnoser som om de vore förklaringar till de svårigheter de beskriver”, säger Jussi Valtonen, professor vid Konstuniversitetet i Helsingfors, i en e-postkorrespondens med webbmagasinet Mad in America om studien.

“Vi blev fascinerade av denna diskrepans mellan vad psykiatriska diagnoser är och hur människor talar om dem, och vi ville se hur tydligt den beskrivande karaktären hos psykiatriska diagnoser kommuniceras till allmänheten av betrodda hälsoorganisationer”, fortsätter Valtonen.

“Det är avgörande ur både vetenskaplig och kommunikativ synpunkt att den information som människor får är vetenskapligt korrekt – både för att sanningsenlighet är av yttersta vikt i kommunikationen kring vetenskap, men också för att information som sprids av auktoritativa hälsoorganisationer påverkar vår kulturella förståelse av vad psykiatriska diagnoser är och vad det innebär att få en.”

“Vi hade förväntat oss att gränsen mellan beskrivningar och orsaksförklaringar ibland skulle kunna suddas ut. Vi blev dock förvånade över att se hur extremt vanligt det var att auktoritativa hälsoorganisationer använde ett uppenbart kausalt språk på sina webbplatser.”

“Det var helt klart inte så att gränsen bara ibland oavsiktligt blir lite suddig här och där. Vad vi fann var snarare att många vårdinrättningar faktiskt i stor utsträckning och aktivt främjar en förståelse av depression som inte bara är vetenskapligt felaktig utan också bygger på cirkulär logik. På samma sätt som “huvudvärk” inte förklarar vad som orsakar smärtan i en individs huvud, förklarar inte en depressionsdiagnos vad som orsakar den nedstämdhet och de andra symtom som individen lider av.”

Kajanoja och Valtonen analyserade innehållet på ledande webbplatser om psykisk ohälsa och upptäckte att en majoritet av dem felaktigt framställer depression som orsak till de symtom som beskrivs. Detta cirkelresonemang är inte bara vetenskapligt bristfälligt utan också potentiellt skadligt, eftersom det döljer den verkliga karaktären av psykiska problem och förstärker stigmatiseringen. I studien uppmanas hälso- och sjukvårdsorganisationer att tillhandahålla tydligare och mer korrekt information som gör skillnad mellan beskrivande diagnoser och orsaksförklaringar.

Klassificeringen av psykiatriska diagnoser är ett ämne för ständig debatt, och de senaste diskussionerna har belyst en kritisk fråga: den vanliga förväxlingen mellan beskrivande diagnostiska etiketter och orsaksförklaringar. Medan medicinska diagnoser vanligtvis identifierar en specifik orsak, till exempel en mikrob eller tumör, definieras psykiatriska diagnoser som depression enbart utifrån symtomen och saknar en identifierbar underliggande patologi.

Denna distinktion missförstås ofta, vilket leder till att människor felaktigt antar att diagnoser som depression orsakar de symtom de beskriver. En deskriptiv depressionsdiagnos listar de symtom som observerats, medan en kausal förklaring identifierar de underliggande orsakerna till dessa symtom; att blanda ihop de två kan vilseleda människor att tro att diagnosen förklarar orsaken, vilket kan hindra korrekt förståelse och behandling.

“Åtminstone i Finland”, säger Valtonen till MIA, “publicerar massmedierna ständigt berättelser om personer som har kämpat hela livet och som nu, efter att ha fått en psykiatrisk diagnos, äntligen har fått en förklaring till sina problem.”

En noggrann genomgång av psykiatrisk litteratur avslöjar ett vanligt fel där symtom misstas för orsaker, även av professionella. Bland annat har Read och Moncrieff har lyft fram denna fråga och konstaterat att depression ofta felaktigt beskrivs som orsak till just de symtom som definierar den. Detta missförstånd understryker behovet av att allmänheten får korrekt information. Även om lekmän lätt kan förväxla beskrivningar med orsaker, är det viktigt att medicinska myndigheter och yrkesorganisationer vägleder samhällets förståelse. Dock blandar även yrkesverksamma ofta ihop dessa frågor. Valtonen tillade i sina kommentarer till Mad in America också att:

“Inom det kliniska fältet, åtminstone där jag brukade arbeta, verkade till och med mentalvårdspersonal ofta till att tillskriva psykiatriska diagnoser en viss betydelse som de tekniskt sett inte har, eftersom de bara är listor över symtom. Vi tyckte att detta var intressant eftersom diagnosmanualen DSM uttryckligen anger att psykiatriska diagnoser (med några få undantag) endast är beskrivningar – något som förmodligen alla vet.”

För att undersöka om auktoritativa hälsoinstitutioner bidrar till denna förvirring analyserade Kajanoja och Valtonen innehåll från framstående informationssajter, med fokus på framställningen av depression. De undersökte om depression framställdes korrekt som en beskrivande etikett eller om den på ett missvisande sätt framställdes som en kausal förklaring till dess symtom.

För att undersöka hur depression framställs på utbildningswebbplatser genomförde forskarna en omfattande sökning med hjälp av Google, den mest använda sökmotorn. De säkerställde replikerbara resultat genom att inaktivera personliga sökinställningar och använda Google Chrome i inkognitoläge. Sökorden var bland annat “depression”, “vad är depression?”, “klinisk depression” och “svår depression”. För att fånga upp ett brett spektrum av vanligt förekommande webbplatser analyserades de 30 bästa sökresultaten, med fokus på webbplatser från medicinska, statliga, icke-statliga och akademiska organisationer i engelsktalande västländer, exklusive annonser och webbplatser från vinstdrivande företag. I analysen klassificerades beskrivningar av depression i tre kategorier: orsaksförklarande, beskrivande och ospecificerade. Studien visade att bland de utvalda webbplatserna var 13 från statliga institutioner, nio från icke-statliga organisationer, tre från professionella psykiatriska föreningar, tre från universitet och två från FN-organ. Resultaten syftade till att bedöma om dessa webbplatser på ett korrekt sätt presenterade depression som en beskrivande etikett eller på ett missvisande sätt som en kausal förklaring till symtomen.

Analysen visade att ingen av de granskade utbildningswebbplatserna på ett korrekt sätt presenterade depression som en beskrivande benämning på ett kluster av symtom, vilket skulle ha varit vetenskapligt korrekt.

Istället beskrev 53% av dessa organisationer, inklusive Världshälsoorganisationen (WHO), att depression orsakar just de symtom som den är avsedd att beskriva. WHO skriver till exempel att depression “kan orsaka att den drabbade personen lider mycket och fungerar dåligt”, vilket är ett cirkelresonemang eftersom betydande lidande och funktionsnedsättning är kriterier för att diagnostisera depression enligt DSM. Denna typ av ”kausalspråk” vilseleder allmänheten genom att antyda att diagnosen i sig orsakar symtomen snarare än att beskriva dem.

På samma sätt hävdar amerikanska psykiatrikerföreningen (APA) på sin webbplats att “depression orsakar känslor av sorg och/eller ett minskat intresse för aktiviteter som du en gång tyckte om”, vilket vidmakthåller missuppfattningen att depression är en kausal förklaring till dessa symtom snarare än en beskrivande diagnos.

Samtidigt använde 46 % av andra analyserade webbplatser, såsom brittiska psykiatriska föreningen (RCP), tvetydigt språk som inte klargjorde om depression är en orsak eller bara en beskrivande etikett. På RCP:s webbplats står det till exempel: “Alla har stunder i livet då de känner sig trötta eller olyckliga … Men om dessa känslor pågår i veckor eller månader eller blir så dåliga att de börjar påverka alla delar av ditt liv, kan du ha depression och behöver söka hjälp.” Denna brist på tydlig kommunikation kan bidra till att allmänheten missförstår vad psykiatriska diagnoser innebär.

Resultaten tyder på att vilseledande information är vanligt förekommande bland betrodda hälsomyndigheter, vilket kan ha flera negativa konsekvenser.

För det första är vetenskaplig korrekthet avgörande för att upprätthålla allmänhetens förtroende för vetenskap och medicin; vilseledande information kan undergräva detta förtroende och minska efterlevnaden av folkhälsorekommendationer.

För det andra är en korrekt identifiering av källan till lidandet en förutsättning för effektiv respons och behandling. Om människor får felaktig information om orsakerna till sina symtom kan de inte fatta välgrundade beslut om sin hälsa. Vilseledande påståenden om orsakssamband kan hindra människor från att hitta de verkliga källorna till sin ångest, hindra dem från att förstå sina psykiska problem och bidra negativa resultat.

Dessutom kan dessa felaktiga föreställningar försämra läkarnas förmåga att bemöta patienterna med medkänsla, eftersom de fördunklar den psykiska ohälsans sanna natur och dess kopplingar till den personliga historien och det kulturella sammanhanget.

Forskarna spekulerar i att cirkulära kausala påståenden om depression är vanliga eftersom våra intuitioner ofta vilseleder oss att betrakta psykiatriska diagnoser som att de har inneboende orsaker. Denna missuppfattning förstärks av en kognitiv bias eller ”tankefel” som kallas essentialism, där människor naturligt tror att kategorier, inklusive psykiska sjukdomar, har en kärnessens som är ansvarig för deras egenskaper.

De menar också att yrkesmässiga intressen och en bristande betoning av vetenskaplig korrekthet i utbildningen bidrar till att dessa påståenden kvarstår.

Författarna ger dock några positiva exempel. Brittiska psykologförbundet (BPS) ger ett tydligt exempel genom att beskriva depression som en samling känslor och tankar och betonar att det är en form av lidande snarare än ett orsakssamband. Detta tillvägagångssätt hjälper individer att förstå sina upplevelser utan att missvisande tillskriva dem en extern patologisk orsak. En annan effektiv metod är att beskriva depression som ett funktionellt svar på livshändelser, vilket kan minska självstigmatiseringen och stärka individen genom att betona att han eller hon kan påverka sina symtom.

En begränsning i studien är dess snäva omfattning, med fokus endast på topprankade engelskspråkiga informationssajter. Författarna betonar att även om det är felaktigt att säga att en beskrivande diagnos som depression orsakar dess symtom, så kan dessa symtom leda till andra effekter. En nedstämdhet kan till exempel leda till att någon undviker sociala evenemang, vilket leder till ensamhet och ytterligare ångest. På samma sätt kan sömnlöshet orsaka trötthet, vilket försämrar den kognitiva funktionen. Även om det är ett cirkelresonemang att säga att depression orsakar nedstämdhet, är det inte ett cirkelresonemang att säga att depression kan leda till social isolering, vilket illustrerar hur symtomen samverkar. Det är viktigt att skilja mellan symtom som orsakar andra symtom och den felaktiga tron att diagnosen i sig är orsaken.

“Vi inser att detta kan låta som en petitess – vårt argument hänger på den något tekniska skillnaden mellan beskrivningar och kausala/etiologiska påståenden”, skrev Valtonen till Mad in America. “Vi anser dock att skildringar av vad psykiatriska diagnoser innebär är en viktig form av vetenskaplig kommunikation. Dessa skildringar kan antingen hjälpa eller hindra människor i deras försök att förstå vad deras svårigheter innebär och hur de ska hanteras. När man lider är det viktigt att lära sig att förstå vad som orsakar lidandet. Annars är det svårt att fatta välgrundade och nyktra beslut om sitt liv.”

Denna studie är betydelsefull i den bredare litteraturen om kritisk psykiatri och psykologi eftersom den understryker ett grundläggande missförstånd som upprätthålls av betrodda hälsoorganisationer, inklusive WHO och APA. Genom att felaktigt framställa depression som ett tillstånd som orsakar sina egna symtom främjar dessa organisationer oavsiktligt cirkelresonemang som kan vilseleda både allmänheten och yrkesverksamma. Studien efterlyser en förändring i hur psykiatriska diagnoser kommuniceras och förespråkar en tydligare distinktion mellan att beskriva symtom och att förklara deras orsaker. Denna distinktion är avgörande för att främja en korrekt förståelse hos allmänheten, förbättra kunskapen om psykisk hälsa och vägleda mer effektiva och medmänskliga kliniska metoder. Resultaten bidrar till den pågående debatten om begränsningarna i nuvarande psykiatriska klassifikationssystem och belyser behovet av vetenskapligt korrekt och transparent kommunikation inom psykiatrin.

Valtonen underströk vikten av studien på följande sätt:

“Vi måste som samhällen fatta beslut om hur vi tillsammans ska hantera psykiska problem, och för att kunna göra det är det också avgörande att vår gemensamma förståelse av vad psykiatriska diagnoser innebär är korrekt.”

****

Kajanoja, J., & Valtonen, J. (2024). A Descriptive Diagnosis or a Causal Explanation? Accuracy of Depictions of Depression on Authoritative Health Organization Websites. Psychopathology, 1–10. Advance online publication. https://doi.org/10.1159/000538458 (Länk)