»Bara en enda sköterska tog hennes livshistoria på allvar«

0
215

Läkartidningen, 2021-12-23

Detta tilldrog sig en gång i urtidens grå dimmor. En ung kvinna vände sig till vårdcentralen och behövde hjälp med sitt psykiska mående. Många vårdkontakter hade föregått denna, men nu kände hon att hon inte kunde härda ut, utan att hennes lidande snart skulle trasa sönder henne. Hon led av ett besynnerligt posttraumatiskt stressyndrom, där verkligheten började lösa upp sig lite i kanterna, och natt och dag ansattes hon av syner. Det började bli så att möjligheten att avsluta livet tedde sig som den enda utvägen för att göra slut på ett outhärdligt lidande.

Den unga kvinnan hade kontakt med en rad läkare och sjuksköterskor på mottagningen, och det fanns faktiskt bara en enda sköterska som hon kände tog hennes livshistoria på allvar. Det var nämligen så egendomligt beskaffat på vårdinrättningen att varje gång hon hörde av sig så dök det upp ett nytt ansikte som hon behövde bekanta sig med. Det hade till och med vid flera tillfällen dykt upp recept på tunga sömntabletter och antipsykotiska mediciner efter telefonsamtalen – som om man på detta sätt velat lugna sitt samvete inför att man inte hade tid att träffa henne.

Läs hela artikeln här.