Känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner

2
155

Känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner.

Reflekterat under veckan kring hur vi i vår samtid ofta sjukförklarar och skambelägger känslor. Särskilt de ”svåra känslorna” som slås an av livets påfrestningar och de utmanande och ibland överväldigande händelser som vi möter.

Att sjukförklara och medikalisera mänskligt lidande kommer aldrig att hjälpa oss att vare sig förstå eller avhjälpa problemen eller lidandet. Medikaliseringen av lidandet individualiserar och förminskar problemen som ofta är både mångfacetterade och komplexa i sina orsakssamband.

För att kunna förstå och bemöta mänskligt lidande på ett sätt som skapar trygghet, förändring, hållbarhet och återhämtning, behöver vi utgå från perspektiv som fokuserar på de personliga berättelserna. På hur vår resa genom livet påverkat oss, vår hälsa och vårt mående. På hur våra erfarenheter och upplevelser skapat våra olika och i de olika sammanhangen funktionella reaktioner och överlevnadsstrategier i livet.

Istället för symtom, sjukdomar och diagnoser behöver vi medmänsklighet, möten och relationell tillit och trygghet. För att kunna uppleva välbefinnande och funktion i tillvaron behöver vi få våra grundläggande mänskliga behov tillgodosedda, och vi behöver bli bemötta med respekt för den vi är här och nu. Vi behöver bli accepterade och bemötta för den vi är för att kunna bli den vi vill vara.

Vi är alla till grunden friska och känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner.

Lasse Mattila

2 COMMENTS

  1. Det är fina ord, men tyvärr tror jag inte alls att det kommer att hända. Jag har då ingen erfarenhet av det i min kontakt med vare sig den somatiska eller psykiatriska vården, eller utanför vården. Jag kommer troligtvis aldrig bli en direkt öppen person, eftersom jag av erfarenhet vet att det mestadels bara leder till mycket mer lidande och försämrad funktion. Men det är en svår balansgång också ofta, mellan öppenhet och slutenhet.

    Det är synd om institutioner i civilsamhället tar över den där delen som inte är medikalisering. Jag kan utveckla vad jag menar med institutioner i civilsamhället om det undras över.

    “Medikaliseringen av lidandet individualiserar och förminskar problemen som ofta är både mångfacetterade och komplexa i sina orsakssamband.”
    Det var särskilt bra sagt.