WHO, 2021-06-10
Globalt sett sker den största delen av den psykiska vården fortfarande på psykiatriska sjukhus, och kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt tvångsmetoder är fortfarande alltför vanliga. Men att tillhandahålla samhällsbaserad psykiatrisk vård som både respekterar de mänskliga rättigheterna och är inriktad på återhämtning har visat sig vara framgångsrikt och kostnadseffektivt. Detta enligt ny vägledning som Världshälsoorganisationen publicerade förra veckan.
Den psykiska hälsovård som rekommenderas i WHO:s nya vägledning bör vara lokaliserad i samhället och omfatta inte bara psykisk vård utan även stöd för det dagliga livet, t.ex. genom att underlätta tillgången till boende och kontakter med utbildnings- och arbetsförmedlingar.
WHO:s nya “Guidance on community mental health services: promoting person-centred and rights-based approaches” bekräftar ytterligare att psykisk vård måste bygga på en strategi som utgår från mänskliga rättigheter, vilket även rekommenderas i WHO:s handlingsplan för psykisk hälsa 2020-2030 som godkändes av Världshälsoförsamlingen i maj 2021.
Det krävs en mycket snabbare övergång till omarbetade insatser vid psykisk ohälsa
“Den här omfattande nya vägledningen är ett starkt argument för en mycket snabbare övergång från psykisk hälsovård som använder tvång och nästan uteslutande fokuserar på användning av läkemedel för att hantera symtom på psykisk ohälsa, till en mer holistisk strategi som tar hänsyn till individens specifika omständigheter och önskemål och erbjuder en mängd olika metoder för behandling och stöd”, säger Michelle Funk från avdelningen för psykisk hälsa och substansanvändning, som ledde arbetet med vägledningen.
Sedan Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) antogs 2006 har allt fler länder försökt reformera sina lagar, policyer och tjänster som rör psykisk hälsovård. Hittills har dock få länder inrättat de ramar som krävs för att uppfylla de långtgående förändringar som krävs enligt internationella människorättsstandarder. Rapporter från hela världen belyser att allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och tvångsmetoder fortfarande är alldeles för vanliga i länder på alla inkomstnivåer. Exempel på detta är tvångsintagning och tvångsbehandling, fysiskt och kemiskt tvång, osanitära levnadsförhållanden samt fysisk och verbal misshandel.
Majoriteten av den statliga budgeten för psykisk hälsa går fortfarande till psykiatriska sjukhus och avdelningar
Enligt WHO:s senaste beräkningar spenderar regeringarna mindre än 2 % av sina hälsobudgetar på psykisk hälsa. Dessutom går majoriteten av de rapporterade utgifterna för psykisk hälsa till psykiatriska sjukhus och avdelningar, utom i höginkomstländer där siffran är cirka 43 %.
Den nya vägledningen, som i första hand är avsedd för personer med ansvar för att organisera och förvalta psykisk hälsovård, innehåller detaljer om vad som krävs inom områden som lagstiftning, politik och strategi för psykisk hälsa, tillhandahållande av tjänster, finansiering, utveckling av arbetskraft och deltagande från det civila samhället för att psykisk hälsovård ska vara förenlig med CRPD.
Den innehåller exempel från länder som Brasilien, Indien, Kenya, Myanmar, Nya Zeeland, Norge och Storbritannien på samhällsbaserade psykiska hälsovårdstjänster som har visat god praxis när det gäller icke-tvingande metoder, inkludering av samhället och respekt för människors juridiska kapacitet (dvs. rätten att fatta beslut om sin behandling och sitt liv).
Tjänsterna omfattar krisstöd, psykiska hälsovårdstjänster på allmänna sjukhus, uppsökande tjänster, stöd för boende och stöd från andra med egenupplevd erfarenhet av psykisk ohälsa och återhämtning. Vägledningen innehåller också information om finansiering och resultat av utvärderingar av de presenterade tjänsterna. Kostnadsjämförelser visar att de samhällsbaserade tjänster som presenteras ger goda resultat, att de föredras av de hjälpsökande och att de kan tillhandahållas till en kostnad som är jämförbar med de konventionella psykiska hälsovårdstjänsterna.
“Omvandlingen av tillhandahållandet av psykiska hälsovårdstjänster måste dock åtföljas av betydande förändringar inom den sociala sektorn”, säger Gerard Quinn, FN:s särskilde rapportör för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. “Tills detta sker kommer den diskriminering som hindrar människor med psykisk ohälsa att leva ett fullvärdigt och produktivt liv att fortsätta.”
Läs mer här.
Du finner vägledningen i sin helhet här.
Lasse Mattila
Bra Lasse! Det som står i texten tåls att påpekas och tas upp om och om igen, tills dess någon ändring verkligen börjar ta fart.
Sverige känns ofta som vi lever kvar i ett slags anstaltsland där läkaren har full makt att göra som hen vill, utan någon större risk för stora konsekvenser, och ibland med stöd av socialstyrelse som verkar ligga många år efter i sina riktlinjer och rekommendationer,.