Av Peter Simons, 22 februari 2021
Ny forskning visar att personer med “allvarlig psykisk sjukdom” som slutar ta antipsykotika efter den första behandlingen har större chans att återhämta sig, även om man tar hänsyn till svårighetsgraden i utgångsläget.
En ny studie av Martin Harrow, Thomas Jobe och Liping Tong visar att oddsen för återhämtning från “allvarlig psykisk sjukdom” var sex gånger större om patienten slutade med antipsykotika inom två år. I studien följdes patienter med diagnoserna schizofreni och affektiv psykos (bipolär och depression med psykotiska drag) i 20 år. Studien publicerades i Psychological Medicine.
Specifikt fann forskarna att de som slutade med antipsykotisk medicinering inom två år efter att de först tagit läkemedlet hade nästan sex gånger (5,989) större sannolikhet att återhämta sig från “allvarlig psykisk sjukdom” och hade endast 13,4 % större risk att återigen läggas in på sjukhus.
“Oavsett diagnos, efter det andra året, förutspådde avsaknaden av antipsykotika en högre sannolikhet för tillfrisknande och lägre sannolikhet för återinläggning vid efterföljande uppföljningar efter justering för confounders”, skriver forskarna.
Det där “efter justering för confounders” är viktigt. Kritiker av resultat som dessa hävdar att uppgifterna förklaras av att personer med allvarligare symtom tar läkemedlet medan personer med mindre allvarlig psykos slutar ta läkemedlet – även om det inte finns några bevis för att så är fallet.
Forskarna gjorde dock sitt bästa för att ta hänsyn till denna möjlighet genom att justera sin modell för att ta hänsyn till faktorer som den specifika diagnosen och/eller symtomens svårighetsgrad i utgångsläget. Detta kallas “kontroll för” eller “justering för” den störande faktorn.
Harrow et al. kontrollerade denna förväxlingsfaktor genom att kontrollera för “prognostiska potentialer”. Vid den första interaktionen bedömdes deltagarna med flera “prognostiska” mått (Valliant, Stephen’s Symptomatic Prognostic Index och Zigler’s Prognostic Index). Dessa mått gjorde det möjligt för forskarna att sortera deltagarna i dålig respektive måttlig prognostisk potential – eller sannolikhet för återhämtning. Måtten omfattade saker som symtomtyngd och utbildningsnivå; ålder, kön, ras, drog- och alkoholanvändning, civilstånd och antalet tidigare sjukhusinläggningar räknades också in.
“Även när man kontrollerar för förväxlingsfaktorer som beror på indikationen för förskrivning av antipsykotisk medicinering, klarar sig deltagare med schizofreni och affektiv psykos bättre än deras medicinerade kohorter.”
Enligt forskarna har vissa studier visat att vissa patienter får en kortsiktig fördel av att använda antipsykotiska läkemedel. De flesta av dessa studier äger rum under några veckor till månader. Människor som diagnostiserats med schizofreni, bipolär sjukdom och till och med depression förskrivs dock ofta antipsykotiska läkemedel för långvarig användning – i många fall för resten av livet.
Men forskning om långtidsresultat har gett en oroande bild. Enligt Harrow et al. “Flera studier tyder på att efter 2/3-års antipsykotisk behandling börjar personer med schizofreni och affektiv psykos som inte ordinerats antipsykotisk medicinering prestera bättre än patienter med dessa ordinerade antipsykotiska läkemedel”.
Så varför är det då så att det är förknippat med sämre resultat att ta ett antipsykotiskt läkemedel? Enligt Harrow et al. kan antipsykotikainducerad dopaminöverkänslighetspsykos spela en roll. Eftersom antipsykotika blockerar dopaminreceptorer kan kroppen kompensera genom att öka känsligheten för dopamin. Detta kan i sin tur orsaka ökad psykos. Enligt Harrow et al. kan 30 % av personer med schizofreni som tar antipsykotika drabbas av superkänslighetspsykos. 70 % av dem som diagnostiserats med “behandlingsresistent” schizofreni kan drabbas av den.
Harrow, Jobe och Tongs resultat stämmer överens med en växande mängd litteratur som anser att långvarig användning av antipsykotika är skadlig snarare än skyddande. Harrow och Jobe har tidigare publicerat 15- och 20-årsresultaten från denna studie, vilka båda överensstämde med detta resultat.
Wunderinks studie av patienter med psykos i första episoden visade också att patienter som slutade med antipsykotika hade dubbelt så stor sannolikhet att återhämta sig som de som fortsatte att ta dem. Forskare har också funnit att en stor andel av patienterna inte upplever några ytterligare psykotiska episoder trots att de inte tar antipsykotika; detta har lett till att man erkänner att antipsykotika är onödiga för åtminstone en viss grupp patienter.
Sammanfattningsvis skriver Harrow, Jobe och Tong:
“Dessa och tidigare uppgifter tyder på att antipsykotika efter två år inte längre minskar psykotiska symtom och att deltagare som inte tar antipsykotika presterar bättre.”
Peter Simons
Du finner originalartikeln på Mad in America här.
****
Harrow M, Jobe TH, Tong L. (2021). Tjugoårseffekter av antipsykotika vid schizofreni och affektiva psykotiska störningar. Psychological Medicine, 1-11. https://doi.org/10.1017/S0033291720004778 (länk)
Om författaren: Peter Simons var akademisk forskare inom psykologi. Nu försöker han som vetenskapsskribent ge lekmännen en inblick i den psykiatriska forskningens ibland outgrundliga värld. Som redaktör för bloggar och personliga berättelser på Mad in America värdesätter han berättelser från dem som har levd erfarenhet av det psykiatriska systemet och hoppas kunna skapa alternativ till den biomedicinska modellen.
