Motbevisad teori om kemisk obalans leder till sämre behandlingsutfall vid depression

1
336

Av Ana Florence, PhD, 2020-08-04. Översättning av Ann-Cathrine Persson.

En ny studie visar att biologiska förklaringsmodeller till depression, däribland den motbevisade teorin kring ”kemisk obalans”, leder till låga förväntningar om förbättrat mående och till fler depressiva symtom efter behandling.

En ny studie, publicerad i ”Journal of Affective Disorders”, visade att de patienter som trodde att kemisk obalans i hjärnan var orsaken till depression fick sämre resultat av sin behandling. Studien leddes av Hans S. Schroder, postdoktor och kliniker vid Harvard Department of Psychiatry.

Resultatet av studien, med ett urval om 279 personer som deltog i ett omfattande program för kognitiv hälsa, visade att tilltron till teorin om kemisk obalans som skäl till depression var knutet till lägre förväntningar på behandlingen samt att behandlingens trovärdighet uppfattades som lägre.

Dessutom fann forskarna att tron på biologiska orsaker till depression var ett predikativ för fler depressiva symptom i slutet av behandlingen. Schroder och hans kollegor skriver:

”Våra forskningsfynd ligger i linje med samlad evidens om att övertygelse kring biogenetiska skäl, likt tron på den kemiska obalansen, är kopplat till lägre förväntningar på ett förbättrat mående, speciellt bland de som har de mest besvärande symptomen.”

Många olika förklaringar kring skälen till känslomässigt lidande har föreslagits. På senare år har den psykosociala modellen, som betonar förhållandet mellan miljö och personlighetsdrag, blivit allmänt vedertagen. Dock fortsätter biologiska förklaringsmodeller att dominera och stöds av både professionella såväl som tjänsteanvändare.

Trots ökad evidens för att biologiska förklaringsmodeller till känslomässigt lidande inte minskar stigma och att de saknar vetenskaplig trovärdighet – det finns inga bevis för att kemisk obalans orsakar psykiska sjukdomar i hjärnan – är denna övertygelse vida spridd. Den inaktuella teorin kring kemisk obalans, som förespråkades flitigt av läkemedelsbolagen, fortsätter att dominera webbsidor om psykisk hälsa och har kopplats till både ökat förskrivande av antidepressiva läkemedel och ökade svårigheter att trappa ner medicineringen.

Schroder och hans kollegor hävdar att tron på biologiska förklaringar kan ge motsatta effekter på behandlingsutfall. Forskning visar att personer som förklarar sitt känslomässiga lidande genom kemisk obalans i hjärnan kan känna sig mindre hoppfulla inför att de kanske kan komma att må bättre och även uppleva sig ha mindre kontroll över sin återhämtningsprocess.

Enligt författarna leder förklaringen om den kemiska obalansen till en essentialistisk förståelse för det känslomässiga lidandet, med innebörden att personer tror att deras svårigheter kommer ur egenskaper som inte kan förändras: ”tron på biogeniska skäl och förklaringar kan oavsiktligt leda till en pessimistisk syn på behandlingsprognos”, förklarar de. Dessutom leder förklaringen om den kemiska obalansen till lägre förväntningar på psykoterapi och högre tilltro till fördelarna med medicinering.

Detta är den första studien som utvärderar om det finns ett förhållande mellan tron på biologiska orsaker till känslomässigt lidande och behandlingsutfall i en verklig miljö. Författarna satte upp hypotesen om att det i urvalet om 279 personer, ”skulle tron på biogenetiska skäl vara åtminstone lika understödd som tron på psykogenetiska skäl” […] skulle förhållandet vara negativt mellan dessa trossatser och förväntningarna på behandling samt uppfattad tillförlitlighet hos behandlingsprogrammet […] en större tro på biogenetiska skäl predicerade sämre behandlingsutfall.”

Genom en rad mätningar och skalor kring individens uppfattning om skälen till depression och förväntningarna på behandling, diagnostiska verktyg, och självrapporterad psykiatrisk historik, kunde författarna genomföra en serie olika statistiska test för att fastställa förhållandet mellan tron på etiologiska skäl och behandlingsutfall.

Behandlingsprogrammet innehåll ett brett spektrum av insatser, inklusive medicinering, gruppterapi och case mangement. Individer låg inlagda under i snitt 12,6 dagar och majoriteten var diagnosticerade med svår depressiv sjukdom.

Författarna fann att mindre gynnsamma behandlingsprocesser hade en koppling till stödet för den biologiska trossatsen:

”För individer med fler depressiva symptom, var både tron på kemisk obalans och genetiska skäl associerat med lägre förväntningar på behandlingen och lägre upplevd tillförlitlighet”. Vi fann också bevis för att tron på den kemiska obalansen, men inte tron på genetiska skäl eller psykogenetiska skäl, predicerade fler depressiva symtom efter det korta behandlingsprogrammet vid en mätning av depression under två veckor, men inte vid mätning under 24 timmar.”

Antagandet av sådana trossatser kan förklaras av det vida spridna narrativet om den kemiska obalansen där hypotesen presenteras inte bara bland professionella inom psykisk hälsa men också i media, i TV-reklam och i kampanjer kring folkhälsa. Dessutom, var nästan alla deltagare i studien ordinerad åtminstone en sorts psykofarmaka, som möjligen förstärkte tron på den biologiska etiologin:

”Att enbart medicineras kan förstärka de förmodade biokemiska ursprungen till problemen. Om så är fallet kan omfattande psykiatrisk vård förstärka tron på de biogenetiska skälen hos svårt deprimerade patienter – de som är mest känsliga för de negativa konsekvenserna av dessa trossatser”.

Denna studie ger relevanta bevis för att teorin om den kemiska obalansen som orsak till känslomässigt lidande kan ha negativ påverkan på psykoterapeutiska processer och utgöra ett hinder för förbättring. Studien måste läsas tillsammans med det ökande underlaget av bevis för att psykofarmaka kan ge handikappande effekter över lång tid, orsaka svåra utsättningssymptom och leda till en marginell, om ens någon, förbättring jämfört med placebo.

Det är både lägligt och angeläget att mottagningar, kliniker och beslutsfattare ser över hur behandlingsalternativ diskuteras, vilka budskap som ske ges till allmänheten och vilka typer av behandling som effektivt ökar hoppet om att återhämtning är möjlig.

Ann-Cathrine Persson

Schroder, H. S., Duda, J. M., Christensen, K., Beard, C., & Björgvinsson, T. (2020). Stressors and chemical imbalances: Beliefs about the causes of depression in the acute psychiatric treatment sample. Journal of Affective Disorders. 537-545.

Originalartikeln av Ana Florence finner du här.

1 COMMENT