Depression – det är inte bara du: diagnos på ett omänskligt samhälle av Johann Hari

5
332

Journalisten Johann Hari har lidit av depression sedan han var liten, och började äta anti-depressiv medicin i tonåren. Men varje år behövde dosen ökas, och Johann, som själv är samhällsvetare, började fundera över orsakerna.

Så Johann åkte ut på en tre år och över sextusen mil lång resa. Han gjorde över tvåhundra intervjuer med några av världens mest framstående samhällsvetare, men också med helt vanliga människor som befunnit sig på botten och tillfrisknat. Han hamnade på alla möjliga ställen som han från början aldrig hade anat att han skulle hamna på: en amish-by i Indiana, ett hyreshus i Berlin som gjort uppror, en brasiliansk stad som förbjudit reklam och ett laboratorium i Baltimore som arbetar på ett helt oväntat sätt.

När jag till slut förstod vad det är som pågår med mig och med många som mig upptäckte jag att det finns riktiga antidepressiva läkemedel som väntar på oss. De ser inte ut som de kemiska antidepressiva som fungerar så dåligt för så många av oss. De här går inte att köpa eller stoppa i sig. Men de skulle kunna betyda början på en äkta väg bort från vårt lidande.

Fakta

  • Format: Inbunden
  • Språk: Svenska
  • Antal sidor: 335
  • Utgivningsår: 2019
  • Upplaga: 1
  • Förlag: Bazar Förlag
  • Översättare: Olov Hyllienmark
  • Originaltitel: Lost connections: Uncovering the real causes of depression
  • Medarbetare: Timrén, Anders (form)
  • Dimensioner: 230 x 160 x 30 mm
  • Vikt: 551 g
  • SAB: Do
  • ISBN: 9789170285363

Om författaren

Johann Hari är författare och journalist. Han har bland andra skrivit för New York Times, Los Angeles Times, The Guardian och Le Monde. Han har två gånger utsetts till Newspaper Journalist of the Year av Amnesty International i Storbritannien för sina reportage om kriget i Kongo och brott mot mänskliga rättigheter i Dubai. Johann är återkommande gäst i programmet Real Time with Bill Maher (HBO) där han medverkar i panelen. Hans TED Talk, Everything You Think You Know About Addiction Is Wrong, har över 13 miljoner visningar och kan ses på ted.com.

5 COMMENTS

  1. Också det där med att skapa sin egen eller andras psykiska ohälsa genom ytlighet, eller att något inte känns äkta, tyckte jag var spännande, relevant och underdiskuterat. Boken kommer in på det.

  2. Om ni tycker jag kommenterat för mycket angående den här boken får ni säga till. Men jag ville bara tillägga en sista grej.

    Snöbollseffekten som nämns i boken har jag inte hört nämnas någon annanstans. Den var intressant att tänka omkring i förhållande till psykisk ohälsa, psykiatri men också hur mänskor vanligen uppfattar saker och ting i samhället eller kring individen, individen kontra kollektivet, ansvar osv. Min erfarenhet är nog att nästan en omvänd förståelse av snöbollseffekten är vad som uttrycks både om psykisk ohälsa, psykiatri, att allt ansvar ligger på individen att sörja för att egna behov tillgodoses. Inte här på madinsweden dock, eller motsvarande internationella sidor.

  3. Jag är nästan färdig med denna mycket läsvärda bok och tänkte, innan jag glömmer det, göra en reflektion av den snarare än en recension. Det är mycket som avhandlas i boken och som hela tiden backas upp av forskning, studier och intervjuer, + personliga erfarenheter. Det mesta, om inte allt, som läggs fram är som en anti-tes mot vad som hålls för sanning idag, liksom det mesta jag själv mött. Det är ju lite deprimerande i sig. Det var inget nytt för mig i själva slutsatserna, kring vad som orsakar depression och liknande. Vad som är skyddande och läkande, osv. Att psykofarmaka och även kbt(går ju att läsa kapitlet om naturen och det antropologiska exempelvis) är skadligt var ju ingen nyhet det heller.

    Jag gillade nog särskilt när forskare som intervjuades i boken använde ordet oförlåtligt. Som när analyserna kring varför “en felbalans i hjärnkemin” avhandlades nämndes. Enligt boomer-gubb-psykoanalytiker(psykoanalytiska föreningen) och deras anhängare i sverige är ju all slags oförlåtlighet ett tecken på sjukdom eller störning. Många boomer-gubbar (och deras självömkande beundrarskara) verkar ha för vana att blanda samman dominans och fascistoid personlighet, varav det senare är det enda som passar bra in på dem själva. T.ex. genom stereotypiserande och det konformistiska 11:e-jantelagsbundna. Som tur är känns exempeln, till skillnad från psykoanalytiska föreningen och mainstream-psykiatri i sverige, lättbegripliga och verklighetsförankrade Ska bli intressant att höra om någon förlåtelsetroende psykiatri-arbetare lyckas avfärda boken som “detta ligger nära scientologi”/”flum”. Dom kanske “bara lyder order” och är glada att ha någonstans att gå, i den naiva tron att rastlöshet är något “allmängiltigt”.

    Rekommenderar boken och det var kul att den översatts till svenska och finns i så många exemplar att låna gratis.