Silje Marie Strandberg var allvarligt psykiskt sjuk. Hon hade tunga psykiatriska diagnoser som schizoaffektiv och dissociativ störning. Hon hörde röster, hallucinerade, hade ett allvarligt självskadebeteende, hade ätstörningar och försökte upprepade gånger ta sitt liv. Hon var så sjuk att ingen trodde att hon någonsin skulle bli frisk. Men efter tio år inom psykiatrin, tio år med tvångsvård, isolering, bältesläggning, elchockbehandlingar och tung medicin, återhämtade hon sig slutligen helt. Den stora skillnaden blev psykiatrisköterskan, Lone, som gick längre än vad som var vanligt och accepterat när det gäller närhet och personligt engagemang. Det framstår närmast som ett mirakel. Historien är unik, även utanför Norges gränser. Silje Marie och Lone presenteras som en framgångssaga. So en historia om hopp. En solskenshistoria. Och historian är allt detta. Men det är också en historia om en ung flicka med en sönderfallen självkänsla som mist 10 år av sitt liv. Varför gick allt så fel? Hade hon behövt genogå det som hon själv kallar för “10 år av tortyr”. Det är dessa frågor Silje Marioe letar efter svar på i dokumentärfilmen “Lykkepillen”.
- Produktion: Colorbar.
- Producent: Øyvind Torjusen
- Regissör: Inger Lene Stordrange
- Utgivningsår: 2017.
- Längd: 39 min.
Läs mer och se filmen här.
……………………………………………….
Silje Marie Strandberg var 16 år när någon hittade henne kollapsad på skolans toalett. Hon blev inlagd inom psykiatrin med måttlig depression och började med “lyckopiller” Det blev starten på 10 års tortyr.
“Det jag egentligen behövde var att någon berättade för mig att det inte var mitt fel, att det inte var något fel med mig. Jag behövde få bearneta det jag hade varit med om. Jag behövde bygga upp min självtillit igen.” / Silje Marie Strandberg
