• AKTUELLT •
I en slutreplik i Dagens Medicin riktar forskare från flera universitet fortsatt kritik mot Socialstyrelsens riktlinjer för psykiatrisk vård. De menar att riktlinjerna i praktiken bidrar till ett mer begränsat behandlingsutbud – trots att de inte är avsedda att styra enskilda behandlingsval.
I en slutreplik i Dagens Medicin svarar forskare från flera svenska universitet på Socialstyrelsens bemötande av kritiken mot en ökad likriktning inom psykiatrin. De menar att diskussionen inte bara handlar om hur riktlinjer är tänkta att användas – utan om vilka konsekvenser de faktiskt får i praktiken.
Forskarna välkomnar att Socialstyrelsen lyfter vikten av en saklig diskussion och att riktlinjer uppdateras i takt med ny forskning. Samtidigt anser de att myndigheten inte fullt ut bemöter kärnan i kritiken: att riktlinjer, även om de formellt är avsedda som stöd på gruppnivå, i praktiken får en styrande effekt på vårdens innehåll.
Från rekommendation till styrning
Enligt forskarna omsätts riktlinjer i praktiken i vårdprogram, styrdokument, upphandlingar och utbildningssystem. I denna övergång riskerar rekommendationer att bli styrande, vilket leder till ett mer begränsat och ensidigt behandlingsutbud.
De pekar på att detta inte bara påverkar vilka behandlingar som erbjuds patienter, utan även rekrytering, utbildning och forskning. Exempelvis kan möjligheterna att utbilda sig inom vissa terapiformer, som psykodynamisk terapi, minska när dessa prioriteras ned i riktlinjerna.
Risk för sämre matchning och kvalitet
När behandlare inte får använda den metod de har störst kompetens inom kan det, enligt forskarna, leda till att patienter erbjuds insatser som inte passar deras behov – eller ges med lägre kvalitet. Sammantaget riskerar detta att försämra vårdens effektivitet och kvalitet.
De ifrågasätter också hur kostnadseffektivitet används som grund för prioriteringar. En tysk studie med över 29 000 patienter visar, enligt forskarna, att kognitiv beteendeterapi och psykodynamisk korttidsterapi ger likvärdiga resultat både vad gäller minskade sjukskrivningar och vårdkostnader. Detta ligger i linje med en bred forskningslitteratur som pekar på jämförbara effekter mellan olika evidensbaserade psykoterapier.
Efterlyser bättre uppföljning
Forskarna framhåller att det i Sverige i stor utsträckning saknas systematisk uppföljning av både behandlingsresultat och kostnadseffektivitet i klinisk praktik. Om sådana faktorer ska vara styrande, menar de, krävs också att de faktiskt mäts och följs upp.
De varnar även för att en stark betoning på rangordning av behandlingsmetoder riskerar att både förenkla styrningen och göra riktlinjer snabbt föråldrade i takt med att ny forskning tillkommer.
Vill se bredare syn på evidensbaserad praktik
Avslutningsvis efterlyser forskarna en bredare diskussion om hur riktlinjer bör utformas. I stället för att främst rangordna metoder bör fokus, enligt dem, ligga på att skapa strukturer som möjliggör en verkligt evidensbaserad praktik – där olika behandlingsformer finns tillgängliga och där resultat följs upp systematiskt.
Länk till originalartikeln:
🔗 ”Riktlinjer formar vårdens praktik – även när det inte är tanken” (Dagens Medicin, 2026-03-23)
