• AKTUELLT •
I en intervju i tidningen SocialPolitik riktar psykiatern och psykoterapeuten Göran Högberg skarp kritik mot dagens psykiatri. Han menar att överanvändning av läkemedel, checklistor och formulär har trängt undan det som verkligen gör skillnad: lyssnande, relationer och mänskliga möten. En framtida psykiatri behöver, enligt Högberg, bygga mer på samtal, terapi och sammanhang – och mindre på livslång medicinering.
Psykiatrin har blivit ett system där formulär och checklistor ofta ersätter samtal och mänskliga möten. Det menar psykiatern och psykoterapeuten Göran Högberg, som efter ett långt yrkesliv nu efterlyser ett tydligt skifte i hur psykisk ohälsa förstås och behandlas.
Högberg riktar skarp kritik mot den omfattande och långvariga användningen av psykofarmaka i Sverige. Antidepressiva läkemedel var en gång tänkta som kortvariga behandlingar på tre till sex månader – i dag står patienter i genomsnitt på dem i nio år. Trots att över 1,2 miljoner svenskar får antidepressiva utskrivna pekar mycket statistik på att den psykiska ohälsan inte minskar.
Mediciner som standardlösning ifrågasätts
Enligt Högberg sätts läkemedel alltför ofta in som förstahandsåtgärd, ibland utan tillräcklig information om risker och biverkningar. Han pekar bland annat på emotionell avtrubbning, förlorad sexlust och i vissa fall ökad självmordsrisk och aggressivitet. Inte sällan behandlas biverkningar dessutom med ytterligare läkemedel.
Han har arbetat vid en specialiserad vårdcentral för nedtrappning av antidepressiva och beskriver hur en betydande grupp patienter får svåra och långdragna reaktioner efter utsättning – ibland långt efter att medicinen avslutats. Dessa personer är i behov av psykoterapeutiskt stöd, men möts ofta av bristande förståelse i vården.
Psykiska problem inte sjukdom
Högberg betonar att psykisk ohälsa är ett brett begrepp. Nedstämdhet och depression kan vara normala reaktioner på sorg, förlust, livskriser eller långvarig stress – inte tecken på en psykiatrisk sjukdom. När sådana tillstånd snabbt kategoriseras genom formulär riskerar människors livssituation, relationer och tidigare trauman att förbises.
Han menar att många läkemedelsbehandlingar skulle kunna undvikas genom fler samtal, bättre lyssnande och genom att involvera anhöriga. Här ser han också en viktig roll för civilsamhället, exempelvis genom sorggrupper, gemenskaper och stödjande miljöer där människor kan mötas utan att bli patienter.
Terapi och trauma i fokus
När det gäller unga människor är Högberg särskilt kritisk till läkemedelsanvändning. Ungdomars psykiska lidande sammanfaller ofta med intensiva utvecklingsfaser och livsförändringar snarare än stabila sjukdomstillstånd. Han pekar på forskning och klinisk erfarenhet som visar att terapi ofta har bättre effekt än medicin i denna grupp.
I sitt arbete med suicidala ungdomar har han sett ett tydligt mönster: bakom symtomen finns ofta trauma, såsom mobbning, våld eller övergrepp. Därför behöver psykiatrin bli betydligt bättre på att identifiera och behandla traumatisering, snarare än att enbart dämpa symtom.
Högberg arbetar bland annat med terapiformer som fokuserar på minnesåterkonsolidering – att hjälpa patienten att omforma och vidga sin inre berättelse genom att lyfta fram även stödjande erfarenheter. Vid psykotiska tillstånd menar han att även stark psykosmedicin bör användas tillfälligt, i kombination med terapi där patienten kan arbeta aktivt med sina upplevelser, exempelvis genom psykodrama.
En annan riktning för psykiatrin
Trots omfattande insatser ligger självmordstalen i Sverige relativt stilla över tid. Högberg ser detta som ett tecken på att vårdens inriktning behöver förändras. Akuta åtgärder kan rädda liv i stunden, men utan långsiktigt stöd, terapi och samverkan med familj och socialtjänst riskerar problemen att återkomma.
Hans vision för framtidens psykiatri är tydlig: färre mediciner, fler relationella insatser och ett större fokus på människors livsvillkor. Framför allt efterlyser han en psykiatri som lyssnar mer – och checkar av mindre.
Länk till reportaget:
🔗 Framtidens psykiatri: ”Fler möten mellan människor, mer lyssnande och färre checklistor” (SocialPolitik, 3 februari 2026)
