• AKTUELLT •
Det finns fungerande sätt att minska användningen av tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård och institutionsvård för barn och unga. En ny systematisk översikt från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) visar att relationellt bemötande, delaktighet och organisatoriska förändringar kan leda till mindre tvång, kortare vårdtider och färre självskador.
Det finns beprövade sätt att minska användningen av tvångsåtgärder inom både psykiatrisk vård och institutionsvård för barn och unga. Det handlar inte om fler säkerhetsrutiner eller striktare kontroll – utan om relationer, bemötande och en förändrad organisationskultur. Det visar en ny systematisk översikt från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU).
Tvångsåtgärder som avskiljning, fasthållning och fastspänning används i dag i situationer där barn och unga bedöms utgöra en risk för sig själva eller andra. Samtidigt är frågan djupt kontroversiell, eftersom den rör en grundläggande konflikt mellan barns rätt till självbestämmande och samhällets ansvar att skydda och vårda.
Relation och delaktighet i centrum
SBU:s översikt, framtagen inom ramen för ett regeringsuppdrag, visar att det finns interventioner som både kan förebygga och minska användningen av tvång i akuta situationer. Dessutom kan dessa arbetssätt bidra till kortare vårdtider och färre självskador.
Kärnan i de fungerande interventionerna är en värdegrund som betonar barns och ungas delaktighet, stödjande relationer och en trygg vårdmiljö. Personalen ges verktyg för att förstå barnets svårigheter, hantera konflikter förebyggande och hitta lösningar tillsammans med barnet – istället för att ta till tvång.
– Interventionerna handlar om relationer och bemötande samt organisation och ledarskap. De bygger på en syn där barn och unga ses som aktiva deltagare i sin vård, säger Uliana Hellberg, projektledare vid SBU.
Både individ och organisation behöver förändras
På individnivå kan insatserna till exempel handla om att barn får stöd i att hantera starka känslor, deltar i gemensam planering och problemlösning samt erbjuds kamratstöd.
Men lika viktigt är det organisatoriska arbetet. Enligt SBU krävs ett tydligt engagemang från ledningen, med beslut om att minska tvångsanvändning, satsningar på utbildning och kontinuerlig handledning av personal. Samarbete – både inom personalgruppen och med barn och deras familjer – samt systematisk uppföljning är avgörande faktorer.
– Ledningens stöd för förändringsarbete är centralt, liksom gemensamt ansvar och kontinuerlig uppföljning, säger Astrid Moell, barn- och ungdomspsykiater inom BUP heldygnsvård i Region Stockholm och sakkunnig i rapporten.
Internationell forskning – men kunskapsluckor kvarstår
Totalt inkluderades 36 vetenskapliga studier i översikten. Studierna var genomförda i USA, Kanada, Australien och Europa. Däremot identifierades inga tillräckligt välgjorda studier som analyserar hälsoekonomiska aspekter – ett område som enligt SBU behöver undersökas vidare.
Sammantaget visar rapporten att minskad användning av tvång inte är en fråga om bristande säkerhet, utan om hur vård och omsorg organiseras, leds och praktiseras. När relation, tillit och delaktighet sätts i centrum minskar behovet av tvång – till gagn för både barn, unga och personal.
Läs mer:
Så kan tvångsåtgärder minska inom psykiatrisk vård och institutionsvård för barn och unga. Statens beredning för social och medicinsk utvärdering, 2025-12-11.
Länk till rapporten:
Interventioner för att förebygga och minska tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga. Statens beredning för social och medicinsk utvärdering, 2025-12-11.
