• AKTUELLT •
En debattartikel i Dagens Medicin varnar för att psykoterapin i Sverige blir allt mer likriktad. Forskare och lärare menar att organisatoriska beslut gör att vissa evidensbaserade terapiformer trängs undan, vilket riskerar att begränsa både vårdens kvalitet och den kliniska utvecklingen.
En växande organisatorisk likriktning inom svensk psykiatri riskerar att försämra vårdkvaliteten och hämma kunskapsutvecklingen. Det skriver en grupp lärare och forskare i psykoterapi i en debattartikel i Dagens Medicin.
Debattörerna pekar på ett paradoxalt läge: samtidigt som forskningsstödet för psykodynamisk terapi (PDT) ökar vid vanliga psykiatriska tillstånd, marginaliseras metoden i praktiken inom både psykiatri och primärvård.
Organisatoriska beslut begränsar behandlingsutbudet
Enligt artikelförfattarna sker utvecklingen inte genom öppna evidensdiskussioner, utan genom lokala riktlinjer, vårdprocesser och rekryteringsprinciper där kognitiv beteendeterapi (KBT) ofta anges som självklar förstalinjebehandling, medan andra evidensbaserade metoder inte nämns alls.
Detta innebär att behandlingsalternativ utesluts redan på organisatorisk nivå, vilket enligt debattörerna begränsar vårdens innehåll och låser både klinisk utveckling och forskning till en dominerande modell.
De menar att Socialstyrelsens riktlinjer från 2016 och nationella vårdprogram från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) används som normerande dokument, trots att de är avsedda som stöd och inte som styrning av individuella behandlingsval, samt att forskningsläget har utvecklats sedan dess.
Konsekvenser i klinisk vardag
Debattartikeln beskriver hur likriktningen får konkreta följder: psykologer med PDT-inriktning anställs inte, terapeuter hindras från att använda sin kompetens, behandlingar avbryts av organisatoriska skäl och möjligheter till handledning och vidareutbildning minskar.
Detta anses strida mot principen om evidensbaserad praktik, som bygger på en kombination av forskning, professionell expertis och patientens behov och preferenser.
Små skillnader mellan terapiformer
Författarna framhåller att den samlade psykoterapiforskningen visar små eller inga skillnader i effekt mellan etablerade terapiformer vid vanliga psykiatriska tillstånd, och att ingen metod fungerar för alla patienter.
Att begränsa behandlingsutbudet riskerar därför att minska möjligheten att anpassa behandling efter individen samt att försvaga de miljöer där psykoterapi kan utvecklas och utvärderas.
Efterlyser uppdaterade riktlinjer
Debattörerna menar att riktlinjer och vårdprogram behöver uppdateras och i mindre grad fokusera på rangordning av metoder, och i stället prioritera systematisk uppföljning, lärande och professionell bedömning i dialog med patienten.
Frågan är enligt dem inte vilken metod som ska dominera, utan hur vården kan organiseras så att en verklig mångfald av evidensbaserad psykoterapi kan erbjudas och utvecklas över tid.
