Mad in America, 2023-06-16. Av: Tiffani Elliott. Svensk översättning: Lasse Mattila
Trots att den biomedicinska modellen hävdar att självidentifiering med psykiatrisk terminologi är avgörande för behandlingsprocessen vid psykisk ohälsa, visar en ny studie att självidentifieringen med psykiatriska diagnoser kan vara skadlig för ungas självkänsla.
En studie publicerad i Journal of Health and Social Behavior tar upp konsekvenserna av självidentifieringen med psykiatriska diagnoser – processen att bland annat använda psykiatriskt språk som “psykisk sjukdom” för att beskriva sina problem.
Det har länge pågått en debatt bland allmänheten, forskare och sjukvårdsvårdspersonal om huruvida det är stärkande och till hjälp för återhämtningen att ha en sjukförklarande psykiatrisk diagnos, eller om det faktiskt är skadligt för det psykiska välbefinnandet.
Sociologerna Lexi Harari, Sharon S. Oselin och Bruce G. Link använder sig av flera sociologiska teorier för att undersöka vilken inverkan självidentifiering med psykiatrisk terminologi har på ungdomar som upplever psykiska problem. Deras studie, som bygger på longitudinella data från högstadieelever i Texas, tyder på att det är skadligt för ungdomars självkänsla att identifiera sig med en psykiatrisk diagnos.
”Samtidigt som ett medicinskt perspektiv betonar vikten av ’sjukdomsinsikt’ och självidentifiering med psykiatriska diagnoser för uppnåendet av psykiskt välbefinnande och återhämtning, föreslår ett sociologiskt perspektiv – som bland annat bygger på stämplingsteori och teorier om självidentifiering och stigmaresistens – att självidentifiering med psykiatriskt språk kan få negativa konsekvenser för självkänslan,” skriver författarna.
Enligt den medicinska modellen är det viktigt att förstå sig själv i psykiatriska termer eftersom det ger “sjukdomsinsikt” eller gör att man kan förstå sin ångest genom att acceptera en diagnos på ’psykisk sjukdom’. Denna acceptans antas inom den medicinska modellen främja hjälpsökande och bidra till framgångsrika behandlingsresultat. Utifrån “sjukdomsinsikt”-perspektivet bör självidentifiering med en psykisk sjukdom förbättra självkänslan, enligt modellen.
Detta perspektiv kritiseras dock, bland annat utifrån att när någon avvisar en psykiatrisk diagnos anses denne ofta inte förstå sin ’sjukdom’ fullt ut, eller så anklagas han/hon för att vägra behandling. Ibland anses avvisandet till och med vara ett symtom på psykisk sjukdom i sig, vilket föranleder ytterligare medicinsk behandling.
I kontrast till den medicinska modellen granskar forskarna, utifrån ett sociologiskt perspektiv, kritiskt de negativa sociala konsekvenserna av självidentifiering med psykiatriska diagnoser. I sin granskning använder forskarna bland annat en modifierad stämplingsteori för att belysa det dömande och den negativa behandling som människor ofta utsätts för efter att ha blivit stämplade med en psykiatrisk diagnos i en klinisk miljö.
Forskarna utgår också från teorin om självidentifiering för att undersöka de negativa konsekvenser som psykiatriska diagnoser har på det psykiska välbefinnandet.
Vidare tillämpar forskarna teorin om stigmaresistens, som innebär att människor ofta väljer att avvisa diagnoser för att undvika negativa stereotyper som ofta förknippas med psykiatriska diagnoser och ’psykisk sjukdom’. Enligt detta perspektiv förväntas självidentifieringen med en psykiatrisk diagnos skada självkänslan.
Med utgångspunkt i de olika perspektiven skapade forskarna ett test för att undersöka om självidentifiering med psykiatriska diagnoser leder till bättre eller sämre självkänsla för ungdomar i åldern 11-14 år. För att göra detta genomförde forskarna en skolintervention i Texas för att utbilda eleverna om psykisk hälsa och minska negativa föreställningar om människor som lider av ’psykisk sjukdom’.
Forskarna samlade in data för att se om ungdomarna själva identifierade sig med eller höll med om påståendet: “Jag har en psykisk sjukdom.” Under två år följde forskarna upp elevernas personliga erfarenheter av självidentifiering för att spåra om ungdomarna (1) antog en identitet utifrån diagnosen, (2) konsekvent upprätthöll en identitet utifrån diagnosen, (3) släppte identiteten utifrån diagnosen eller (4) aldrig identifierade sig med diagnosen. Med hjälp av den erhållna informationen testade forskarna sedan om det att ha en identitet utifrån diagnos förbättrade eller skadade självkänslan över tid.
Resultaten stöder det sociologiska perspektivet eftersom självidentifiering med en diagnos visade sig vara skadligt för ungdomars självkänsla. Specifikt betonar författarna att:
”Det är självidentifieringen med en diagnos i sig som är särskilt skadlig för självkänslan, både på kort och lång sikt.”
Studiens resultat visar att ungdomar som slutade identifiera sig själva med en psykiatrisk diagnos hade förbättrad självkänsla. Detta ger ytterligare stöd för det sociologiska perspektivet som visar att självidentifiering med psykiatriska diagnoser i allmänhet är skadlig för ungdomars självkänsla. I förlängningen kan det alltså vara positivt att avstå från att identifiera sig med dessa diagnoser. Forskarna fann inga skillnader i självkänsla baserat på deltagarnas bakgrund, etnicitet eller socioekonomiska status.
Eftersom studien genomfördes i ett skoldistrikt i Texas och fokuserade på en åldersgrupp på mellanstadiet (11-14 år), representerar dess resultat inte ungdomars erfarenheter i hela landet.
Trots begränsningarna i studien är dess resultat av yttersta vikt bland annat på grund senare tids kraftiga ökning av screeningsverktyg för psykisk ohälsa och överdiagnostisering av psykiska ohälsa hos barn och ungdomar. Medvetenhet om skadorna av självidentifiering med psykiatriska diagnoser är också viktig eftersom vårdgivare i behandlingsmiljöer ofta antar att självidentifieringen underlättar behandlingsprocessen vid psykisk ohälsa och förbättrar det psykiska välbefinnandet.
Erfarenhetsexperter och psykiatriöverlevare som har en personlig erfarenhet av att ha navigerat i det psykiatriska sjukvårdssystemet berättar dock att psykiatriska diagnoser ofta leder till känslor av hopplöshet och fångar individer i ett system som övermedicinerar deras lidande.
Forskarna konstaterar att både yrkesverksamma och det psykiatriska vårdsystemet måste ta hänsyn till de komplexa sätt på vilka erkännandet, införandet och acceptansen av psykiatriska diagnoser kan skada psykiskt välbefinnande och självkänsla, särskilt bland unga som är i en kritisk fas av identitetsutvecklingen.
****
Harari, L., Oselin, S. S., & Link, B. G. (2023). The Power of Self-Labels: Examining Self-Esteem Consequences for Youth with Mental Health Problems. Journal of Health and Social Behavior, 002214652311759. https://doi.org/10.1177/00221465231175936 (Länk)
