Mad in America, 2024-05-21 Av: Richard Sears. Svensk översättning: Lasse Mattila
Forskning från University of Bordeaux visar hur negativa barndomsupplevelser ökar sannolikheten för ADHD-symtom hos franska studenter.
I en ny studie publicerad i Journal of Child and Adolescent Trauma konstateras att negativa barndomsupplevelser (ACE) är kopplade till ADHD-symtom hos franska universitetsstudenter. Den aktuella forskningen, som leddes av Ashlyn Schwartz från University of Bordeaux, visar också att ADHD-symtom är mer sannolika vid exponering för flera typer av ACE. Sexuella övergrepp, känslomässig försummelse, fysisk försummelse och mobbning var de ACE:s som hade störst samband med ADHD-symtom.
“Efter att ha kontrollerat för potentiella störande faktorer ökade varje ökning av ACE-exponeringen risken för ADHD-symtom”, skriver författarna. “Resultaten tyder på att ACE ökar risken för att utveckla ADHD-symtom bland universitetsstudenter och har viktiga konsekvenser för förebyggande och klinisk praxis.”
Denna forskning som kopplar ADHD-symtom till ACE utmanar synen på ADHD som en rent neurobiologisk störning som kräver farmakologisk behandling. Genom att visa att ADHD-symtom kan påverkas avsevärt av trauma utmanar denna studie uppfattningen att ADHD-symtomen är rent biologiskt drivna och oföränderliga. Dessutom komplicerar resultaten vissa principer inom neurodiversitetsrörelsen, som förespråkar acceptans av neurologiska skillnader utan att nödvändigtvis ta hänsyn till effekterna av miljöfaktorer som trauma.
Istället stärker forskningen psykologiska perspektiv som ser ADHD-symtom vara relaterade till neurologisk utveckling och som ett resultat av ett komplext samspel mellan individuella neurologiska anlag och deras relationella och sociala miljöer. Detta perspektiv understryker vikten av att ta hänsyn till sociala faktorer och trauma i bedömning och behandling, och förespråkar ett mer holistiskt och integrerat synsätt.
Målet med den aktuella studien var att undersöka sambandet mellan ACE och ADHD-symtom hos studenter. Författarna ville också undersöka sambandet mellan exponering för flera ACE och ADHD-symtom, samt sambandet mellan specifika typer av ACE och ADHD-symtom.
I det aktuella arbetet användes data från Students Health Research Enterprise (i-Share), en självrapportundersökning online som är tillgänglig för franska universitetsstudenter. I-Share samlar in data om ACE, psykisk hälsa, substansanvändning, riskbeteenden och demografisk information. Studenterna gör en baslinjemätning när de registrerar sig för i-Share och uppmanas att genomföra årliga uppföljningar.
För att vara berättigad till i-Share måste studenten vara inskriven vid ett franskt universitet eller högre utbildningsinstitution, vara minst 18 år gammal och kunna läsa franska. I den aktuella studien användes baslinjedata som samlades in mellan september 2018 och oktober 2021.
Författarna skapade nio ja/nej-kategorier av ACE, inklusive känslomässiga övergrepp, fysiska övergrepp, sexuella övergrepp, känslomässig försummelse, fysisk försummelse, föräldrars skilsmässa, föräldrars missbruk, föräldrars psykiska sjukdom och mobbning. Därefter delade de in deltagarna i fyra grupper: ingen ACE, en typ av ACE, två typer av ACE och tre eller fler typer av ACE.
ADHD-symtomen mättes med hjälp av Världshälsoorganisationens Adult Self Report Scale (ASRS). Denna består av 6 frågor: 4 mäter hur ofta deltagaren ägnar sig åt ouppmärksamma beteenden och 2 mäter hyperaktiva/impulsiva beteenden. Deltagarna besvarar varje fråga på en 5-gradig skala, där 0 = aldrig och 4 = ofta. En poäng mellan 18 och 24 utgör en kliniskt relevant gräns.
Forskarna undersökte också uppgifter om andra variabler än ACE som kunde bidra till utvecklingen av ADHD-symtom. Dessa variabler inkluderade kön, hur länge de hade gått på universitet, socioekonomisk status under tonåren, om de någonsin hade konsumerat tobak, om de någonsin hade använt olagliga droger, om de någonsin hade använt cannabis och om de hade en historia av depression eller ångest.
Författarna använde data från 1 062 deltagare i den aktuella undersökningen. Majoriteten av deltagarna var kvinnor (81,4 procent). 30,6 procent rapporterade ingen ACE, 29,6 procent rapporterade en typ av ACE, 19,2 procent rapporterade två typer av ACE och 20,6 procent rapporterade tre eller flera typer av ACE. 38,3 procent av deltagarna rapporterade psykisk sjukdom hos föräldrarna och 32,5 procent rapporterade skilsmässa hos föräldrarna.
Alla andra typer av ACE hade signifikant lägre antal rapporterade enligt följande: mobbning (18,5 procent), känslomässig försummelse (14,6 procent), känslomässiga övergrepp (12,8 procent), sexuella övergrepp (11,6 procent), fysiska övergrepp (10,8 procent), föräldrars missbruk (9,1 procent) och fysisk försummelse (6,7 procent). 5,13 procent rapporterade ADHD-symtom. 12,4 procent rapporterade en depressionsdiagnos och 14,1 procent rapporterade en ångestdiagnos.
ACE var signifikant associerat med ADHD-symtom. Efter justering för sociodemografiska variabler, psykisk hälsa och substansanvändning var det 2,1 gånger mer sannolikt att deltagare som hade en typ av ACE rapporterade ADHD-symtom än de som inte hade någon ACE. De som hade två ACE-typer var 4,5 gånger mer benägna att rapportera ADHD-symtom, och de som hade tre eller fler ACE-typer var 5,2 gånger mer benägna att rapportera ADHD-symtom.
Deltagare med tre eller fler ACE-typer var också betydligt mer benägna att rapportera en depressions- (4,9 gånger så sannolikt) eller ångestdiagnos (3,7). De enskilda ACE som var mest förknippade med ADHD-symtom var sexuella övergrepp (2,3 gånger mer sannolikt), känslomässig försummelse (2,5), fysisk försummelse (2,5) och mobbning (2,5).
Författarna konstaterar att det finns flera begränsningar i den aktuella studien. Deltagarurvalet var inte representativt för befolkningen, och vissa grupper som löper störst risk att drabbas av ADHD (män och personer med låg socioekonomisk bakgrund) var underrepresenterade. ASRS mäter endast ADHD-symtom och är inte detsamma som en ADHD-diagnos. Flera “överväldigande stressande” händelser som sannolikt bör betraktas som ACE undersöktes inte i den aktuella studien, däribland allvarliga ekonomiska svårigheter, våld i nära relation mellan föräldrarna, föräldrars fängelsevistelse, kroniska funktionsnedsättningar, exponering för krig/migration och etnisk diskriminering/rasims.
Att uppgifterna var självrapporterade innebär också att forskarna inte kunde avgöra om ADHD-symtomen fanns före ACE. Författarna noterar att även om resultaten här kan peka på att ACE orsakar ADHD-symtom, är det lika troligt att barn som uppvisar ADHD-symtom är mer benägna att ha ACE. Barn som saknar självkontroll kan till exempel vara mer benägna att utsättas för mobbning och hårda bestraffningar från vuxna.
Författarna drar slutsatsen:
“Resultaten tyder på att universitetsstudenter med ACE-exponering har en ökad risk för ADHD-symtom och att vissa ACE-typer (sexuella övergrepp, emotionell försummelse, fysisk försummelse och mobbning) kan bidra till större risk. Det behövs mer longitudinell forskning för att förstå hur sambandet mellan ACE och ADHD-symtom ser ut i tiden och för att på bästa sätt identifiera faktorer som kan förbättra interventioner och förebyggande insatser.”
Tidigare forskning har visat att ACE kan ha livslånga negativa hälsokonsekvenser. Exponering för ACE ökar sannolikt risken för depression, psykos och självmord. ACE har kopplats till dålig sömn, sämre skolresultat och känslomässiga/beteendemässiga problem. Viss forskning har visat att svåra barndomserfarenheter till och med kan förändra stressrelaterade genuttryck.
För närvarande kan inga biomarkörer identifieras på ett tillförlitligt sätt för ADHD, vilket innebär att forskarna inte kan peka på något som objektivt kan testas med biomedicinska åtgärder. Tidigare forskning har visat att ADHD sannolikt är overdiagnoöverdiagnostiserad vilket innebär att vårdtagare i onödan utsätts för läkemedel som har kopplats till hjärt- och kärlsjukdomar. En forskningsstudie visade att barn som uppvisade identiska symtom fick mycket olika resultat beroende på om de fick en ADHD-diagnos eller inte, där de som fick en diagnos hade sämre livskvalitet och en ökad risk för självskadebeteende.
****
Schwartz, A. et. al. (2023). Adverse Childhood Experiences and ADHD Symptoms Among French College Students. Journal of Child and Adolescent Trauma 16 1109-1117. (Länk)
