Vid självmordstankar kan sjukhusvistelse skada lika mycket som hjälpa

0
92

Mad in America, 2024-02-05 Av: Peter Simons. Översättning: Lasse Mattila

Sjukhusvistelse minskade inte risken för dödliga eller icke-dödliga självmordsförsök under det kommande året.

En ny studie visar att sjukhusvård i samband med självmordstankar skadar ungefär lika många människor som den hjälper. Om sjukhusvistelsen sker omedelbart efter ett självmordsförsök kan den dock vara till något större hjälp.

I genomsnitt fann forskarna att sjukhusvistelse inte minskade en persons risk för dödliga eller icke-dödliga självmordsförsök (SA) under det kommande året. Istället ökade sjukhusvistelsen risken för SA hos ungefär en fjärdedel av dem som upplevde det (minskad risk för SA hos 28,1 %, men ökad risk hos 24 %).

Forskarna delade sedan in deltagarna i två grupper: de som lades in på sjukhus omedelbart (inom 24 timmar) efter en SA, och de som lades in på sjukhus inom en vecka efter en SA.

Forskarna fann att sjukhusvistelse i genomsnitt inte hjälpte om SA hade inträffat för mer än ett dygn tidigare. Men om SA precis hade inträffat var sjukhusvistelsen förknippad med en liten minskning av sannolikheten för ytterligare försök (en minskning med 7,5 %).

De som hade självmordstankar (SI) men inte hade gjort något faktiskt försök hade inte heller någon nytta av sjukhusvistelsen, även om de lades in omedelbart efter att ha haft dessa tankar.

“Resultaten av denna studie tyder på att psykiatrisk sjukhusvistelse är förknippad med minskad genomsnittlig SA-risk omedelbart efter en SA men inte efter andra nyligen inträffade SA eller SI”, skriver forskarna.

Forskarna menar därför att sjukhusvård endast är motiverat för patienter som just har gjort ett självmordsförsök. För patienter som har självmordstankar eller som gjorde ett försök för flera dagar sedan är det lika sannolikt att sjukhusvistelse skadar som att den hjälper.

Studien genomfördes av Harvardforskaren Ronald C. Kessler och publicerades i JAMA Psychiatry.

I just denna studie gjordes ingen skillnad mellan de som lades in på sjukhus frivilligt och de som tvångsbehandlades. Tidigare forskning har visat att ofrivillig sjukhusvistelse ökar självmordsfrekvensen och minskar förtroendet, vilket gör patienter mindre benägna att engagera sig i mentalvårdstjänster senare. Andra studier har noterat att risken för självmord är störst omedelbart efter psykiatrisk sjukhusvistelse, och forskare har skrivit att “psykiatrisk vård kan, åtminstone delvis, orsaka självmord.”

I den aktuella studien tittade Kessler och hans kollegor på register från Veterans Health Administration (VHA) för att hitta alla besök på akutmottagningar eller akutmottagningar med SI och SA från 2010 till 2015. Detta inkluderade 196 610 personer (90,3 % män; 59,3 % vita). Av dessa var 140 546 (71,5 %) inlagda på sjukhus efter att ha haft SI eller SA. Forskarna följde sedan alla journaler under ett år för att avgöra om deltagarna upplevt ytterligare en SA.

Dessutom använde forskarna en maskininlärningsalgoritm för att skapa en prediktiv modell för att försöka identifiera dem som kan ha större nytta av sjukhusvistelse. Med hjälp av ett brett spektrum av grundläggande egenskaper och kovariater, inklusive specifika psykiatriska diagnoser och symtom, delade modellen in deltagarna i fyra grupper från mest sannolikt till minst sannolikt att dra nytta av sjukhusvistelse.

Forskarna menar att det mest förnuftiga tillvägagångssättet skulle vara att lägga in dem som mest sannolikt skulle gynnas av sjukhusvistelsen samt att avstå från att lägga in dem som minst sannolikt skulle gynnas av en sådan vistelse. Forskarna menar också att det är den kliniska bedömningen som ska vägleda beslutet i mellangrupperna. Baserat på detta tillvägagångssätt drog forskarna slutsatsen att deras modell skulle minska självmordsförsöken med 16,0% och samtidigt minska sjukhusinläggningarna med 13%. De varnar dock för att denna prediktiva modell baserades på observationsdata från en mycket specifik population (manliga veteraner) och skulle behöva testas grundligt innan den faktiskt prövades i verkligheten.

Några av studiens begränsningar är att den enbart fokuserade på veteraner, att nästan inga kvinnor inkluderades och att studien var en observationsstudie (vilket innebär att vi inte kan utesluta andra förväxlingsfaktorer som skulle kunna ha förklarat vissa av resultaten). Studien gjorde inte heller någon skillnad mellan de som frivilligt lades in på sjukhus och de som tvångsbehandlades.

Forskarna tillägger att färre självmordsförsök bara är ett av många möjliga sätt som sjukhusvistelse kan vara till hjälp; dessutom kan de som inte vårdades på sjukhus ha fått andra behandlingar som var lika hjälpsamma.

Sammanfattningsvis skriver forskarna:

“Våra resultat har omedelbara kliniska konsekvenser för hanteringen av suicidalitet i akutmottagningarna. För patienter som kommer i efterdyningarna av en SA kan kliniker rimligen betrakta sjukhusvistelse som standardmetoden eftersom det kan förväntas avsevärt minska den totala risken för efterföljande SA utan att öka risken bland någon identifierbar patientundergrupp. För patienter med suicidalitet som inte uppträder omedelbart efter en SA är sjukhusvistelse däremot inte en motiverad standardmetod.”

****

Ross, E. L., Bossarte, R. M., Dobscha, S. K., Gildea, S. M., Hwang, I., Kennedy, C. J., . . . & Kessler, R. C. (2023). Estimated average treatment effect of psychiatric hospitalization in patients with suicidal behaviors: A precision treatment analysis. JAMA Psychiatry. Published online October 18, 2023. doi:10.1001/jamapsychiatry.2023.3994 (Länk)