Min hälsoresa – om olika vägar till hälsa

0
287

När kroppen strejkar, tankarna snurrar och känslorna far åt alla håll – då behöver man hjälp. Och vart söker man sig? Jag sökte mig till sjukvården. Först var det viktigt att poängtera att jag hade fysiska symptom. Det var det här darrande benet och de här svaga, svaga musklerna – så svaga att jag inte kunde gå. Många blodprov och läkarbesök senare fick jag höra ”du är helt frisk”, men så kände jag mig verkligen inte. För mig var det ändå bra att få höra de där orden, för det fick mig att inse att jag hade kommit till vägs ände med sjukvården. Den västerländska sjukvården. Jag frågade en läkare, specialiserad i inre medicin, skulle jag behöva söka mig till en psykiater? Svaret var ömsint och varmt: nej, det här är en reaktion på stress och om du söker dig dit nu kan det ge utslag som senare inte stämmer.

Trauma har betydelse

Många månader efter det där samtalet läste jag om trauma och vilka omfattande konsekvenser det kan ha. Jag lärde mig också att trauma inte alls behöver vara en stor traumatisk händelse, utan det kan vara vilken händelse som helst, som inneburit att du blivit överväldigad. Du behöver inte ens minnas det, men din kropp minns. Sådant hade jag förut avfärdat som humbug, men nu behövde jag hitta nya vägar. Det jag testat hittills hade inte fungerat. Även om jag var ”frisk”, så mådde jag inte bra, varken kroppsligt eller själsligt – men hur skulle jag hitta balansen? Vad var det som var fel? I USA har man faktiskt fått upp ögonen för betydelsen av trauma, delvis tack vare läkaren Vincent Felitti som på 80-talet gjorde ”The ACE-study” (Adverse Childhood Experinces Study). Den bästa texten jag läst om trauma och dess vida betydelse är Vi behöver mer och fler traumainformerade insatser, skriven av Lasse Mattila.

Medveten andning

Jag tror att när vi öppnar oss för saker, människor, händelser, upplevelser, så kommer det mer av det i vår väg. Universum, eller någon energi runt oss, vad det nu är, ser till att det sker. Jag började med att lära mig om medveten andning. Köpte Anders Olssons bok med samma namn och sov med kirurgtejp över munnen på nätterna. Att andas mer genom näsan skulle förbättra relationen mellan syre och koldioxid och göra att man kände sig mer utvilad. På dagarna andades jag med motstånd genom en andningsnapp. På bara någon vecka kände jag mig på ett helt annat sätt. Jag hade fått en start. Äntligen.

Tyst retreat

Jag fortsatte leta och nästa grej jag testade var retreat. Jag åkte till ett ställe en helg och var tyst. Retreatledaren höll meditation och lugn yoga. På något vis fanns en läkande kraft i salen. Allianser av kärlek byggdes i tysthet. Välbehag, välbefinnande, kontakt med mig själv och andra – utan att behöva vara någon, utan att behöva vara något. Jag minns att vissa frågor återkom i huvudet, och till en början försökte jag vifta bort dem… Men sen började jag bekanta mig med dem, och fördjupa mig i dem istället och plötsligt var det som att det som hade hållit mig fången hade släppt sitt grepp. Jag själv hade släppt greppet om mina spöken, genom att bjuda in dem. Så enkelt, men så svårt.

Keto

Jag började experimentera med kosten. Knappt ett decennium tidigare hade jag testat LCHF (Low Carb High Fat, lågt kolhydratintag, högt fettintag), men nu verkade det heta Keto. Jag lusläste Martina Johanssons blogg och började äta mer animaliskt fett, fet fisk, ägg, avocado, bladgrönsaker och goda såser på smör och grädde. Till en början kändes kroppen lite konstig, men efter att ha ätit så i några veckor insåg jag att jag inte behöver bröd, pasta och potatis. Min kropp verkade må bättre utan det. Jag hade en jämnare energinivå, jämnare humör, mer kraft. Jag började träna försiktigt igen, men märkte snabbt att jag tog i för hårt. Jag kunde inte börja där jag slutade utan fick börja med 10 minuter, gjorde det som kändes bra.

Traumamedveten yoga

Jag kände att jag ville träna, men ju mer jag läste om trauma, desto mer insåg jag att min kropp behövde hjälp att kännas trygg och jag sökte på youtube efter ”trauma sensitive yoga”. Det var skönt. Det var läkaren Gabor Maté som pratade om psykologen Arielle Schwartz i en av sina videos och på den vägen blev det. Gabor var också den som fick mig att inse att hela jag är ett enda system, varje känsla har en fysiologisk respons, en mätbar sådan.

Inga diagnoser

En av de viktigaste sakerna för mitt välmående, var att jag läste boken ”Mental överlevnadshandbok – hur du blir fri från psykofarmaka och återfår ett normalt liv” av Peter C. Gøtzsche. I boken förklarar han hur hela psykiatrin är ett luftslott, allt från att det inte finns några studier som visat på sambandet mellan serotonin och depression till hur slumpmässigt ”diagnosmanualen” är skriven till hur kontrollen av psykofarmakas effektivitet var synnerligen bristfällig. Jag fördjupade mig ytterligare genom att se några av hans föreläsningar på Youtube och kom också in på forskaren James Davies föreläsning där han i detalj beskrev hur det hade gått till när diagnosmanualen DSM-III togs fram. Efter det här, och efter att ha sett Lasse Mattilas föreläsning om barn och ungas psykiska hälsa, var jag helt övertygad om att hela den här delen av ”medicinen”, psykiatrin, är ren hittepå. Problemen är verkliga och utan tvekan behöver människor hjälp och stöd – men diagnoserna och medicinerna finns det ingen vetenskaplig evidens för. Många som får psykofarmaka utskrivet skulle kanske bli lika hjälpta – eller mer hjälpta – av en medmänniska som på riktigt försökte förstå dem. Jag skulle också gärna se att Gabor Matés ”Compassionate Inquiry” blev standard också här i Norden, eller Peter Levines ”Somatic Experiencing”.

GAPS – Gut and Psychology/Physiology syndrome

Efter några månader på Keto, tyckte jag att jag ändå hade vissa bekymmer med magen och jag fick reda på att det finns en Dr Natasha som utvecklat GAPS. Efter att ha lärt mig lite om hur det kan fungera inom den västerländska medicinen är jag skeptisk till alla läkare, men jag tror hon har poänger, även om jag inte har kommit igång med detta ännu.

Emotionskoden

Under den här resan, korsade en kvinna min väg. Hon berättade att hon var på en hälsoresa och hade hittat något som hette ”Emotionskoden”, the Body Code eller The Emotion code. I korthet handlar det om att vi har instängda känslor, och känslor är energi. Genom att ställa ja- och nej-frågor till kroppen kan den svara genom muskeltestning. Det här lät naturligtvis för bra för att vara sant och jag bad biblioteket köpa in grundaren Dr Bradley Nelsons bok, så att jag kunde förkovra mig lite. Jag tror att energi kan stängas inne, fastna – och även om jag inte förmår återge hur det hänger ihop, så märkte jag skillnad efter att jag hade varit på behandling.

Akupunktur

Kinesisk medicin sägs vara flera tusen år gammal. Västerländsk medicin är 150 år…och det finns nog en del vinstintressen som inte gagnar individens hälsa, men företags aktieutdelning. Jag fick hjälp med både stress och ångest och magproblem – och allergi!

Många vägar till hälsa

Jag mår så ofantligt mycket bättre idag än vad jag gjorde för ett år sedan, och det hade aldrig hänt om jag hade gått in på det där psykatrispåret… Jag är så tacksam för att den där läkaren sa att jag var frisk och för att jag fortsatte leta sätt att må bra, sätt bortom sjukvården, som verkligen är sjuk. Jag tror inte att det finns en väg som passar alla, men jag är helt säker på att det finns många sätt att må bra, och att du kan hitta dina sätt – mest utan sjukvårdens hjälp. Jag har också testat EFT tapping (Emotional Freedom Technique, se t ex Nick och Jessica Ortner och videos på Youtube) och TRE (Trauma Release Exercises) – båda väldigt kraftfulla och effektiva sätt att reducera stress och må bättre på alla sätt. Jag testade också bioresonans, som visade att jag hade brist på zink, selen, B12 och B6. Egentligen tror jag det är klokast att hela tarmen med GAPS först, men nu gjorde jag inte det för jag hade ingen aning om att GAPS fanns. Shamanistisk healing testade jag också… Och eteriska oljor. Jag försökte liksom få mig själv att må bra på alla möjliga sätt och det var fint, en gåva jag gav mig själv… Om du är i ett läge du inte vill vara – håll ut – börja med något, det som lockar mest, det som känns enklast, testa dig fram. Du kommer att kunna må annorlunda. Det du testat hittills kanske inte är det du behöver för att läka.

Miss Connection