När ska Sverige ta till sig internationella uppmaningar kring psykisk ohälsa?

1
245

I takt med att allt fler barn och vuxna får diagnosen ADHD ökar även förskrivningen av ADHD-läkemedel. Över 146 000 svenskar hämtade ut minst ett recept under 2020, att jämföra med drygt 130 000 året innan. Detta enligt Socialstyrelsens nyligen publicerade faktablad. [1]

Cyniskt nog konstaterar Socialstyrelsens utredare, Peter Salmi, att den explosionsartade ökningen som skett under de senaste 15 åren när det gäller antalet personer som diagnostiseras med ADHD beror på “bättre kunskap och ökad medvetenhet”. Salmi konstaterar också (mycket riktigt) att förändrade diagnoskriterier påverkat utvecklingen då nya kriterier gör att fler och fler omfattas av dessa. Det hade varit intressant att få veta vad Salmi avser med ”bättre kunskap och ökad medvetenhet”. Detta inte minst mot bakgrund av att aktuell forskning visar att psykiatriska diagnoser är vetenskapligt helt meningslösa för både förståelse och behandling av psykisk ohälsa. [2]

I faktabladet [3] konstaterar Socialstyrelsen också att de regionala variationerna gällande diagnosen ADHD och förskrivningen av ADHD-läkemedel är mycket stora. Region Gotland toppade listan över regioner med flest förskrivningar. Där hämtade en av tio pojkar i åldern 10-17 år, 9,8 procent, och 5,9 procent av flickorna, ut minst ett recept med ADHD-läkemedel 2020. Längst ned på listan fanns Region Jönköping där motsvarande siffror var 4,5 respektive 1,7 procent. Enligt nämnde Salmi kan detta bero på skillnader i tillgänglighet till utredningar. En annan möjlig förklaring kunde också vara den konstaterade godtyckligheten och ovetenskapligheten i psykiatrins diagnostiska praktik (vilket givetvis inte är unikt för ADHD utan gäller även övriga psykiatriska diagnoser).

Jag blir ofta förbryllad, rent av fascinerad, av den okunskap som råder hos våra statliga myndigheter gällande psykisk ohälsa och dess möjliga orsakssamband (eloge dock till Socialstyrelsen som i en del av sina publikationer ändå konstaterar att man inte har en aning om vad den ökande psykiska ohälsan beror på [4]). Att det biomedicinska och farmakologiskt inriktade perspektivet bevisligen är otillräckligt, rent av kontraproduktivt, är uppenbart. Det kan vi läsa av i bl.a. statistiken för den diagnostiserade psykiska ohälsan, liksom i offentliga register gällande läkemedelsbiverkningar och dödsorsaker. Det behövs andra bredare perspektiv för förståelse och behandling av våra barns och ungas psykiska lidande. Perspektiv som också finns och dessutom uppmanas till från både FN [5] och WHO [6]. Frågan är bara när Sverige ska ta till sig av dessa.

Lasse Mattila

Läs originalartikeln här.

[1] Socialstyrelsen. Fortsatt ökad förskrivning av adhd-läkemedel efter att fler diagnostiserats. Socialstyrelsen, 2021-06-02. https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/fortsatt-okad-forskrivning-av-adhd-lakemedel-efter-att-fler-diagnostiserats/.

[2] University of Liverpool. Psychiatric diagnosis “scientifically meaningsless”. ScienceDaily, 2019-07-08. www.sciencedaily.com/releases/2019/07/190708131152.htm.

[3] Socialstyrelsen. Förskrivningen av adhd-läkemedel fortsätter att öka. Socialstyrelsen, juni 2021.

[4] Socialstyrelsen. Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna fram till 2016. Socialstyrelsen, december 2017.

[5] United Nations. World needs “revolution” in mental health care. United Nations Human Rights – Office of the High Commissioner, 2017-06-06. https://www.ohchr.org/EN/NewsEvents/Pages/DisplayNews.aspx?NewsID=21689.

[6] World Health Organization. Guidance on community mental health services: Promoting person-centred and rights-based approaches. World Health Organization, 2021-06-09. https://www.who.int/publications/i/item/9789240025707.

1 COMMENT

  1. Bra som vanligt, Lasse!
    Jag håller med om att det är cyniskt. Är väl ungefär vad man gör i USA och länge gjort: utökar och utvidgar diagnoskriterier, så att försäljning kan öka och ingenting behöver ses på med nya ögon. Den ökade medvetenheten och kunskapen, som Salmi pratar om, måste alltså vara högst nationellt och lokalt förankrat.

    Cynism verkar vara en önskvärd egenskap bland maktinnehavare, som Salmi och co på socialstyrelsen, och i övrigt i Sverige.