Psykiatrin – ett brott mot människofriden

1
1465

Det är något som inte stämmer. I dag skrivs det ut mer psykofarmaka än någonsin tidigare i Sverige. Missbruket går allt längre ner i åldrarna. Barn får sömntabletter och antidepressiva läkemedelsdroger istället för vuxnas tid och närhet. Och mår ännu sämre. Och känner sig än mer ensamma och utanför. I Sverige. I dag. Det är något som inte stämmer.

I en människa samspelar det fysiska, känslomässiga, mentala, andliga, sexuella och sociala. Inom helhetsmedicinen (det som i Sverige kallas för ”alternativmedicin”) beaktas och förstås denna naturligt mänskliga helhet. Psykiatrin, som är ett område inom skolmedicinen, lyder dock under den biostatistiska definitionen av hälsa och ser psykisk ohälsa som en kemisk obalans/avvikelse i hjärnan vilken ska behandlas med psykoanaleptika och andra våldsamma tilltag.

Vanliga och ganska vanliga biverkningar av psykoanaleptika (antidepressiva substanser): Ökad urinmängd, ökad törst, ödem (vätskeansamling), viktökning, darrhänthet, trötthetskänsla i armar och ben, diarré, illamående och magsmärtor, akne, EKG-förändringar, struma och annan påverkan av sköldkörteln, nedsatt koncentrations- och reaktionsförmåga, muskelsvaghet, Parkinsonliknande symtom, psoriasis, huvudvärk, apati, förtvivlan, muntorrhet, överproduktion av bisköldkörtelhormon, malignt neuroleptikasyndrom. Andra mer kontroversiella biverkningar: Epilepsi, aggressioner och våldsamhet, fördjupning av sjukdomsbilden, självmordsbenägenhet.

Psykiatrin har genom sin historia använt sig av djupt disharmoniska och aggressiva metoder för att behandla den avvikelse som en individ kan uppvisa utifrån rådande kulturell och medicinsk norm. Insulinchocker, isbad, kastrering, ökända stormavdelningar, bältning, elchocker och lobotomi. Elchocker används än idag, på 2020-talet.

Som diagnos- och behandlingsmetod är psykiatrin med stor sannolikhet långt sjukare än sina patienter. Den delar frikostigt ut diagnoser och ordinerar substanser på ett sätt som gör psykiatrikern till en legaliserad knarklangare, subventionerad av svenska staten.

Men det finns alternativ. Beprövade läkekonster som behandlar hela människan på ett milt och effektivt sätt utan biverkningar – klassisk homeopati, ayurvedisk medicin, kinesisk medicin, kinesisk akupunktur med flera – är att rekommendera. Nämnda läkekonster arbetar efter Herings lag (all bot sker inifrån och ut, uppifrån och ner och i omvänd ordning) vilket ger en större förståelse för och insikt i orsaken till hälsoproblemen.

Johannesörten är känd och beprövad som hjälp och lindring vid depressioner. Omega 3 och D-vitamin likaså. Örter och tillskott går att kombinera med helhetsmedicin om så önskas. Nivåerna på intag är, som alltid, individuella.

Med tanke på att psykiatrin är sjukdomsalstrande i sig, dels genom sina metoder att ställa diagnos och dels genom de substanser som skrivs ut, är det en stor tragedi att se allt fler människor i Sverige söka och få den formen av behandling. Psykofarmaka ger ett beroende, precis som amfetamin och heroin, och ett konserverande av tillståndet. Detta tjänar läkemedelsföretagen miljardbelopp på.

Information om sundare alternativ kan vara besvärlig att få tag i, framförallt om vi befinner oss i ett akut kritiskt läge av förtvivlan, ångest, sorg, men information finns. Samhället har här ett betydande ansvar, ett ansvar som det svenska samhället inte axlar på grund av policyn om medicinskt monopol. Även individen och individens omgivning har ett ansvar. Och i och med ansvaret ett inflytande. Vi får hjälpas åt efter bästa förmåga. Det finns alternativ.

Med psykiatrins mått är snart nog varenda svensk familj dysfunktionell. Det tycks ligga i vår kultur, inte att vara dysfunktionella, snarare att allt som avviker från en jämn kurva måste klassificeras och normaliseras. I dag lider säkert åttio procent av befolkningen av bokstavsdiagnoser. Resten är bipolär. Kreativitet och temperament ska slätas ut med mediciner. Vi ska alla passa in i ledet. Men tänk om vi plötsligt skulle säga nej? I slutänden handlar det kanske om att återerövra den kulturella självrespekt som en gång gick förlorad.

Läkemedelsverket och flera läkemedelsföretag fick under 1990-talet hård kritik för att ha behandlat minderåriga med godkända kemiska substanser som ökar aggressioner, ångest och självmordsbenägenhet. Skandalen tystades till viss del ner. Men de som drabbades finns kvar.

Läkare (psykiatriker) som ordinerar antidepressiva substanser åt barn under 15 år bör åtalas för misshandel och brott mot människofriden.

Stefan Whilde

1 COMMENT

  1. Utan psykofarmaka, ett biostatiskt perspektiv och onödig användning av tvång och påtryckningar, så är min förhoppning att det inte behöver bli så illa att HELA psykiatrin blir ett hot mot mänskofriden, att psykiatrin(med alla dess olika områden) skulle kunna vara en räddning, ett stöd, en hjälp för mänskor som har det mycket svårt på olika sätt. Jag tror inte det går att isolera psykiatrin från “samhället” och “världen” varken när det gäller orsaker till eller vägar till. Det finns ju ändå en del teorier som är mer eller mindre väl kända bland personer verksamma inom psykiatrin, som är klart relevanta och viktiga att ha med sig, t.ex. trauma, stress, sårbarhet, anknytning, osv.

    Alternativa behandlingar tror jag oftast inte så mycket på, då många av dessa också saknar (tillräcklig) evidens, men det får väl vara upp till var och en att avgöra, vad som funkar och inte, så länge omdömet är ok och det sker utan påtryckning eller “reklam”. Placebo-effekten och att själv få välja har ju rätt stor betydelse, pratades det bl.a. om i p1:s vetenskapsradion för ett tag sedan. En risk med att för brett lägga fram vissa alternativa behandlingar som bättre eller likvärdiga, till det nuvarande systemet, kan bli att dom som står fast för den nuvarande modellen/paradigmet ser det som skäl att förlöjliga sin “motståndare”, att allt som “motståndaren” står för blir en del av en homogen “motståndare” som alla sedan måste stå till svars för.