Om du tror att psykisk ohälsa kan botas av ett lyckopiller så slumrar du
Slumrar den där söta sömnen där fåniga leendet säger IDIOT
Just det att tro är det samma som att lida av en lagom lätt psykos utan biverkningar
Livet snurrar bortom allt vad som heter känslor
Känslor som spritter kroppen när det är vår
Nej en med lyckopiller går upp i vikt så hemskt att attraktionen försvinner
Längtan efter en het romans försvinner
Ja alla behov kliver bort från livet
Kvar finns endast en darrande kropp
Utan nån insikt i andras liv
Det är tomt utan spegelbilden
Urusel vana föds då sömnen uteblir
Då tiden går så vävs piller in i kroppens dna
Föder upp en grotesk känsla
Jag behöver
Trösten blir en sömnlös natt i fönstret medan månen tittar på
Då livets spillror läks ihop behöver
inte pillertrillande fortsätta
Blicken går från grummlig till skarp
skärpa
Inre bilden blir som en bland isbana
Skratten bryter igenom isbanan som smälter
Ut kommer lätt tårar
Kroppen ja kroppen börjar röra sig som den vill
Stegen blir som om sjukdom aldrig existerat som om pillret läkaren skrev ut aldrig ätits
Läkaren försvinner ut ur medvetandet
Kvar finns liv att finna
Att leva in i varje sekund
En daggdropp glittrar i solskenet
Just så känns livet då det är på topp
Som fåglar flyger lätt i vinden
Eller gräsets ljuva grönska
Livet kysser läpparna fulla med energi
Ett leende utan någon rädsla
Hopp för livslust
Vingslag mot himlen då luft behöver hämtas
Sophie Molander
Det här var också en fin dikt! Fin, ärlig och modig!