Svårt att diskutera problemets
kärna. När vissa som kallar sig
lärda är resonabla likt en bräda.
Sorligt att behöva uppleva den
likgiltighet inför allvaret. Dessa
ser på livet med omänsklighet.
Folk måste strida, fortsätta lida.
Ingen myndighet vid sin sida. då
olyckan sker blir brädan en fågel-
holk utan tolk.
Stefan Bergström
Usch, det låter riktigt jobbigt, Stefan. Bra att du skriver.
Tack för din reflektion, skrev denna text när jag var i kontakt med myndigheter ang. en anhörig som mådde riktigt dåligt han fick ingen hjälp eller jag något stöd, ingen lyssnade och han gick bort 2018, 44 år gammal. 😞
Jättebra! Tycker det sista beskriver någon slags ofrivillig inlåsning. Men “i dagens samhälle”, tänker jag, så är det ju vanligt att detta görs till en personlig brist, att individen “tänker fel” eller lider av “inlärd hjälplöshet”.
Jag är ingen likgiltig person, snarare kanske för allvarlig, även om jag kan vara lättsam också. Men jag tänker, att det att vara likgiltig nästan nog ses som en styrka för sådana som vill behålla en position i systemet eller arbeta på en myndighet som utövar makt mot mänskor, myndigheter som potentiellt både kan stjälpa eller hjälpa.
Det där “i samhället” som ibland kallas “att fatta tuffa beslut” är som jag ser det ofta förknippat med likgiltighet inför mänskors allvar och lidande, ett avstånd som den så överdrivet högt hyllade “demokratin” skapat, och som jag inte tror kan överbryggas eller brytas ner genom många av de andra olika lösningar som jag ibland presenteras eller läser om.
Jaja, några tankar som väcktes av din fina dikt!