Brev till psykakuten NÄL
Om psykakuten såg sig som en egen kropp, själ, ande, akilleshäl. Ni skulle prova att göra ett besök hos er själv på NÄL. Bli bemötta på det sätt som dom flesta blir idag. Ingen som frågar hur står det till, har du det bra lilla vän? Bara säger ” sätt er och vänta”. Ingen känsla, omtanke, närhet, förståelse, respekt för den sjuka, lilla, förrän någon av stolen trilla. Då börjar plötsligt alla springa, för att de måste, psykvården ska ju inga liv förspilla, det vore ju illa. Inte bra för statistikens poster.
Går sedan tillbaka till sina datorer, kollegor fortsätter prata, skämta. ”Jag tänker just då, var finns känslan för omtanke, närhet, förståelse, respekt, vad gör dessa finns det värdig vård att hämta? Sitter fortfarande här, får vänta, ingen bryr sig om den som på stolen sitter, ska vara tyst , inte säga ett knyst. Den som öppnar sin mun blir irriterad med rätta, då kommer försvaret tillbaka med brinnande hetta. Visst kan jag förstå att ni på oss ”sjuka” blir trötta, utnötta.
Att ta människor rätt skulle bli mycket lätt, efter ni läst det här gör ett besök hos er själva, våga att sitta där, se hur det är, på era tankar vända. Då tror jag att mycket skulle gå att förändra. Det kan inte skada, är nog nyttigt bara. Vården kommer bli fin inom psykiatrin, vårdtagaren, vårdgivaren kommer bli gladare. Känsla att, omtanke, närhet, förståelse, respekt har jag också själv förstått eftersom jag också brevet fått. Gränser kan sättas utan kraftfulla händer om man rätt psykologi använder.
Stefan Bergström
