Aftonbladet, 2020-01-29
DEBATT – REPLIK. Det gläder oss att allmänläkaren Elisabeth Wolpert skriver att lätt till måttlig depression och ångest ska behandlas med psykoterapi eller fysisk aktivitet. Hon försöker dock kväsa en välbehövlig debatt om psykiatrisk vård genom att påstå att debatten skadar patienterna.
Fyra påståenden i inlägget är felaktiga och behöver bemötas:
- Enligt Wolpert är påståendet att “antidepressiva är fysiskt beroendeframkallande” “propaganda”. Oförmåga att sluta med SSRI på grund av svåra utsättningssymtom beror förstås på att ett fysiskt beroende uppstått. Patientens hjärna bryr sig inte om den akademiska diskussionen kring om det ska kallas beroende eller inte.
- Att antidepressiva hjälper vid svår depression saknar forskningsstöd. De mest använda preparaten, SSRI, har ingen kliniskt positiv effekt vid vare sig lätt, måttlig eller svår depression. Detta bekräftas i den metastudie som en av oss, Janus Christian Jakobsen, publicerade 2017 och som granskade 131 studier med totalt över 27400 patienter. Effekten av andra antidepressiva är likartade, de gör mer skada än nytta.
- Det stämmer inte att försämring i mående vid nedtrappning av antidepressiva beror på återfall i depression eller ångest och att förebyggande behandling är nödvändig. Denna tes är en missuppfattning och baseras på forskning som blandar ihop utsättningsreaktioner med återfall i sjukdom. När läkare förmedlar detta vågar många patienter inte sluta med sina antidepressiva mediciner. Om patienten återgår till föregående dos och förbättras inom några dagar, bekräftar det att hen fick en utsättningsreaktion.
- Det finns ingen solid forskning som visar att antidepressiva förhindrar självmord. Tvärtom ökar antidepressiva risken för självmordsbeteende hos barn och mer än fördubblar självmorden hos vuxna jämfört med sockerpiller. Därför har man i USA varningar på bipacksedlarna. Samtidigt halverar psykoterapi risken för nytt självmordsförsök när det ges till patienter som vårdas efter självmordsförsök.
Läs hela artikeln här.
