Brittiska psykologförbundet överger psykiatriska diagnoser – The Power Threat Meaning Frame

0
32

Psykodynamiskt Forum, 2020-01-06

Brittiska psykologförbundet (BPS) meddelar på sin hemsida (BPS, 2019) att det överger rådande diagnossystem inom psykiatri (ICD och DSM) och väljer att ta en annan väg – The Power Threat Meaning Frame.

Bakgrund

BPS har under flera år arbetat med att ta fram ett alternativ till rådande diagnosmanualer (DSM/ICD). De motiverar noga varför de tar detta kliv. De visar på problemen med modern biomedicinsk diagnostik och den förståelse av psykiskt lidande som den skapar/bidrar till. De visar till exempel på hur diagnoserna överlappar varandra och hur vi fortfarande inte funnit några biologiska markörer trots all forskning inom detta område.

In spite of the widespread acceptance and influence of medicalisation and psychiatric diagnosis, it would be difficult to find any professional enterprise of the 19th, 20th and 21 st centuries which has been more subject to criticism and controversy. Many who have been given diagnoses have testified to the negative impact on their lives and identities. Critics have also focused on the low levels of agreement amongst clinicians making diagnoses (unreliability) and on the lack of validity or usefulness of diagnostic categories within their own conceptual terms, including their failure to produce successful research on the assumed biological causes of ‘mental disorders’ or to predict effective treatments, as well as the fact that they generate extensive ‘comorbidity’, so that people might fit several categories simultaneously (Bentall, 2003; Boyle, 2002a; Kirk et al., 2013; Moncrieff, 2008). (The British Psychological Society’s Division of Clinical Psychology, 2018, s. 19)

De beskriver också problemet med att ha diagnostik som enbart är symtombeskrivningar och inte ger någon information om mönster/orsaker/etiologi. Ett av problemen är att vi alla uppfattar våra symtom olika och att det blir svårt för en utomstående/läkare att bedöma dessa kriterier. Hur stark sorg eller smärta upplever denna patient? Är det mer eller mindre än andra? Är det lindrigt, måttligt eller svårt (ibid)?

BPS gör en nogsam genomgång av rådande forskningsläge av vår förståelse av psykiskt lidande där de går igenom många olika sorters forskning som både behandlar genetik, neurobiologi, epigenetik mm. De påvisar att denna forskning hitintills inte kommit tillräckligt långt. Det finns mycket intressant inom t.ex. neurobiologi men det är långt kvar från där vi står idag kunskapsmässigt till den dag då vi rent konkret kommer att kunna använda denna kunskap. Detta gäller även genetik och epigenetik. De menar att givetvis har kroppen/biologin betydelse för människans sätt att hantera intryck och hantera sina känslor. All information och alla intryck kommer till oss via våra kroppar. Allt vi upplever, upplever vi med och via våra kroppar och hur bra eller mindre bra våra kroppar är på att hantera och transformera information har givetvis betydelse. Givetvis kommer denna forskning och framsteg inom denna att påverka vår kunskap och ha betydelse för psykiatri, men i dagsläget har denna forskning en bra bit kvar för att ha klinisk relevans (Ibid).

De går därefter vidare och undersöker vad vi idag redan vet om uppkomsten av psykiskt lidande. Vad kan vi påvisa idag som har betydelse för vårt mående? Här lyfter de fram en hel del forskning om trauma. De lyfter bland annat fram ACE-studien (Centers for Desease Control and Prevention, 2019). En av de största studier som någonsin gjorts där man kunde påvisa att olika typer av utmaningar under en människas uppväxt, skilsmässor, våld, missbruk, fattigdom, har betydelse för hur man lever som vuxen. Alla vuxna människor har mött en del utmaningar under sin uppväxt men vissa grupper möter många fler utmaningar än andra. Desto fler utmaningar man mött under sin uppväxt desto större risk förelåg för sociala problem, psykiatriska problem men även för olika sjukdomar och tidig död.

De lyfter fram forskning som påvisar att fattigdom, bostadslöshet, arbetslöshet, segregation har betydelse för att utveckla psykisk ohälsa (The British Psychological Society’s Division of Clinical Psychology, 2018). Sedan lägger de ihop detta, den idag rådande kunskapen ungefär såhär: Tesen om Biologin som etiologi för vårt psykiska lidande håller inte. Tesen om serotonin, dopamin har betydelse för vårt psykiska mående men hypotesen om att detta orsakar depression, d.v.s. hypotesen om ”den kemiska obalansen i hjärnan” har blivit falsifierad och förkastad (ibid). Iden om den bio-psyko-sociala-förståelsen av psykiskt lidande är mer relevant men möjligen i formatet; social-psykologisk-biologisk- förståelse; dvs människans miljö i form av till exempel fattigdom, dåligt boende, våld och missbruk under uppväxt påverkar människors risk för att utveckla psykisk ohälsa. Hur människan sedan tolkar världen (är världen god eller ond – duger jag eller är jag värdelös – varför har det som hänt mig hänt?). Människans sätt att förstå och tolka sin värld är avgörande för hennes varande i världen. Detta i sin tur påverkar biologin i kroppen på individen (Ibid).

De lyfter också fram ”doseffekten”. Detta betyder att ju mer utsatthet/utmaningar/ svårigheter en människa varit med om under sitt liv ökar risken för att denna människa skall utveckla psykisk ohälsa (Ibid). Samt att allt orsakar allt” (d.v.s. everything causes to everything). Med detta vill de lyfta fram att det inte finns någon tydlig forskning om att t.ex. sexuella övergrepp alltid leder till psykos eller att våld alltid leder till depression. Detta kan delvis ha att göra med att mänskor tolkar sin värld olika och att detta leder till olika tolkning och förståelse även av utsatthet (Ibid). Utifrån detta skapar de ett ramverk för förståelse och behandling (snarare handling) för att motverka psykisk ohälsa i vårt samhälle.

Alternativet till psykiatriska diagnoser

Lägger man ihop den kunskap vi har, så skulle man kunna förstå psykiskt lidande som hotresponser menar BPS, som olika svar på utsatta situationer. T.ex. kan alkohol verka lugnande och dämpande på en stark oro men om man väljer denna strategi för ofta och för mycket blir det ett problem i sig, ett missbruk. Om vi väljer att se psykiskt lidande som responser på utsatthet, och inte som någon sorts defekt eller fel på hjärnan, responser som ibland blir kroniska och tagna ur sitt sammanhang, hur kan vi då möta detta? Hur kan vi hjälpa människor om deras lidande förstås på detta sätt (Ibid)?

Här presenterar Brittiska psykologförbundet ”The Power Threat Mening Frame” som skulle kunna heta ”Ramverk för Makt, Hot och Mening”. Det är ett ramverk på en metanivå för att förstå och möta utsatthet/psykiskt lidande. Ramverket presenteras inte som någon ny sorts terapiform utan skall kunna brukas med de rådande behandlingsformer som finns, men det anger vissa fokusområden utifrån rådande forskning och synen på psykiatriska symptom som hotresponser. BPS understryker t.ex. betydelsen av att arbeta mot fattigdom, arbetslöshet, bostadslöshet som samhällsfenomen. På en individ nivå understryker de betydelsen av narrativ/meningsskapande och hur vi som kliniker hanterar och samskapar narrativ/mening med brukare. Psykiskt lidande som hotresponser uppträder
inte utan orsak och har med kontext att göra, de går att förstå (Ibid).

De summerar sitt ramverk i 4 frågor

Vad har hänt dig? (Hur opererarar makt i din tillvaro?)
Hur påverkar det dig? (Hur ser de eventuella hot du upplever ut?)
Hur skapar du mening av detta? (Vad betyder det för dig?)
Vad har du behövt göra för att överleva? (Vilka hotresponser använder du?)

Till detta lägger de till 2 frågor

Vad är dina styrkor? (vilka tillgångar har du till makt? Hur kan du påverka?)
Vad är din berättelse? (hur får du ihop detta och skapar mening?)
De 4 första frågorna kan summeras i en kort ”frame,” inramning, som kan användas istället för en psykiatrisk diagnos för att kommunicera t.ex. mellan olika vårdgivare mm. Denna ram skall skapas ihop med patienten så att patienten känner igen sig och sin berättelse/ramen (Ibid).

Läs hela artikeln här.