Psykiatrin på väg i ny riktning

1
93

Värmlands Folkblad, 2019-10-28

Jag ska träffa Katarina Grim som är nybliven doktor i vårdvetenskap. Jag är nyfiken på hennes avhandling som hon nyligen försvarade vid Högskolan i Dalarna. Sedan i höstas är hon adjunkt i socialt arbete vid Karlstads universitet. En dalahäst pryder hennes arbetsrum som ett fint minne från tiden i Dalarna.

Katarina disputerade en fredag den 13:e klockan 13. Modigt skulle den skrockfulle tycka. Men Katarina är inte vidskeplig. Det blev en dag då hon framgångsrikt försvarade sin avhandling “Legitimizing user knowledge in shared decision-making”. Den handlar om ett mycket aktuellt ämne. Psykisk ohälsa och patienters inflytande inom psykiatrisk vård.

Jag är intresserad av att veta hur det står till med inflytandet och frågar nyfiket.

Har man som patient någonting att säga till om i dag?

– Nej, patienternas kunskaper och erfarenheter tas ofta inte tillvara så mycket som de skulle önska.

Det råder, förklarar hon, en maktobalans mellan patient och personal inom psykiatrin som påverkar både patientsäkerhet och effektivitet i vården. Det är nödvändigt med förändringar. Men det finns en rad hinder. Det är många saker som förklarar varför patientinflytandet är dåligt, säger Katarina.

– Resursbrist. Korta och glesa besök. Personalbrist. Gamla rutiner och förlegade attityder. Till det ska läggas att många patienter har liten tilltro till sig själva. De frågar sig ”Hur ska jag kunna veta vad som är bäst när jag mår så dåligt?”.

Jag lyssnar och kommer osökt att tänka på vad nestorn inom svensk stressforskning, professor emeritus Lennart Levi, brukar säga: ”Den som bär skon vet var skon klämmer”. Jag nämner det för Katarina och hon nickar och säger att hon själv brukar använda den devisen.

– Många brukare inom den psykiatriska vården vågar inte föra fram sina erfarenheter och sin kunskap om vad som skulle kunna vara bra för deras återhämtning. Ibland törs man inte heller ifrågasätta eller komma med invändningar därför att man är rädd för att bli betraktad som en besvärlig patient.

– Gamla journalanteckningar följer också tyvärr med. Har man till exempel haft en psykos en gång i tiden betraktas man som mindre vetande i mötet med psykiatrin, säger hon och förtydligar:

– Som en person som inte har något att komma med.

Det här är exempel på det maktunderläge som patienter kan befinna sig i, säger Katarina och tillägger att personalen ofta inte är fullt medvetna om den maktobalans som finns i vårdrelationen.

Läs hela artikeln här.

1 COMMENT

  1. Det där lät verkligen väldigt bra. Hoppas hon (och det hon framför) får många läsare och genomslagskraft(eller hur jag ska uttrycka det). Hon borde få föreläsa på den där års-sammankomsten som psykiatriker har. Glömt namnet på den, men det verkar ju mest handla om att promota medicin och ect på dom sammankomsterna.