Psykologtidningen, 2019-10-07
Hundassisterad psykoterapi är vanligast inom psykodynamisk teori. Den är särskilt användbar vid behandling av barn och ungdomar, där hunden tycks passera »under radarn« för barnets försvarsmekanismer. Det skriver Olof Rydén, professor emeritus i psykologi, i en forskningsöversikt om hundassisterad psykoterapi.
Redan på 1950-talet upptäckte psykologen och psykoterapeuten Ben Levinson genom ett misstag hundens potential som partner i psykoterapi. Han brukade låta sin terrier Jingles vara i ett annat rum när han träffade sina patienter, men den här gången kom en pojke med sin mor för tidigt till deras första möte och Jingles mötte i dörren där pojke och hund genast fann varandra. Spontant lät Levinson hunden vara med under terapin och den visade sig fungera som en social och emotionell bro mellan Levinson och pojken, till stor fördel för terapin.
Levinson inledde en mer systematiskt studie av hur hundar kan underlätta och vara ett aktivt stöd i den terapeutiska relationen med en patient. Han påbörjade också arbetet med att teoretiskt förankra sina observationer, framför allt i utvecklingspsykologisk teori [10–13]. I samtal med kollegor fann han att många lät sina hundar vara med när de arbetade. De hade funnit att de flesta av deras patienter slappnade av och blev mer tillgängliga för samtal, och att de själva blev mer avspända med sin hund närvarande [3]. Hundar har i själva verket medverkat i omsorg och behandling av psykiatriska patienter så länge organiserad vård har funnits, ofta med uppseendeväckande goda resultat och utan bieffekter [5]. Systematiska och kontrollerade studier var dock länge sällsynta.
Vanligast inom psykodynamisk teori
Då Levinson först presenterade sina erfarenheter och tankar om hundassisterad psykoterapi, vid det amerikanska psykologförbundets årsmöte 1961, möttes han med skepsis och sarkasmer. Många psykoterapeuter var dock mer positiva och hund-assisterad psykoterapi togs upp inom teoretiska traditioner av skilda slag. De oftast anförda är psykodynamisk teori [19] och attachmentteori [2,26,27]. Gestaltterapi [9] och kognitiv terapi [6] förekommer också. Jungianskt inspirerad teori [14] och EMDR (eye movement desensitization and reprocessing) [5] är exempel på till synes väsensskilda former av psykoterapi där närvaron av en hund har visats minska patientens stressnivå och benägenhet att fullfölja behandlingen.
Läs hela artikeln här.
- Baldwin S A, Wampold B E, Imel Z E (2007). Untangling the alliance-outcome correlation: exploring the relative importance of therapist and patient variability in the alliance. Journal of Consulting and Clinical Psychology,75, 842-852.
2. Balluerka N, Muela A, Amiano N, et al. (2014). Influence of animal-assisted therapy (AAT) on the attachment representations of youth in residential care. Children and Youth Services Review, 42, 103-109.
3. Barker S B, Knisely J S, McCain N L, et al. (2005). Measuring stress and immune response in healthcare professionals following interaction with a therapy dog: A pilot study. Psychological Reports, 96, 713–729).
4. Bowlby, J. Attachment and loss: Attachment 1982, Vol. 1. New York, NY: Basic Books (Original work published 1969).
5. Corson, S A, Corson E O’l, Gwynne P H, et al. (1977). Pet Dogs as Nonverbal Communication Links in Hospital Psychiatry. Comprehensive Psychiatry, 18, 61-72.
6. González-Ramírez T, Ortiz X, Landero-Hernández R (2013). Cognitive–behavioral therapy and animal-assisted therapy: Stress management for adults. Alternative and Complementary Therapies, 19, 270–275.
7. Handlin L, Hydbring-Sandberg E, Nilsson A, et al. (2011). Short-term interaction between dogs and their owners: effects on oxytocin, cortisol, insulin and heart rate-an exploratory study. Anthrozoös, 24, 301–315.
8. Jenkins S. (2016). EMDR preparation through the human-animal bond. Retreived from http://c.ymcdn.com/sites/www.emdria.org/resource/resmgr/2014_Conference_Handouts/Session_432_-_Handout.pdf
9. Lac V (2016). Horsing around: Gestalt equine psychotherapy as humanistic play therapy. Journal of Humanistic Psychology, 56, 194–209.
10. Levinson B. The dog as a “co-therapist” Mental Hygiene 1962, 46, 59–65.
11. Levinson B M. Pets and Human Development 1972. Springfield, 111, Charles Thomas.
12. Levinson B (1984). Human/companion animal therapy. Journal of Contemporary Psychotherapy, 14, 131–144
13. Levinson B, Mallon G (1969/1997). Pet-oriented child psychotherapy. Springfield, IL: Charles C. Thomas).
14. Maayan E (2013). The therapy zoo as a mirror to the psyche. In N. Parish-Plass (Ed.) Animal-assisted psychotherapy: Theory, issues and practice (pp. 171–220). West Lafayette, IN: Purdue University Press.
Ja, till fler djur i allmänhet, som alternativ behandling! Att själv ta på sig ansvar för ett eget djur är ett för stort ansvar. Att vara hund- eller kattvakt, ser jag inte som alternativ behandling. Gärna sådana där hundar och katter som fungerar för allergiker. Har hört att det både finns hundar och katter som allergiker ofta tål.